Skadeståndsansvaret vid kärnkraftsolyckor

Motion 1990/91:L622 av Rolf L Nilson (v)

Normalt gäller att företag, som bedriver farlig
verksamhet har s.k. strikt ansvar. Det betyder att den som
bedriver verksamheten skall ersätta de skador som den
orsakar.Företagen måste då genom försäkringar eller på
annat sätt ta det ekonomiska ansvaret för de ekonomiska
ersättningsanspråk, som kan uppkomma.Det innebär också
att kostnaderna för försäkringspremier m.m. räknas in i
priset på produkten eller tjänsten, som levereras.

Möjligheten att försäkra och försäkringspremiernas
storlek kan förenklat ses som en marknadsmässig risk- och
konsekvensbedömning av verksamheten.

När det gäller konsekvenser av kärnkraftsolyckor är det
annorlunda. Skadeståndsansvaret regleras av
atomansvarighetslagen, och enligt denna är
reaktorinnehavaren endast betalningsansvarig för skador
upp till 800 milj. kr. per olycka. Därefter träder staten in
med ansvar upp till 3 000 milj. kr. För kostnader däröver
finns ingen ansvarig. Detta är orimligt av flera skäl. Av
redan inträffade kärnkraftshaverier vet vi att
betalningsansvaret enligt atomansvarighetslagen är
fullständigt otillräckligt och det är orimligt att eventuella
olycksoffer skall riskera att stå med ett bristfälligt
ekonomiskt skydd. Det är orimligt också därför att det ger
en skev bild av de risker och kostnader, som är förknippade
med kärnkraften.

Vi inser att reaktorinnehavaren inte har någon reell
möjlighet att svara för tänkbara skador. Vi inser också att
inget försäkringsbolag eller grupp av bolag är villig att
teckna försäkringar av den aktuella storleksordningen. Det
är emellertid väl motiverat att atomansvarighetslagen
ändras så att innehavaren ikläder sig ett betydligt större
ansvar än vad som nu är fallet och att staten täcker in
återstoden upp till det fulla skadeståndsansvaret.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan
ändring i atomansvarighetslagen att reaktorinnehavaren
åläggs radikalt ökat skadeståndsansvar.

Stockholm den 25 januari 1991

Rolf L Nilson (v)