Sexuella övergrepp mot barn

Motion 1986/87:ju722 Bengt Harding Olson och Kjell Johansson (fp)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1986/87 :Ju722

Bengt Harding Olson och Kjell Johansson (fp)
Sexuella övergrepp mot barn

Brottslighetens utveckling i vårt land är oroväckande och särskilt då brottsliga
övergrepp mot enskilda människor. Allvarligast är kanske sexuella
övergrepp mot barn som förövas av barnet närstående personer.

I dessa fall är problemen regelmässigt både många och svåra. De berör på
ett djupgående sätt barnet som brottsoffer och den närstående gärningsmannen
men också familjen i övrigt och egentligen en av vårt samhälles
grundstenar.

Utredningen av händelseförloppet

Av grundläggande betydelse är utredningen av vad som hänt mellan gärningsmannen
och brottsoffret, oftast fader och dotter. Denna utredning är
alltid svår att genomföra. Det är nödvändigt med en samordning mellan
rättsväsende, socialförvaltning och barnpsykiatrisk klinik. En samverkansmodell
med fasta rutiner skulle bäst kunna garantera en tillfredsställande
gemensam bas för såväl sociala som rättsliga åtgärder.

Försök med utredningsmodeller förekommer på olika håll. Det synes
angeläget att snarast fastställa en grundläggande principmodell för tillämpning
i hela landet. En sådan modell borde egentligen omfatta alla typer av
sexuella övergrepp — gärna med norsk förebild från Oslo — med särskilda
regler för incestfallen.

Rättegången i brottmål

Rättegångsbalken är svårtillämpad i nu aktuella brottmål framför allt beträffande
förhör med barn och medverkan av sakkunniga.

Här föreligger ett behov av förbättringar. Genom utnyttjande av ny teknik,
särskilt video, skulle det bli lättare att undvika direkt konfrontation
mellan parterna i domstolen samt omförhör med barnet bl. a. i hovrätten.
Ett ökat anlitande av rättspsykolog skulle dessutom ge en säkrare bedömning
av barnets trovärdighet.

Påföljd för gärningsmannen

Den lämpligaste påföljden för dessa gärningsmän är synnerligen svårbedömd.
Många ofta motstående intressen skall tillgodoses.

Lagens utgångspunkt är att man — med iakttagande av vad som krävs för

att upprätthålla allmän laglydnad — skall fästa särskilt avseende vid att
påföljden skall vara ägnad att främja den dömdes anpassning i samhället.

I gällande rätt finns därför ett differentierat påföljdssystem som ger stora
möjligheter att anpassa påföljden till det enskilda fallet. Fängelse tillgodoser
naturligtvis den allmänna laglydnaden men är ingen patentmedicin i
behandlingshänseende. Gärningsmannens behov av behandling och vård
tillgodoses mera genom skyddstillsyn förenad med varierande föreskrifter
om behandling. Som självständiga påföljder kan utdömas öppen eller sluten
psykiatrisk vård. I vissa speciella fall med pågående sluten vård finns
möjligheten att underlåta åtal.

Andra påföljdsalternativ har föreslagits i offentliga utredningar. Villkorligt
fängelse skulle utgöra någon form av kontraktsvård avsedd främst för
missbrukare. Genom en påföljdskombination av fängelse och vård skulle
vissa psykiskt störda gärningsmän kunna dömas till fängelse för bestämd
tid men verkställigheten skulle inledas med vård under erforderlig tid.

En särskild idé har framförts av föreningen Barnens rätt i samhället
(BRIS) efter amerikansk förebild. Ett ”behandlingsföreläggande” skulle
utgöra något av ett behandlingskontrakt. En sådan påföljd skulle kunna
träda i kraft i stället för fängelsestraff eller förenas med ett sådant straff. Vid
misskötsamhet kan kontraktet hävas och påföljd ådömas på vanligt sätt.

Slutsatsen härav blir att det i dag inte synes finnas någon helt välanpassad
påföljdsform för denna typ av gärningsmän. Detta är en besvärande brist.
Det är visserligen svårt att hitta en lämplig lösning men så måste ändå ske
och då skyndsamt.

Barnets omhändertagande

Det är lagligen möjligt att i dessa fall omhänderta barnet om förhållandena
så motiverar. Det handlar här uppenbarligen om mycket svåra bedömningar
och grannlaga avvägningar. Då gäller detta såväl förekomsten av
sexuella övergrepp som behovet av omhändertagandet av barnet. Här förekommer
alltid motstridiga intressen och rättssäkerheten sätts på särskilt
hårda prov.

I länsrätten drivs dessa mål av socialnämnden. Här borde man kanske
överväga att i stället låta talan föras av ett särskilt allmänt ombud.

Hemställan

Mot bakgrund av det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en utredningsmodell för sexuella övergrepp
särskilt vid närståendes övergrepp på barn,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om förhör med barn i brottmål,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om påföljd mot närstående gärningsman vid sexuella
övergrepp mot barn,

Mot. 1986/87

Ju722

8

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om omhändertagande av barn i nämnda fall.1]

Stockholm den 27 januari 1987

Bengt Harding Olson (fp) Kjell Johansson (fp)

Mot. 1986/87

Ju722

1986/87:So278

.