Sjukvårdskompetensen i kommunerna och ÄDEL-reformen

Motion 1991/92:So450 av Ulf Melin (m)

ÄDEL-reformen trädde i kraft fr.o.m årskiftet 1991/92.
Detta innebär att kommunerna nu fått ett utökat ansvar när
det gäller vård och omsorg i särskilda boendeformer samt
för klinikfärdiga patienter. Kommunerna har med
reformens ikraftträdande fått ett lagligt reglerat
sjukvårdsansvar.

Genom beslutet får nu kommunerna möjlighet att
förbättra kompetensen i den kommunala omsorgen.
Tidigare var det oftast så att föreståndaren vid
ålderdomshemmen hade viss sjukvårdsutbildning, vilket
var en fördel för de boende. Genom den nya lagstiftningen
har kommunerna ånyo möjlighet att anställa
sjukvårdslegitimerad personal t.ex. vid ålderdomshemmen.
Detta är positivt. Från Moderata Samlingspartiets sida har
vi alltid varit angelägna att understryka behovet av hög
kompetens inom hälso- och sjukvården liksom inom
omsorgen.

Beroende på kommunernas bristande erfarenhet av
hälso- och sjukvård finns det stor risk för att behovet av
sjukvårdsresurser underskattas i samband med den
förändrade ansvarsfördelningen mellan kommun och
landsting. Det finns tecken som tyder på detta, bl.a. genom
att sjukvårdsresurser avhänts i samband med reformens
ikraftträdande eller i anslutning till denna. Det kan
innebära att t.ex. enskilda sjukhem inte längre får
samarbetsavtal som garanterar tillgången på utbildad
personal eller att klinikfärdiga patienter skickas hem utan
att sjukvårdsutbildad personal finns tillgänglig under den
efterföljande konvalescensvården.

Sjukvårdskompetensen är viktig även inom den
kommunala vården och det är angeläget att denna
kompetens finns redan i inledningsskedet av ÄDEL-
reformen. Riksdagen bör understryka detta genom ett
särskilt uttalande i frågan.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
sjukvårdskompetensen inte får försämras i samband med
ÄDEL-reformen.

Stockholm den 22 januari 1992

Ulf Melin (m)