Särskilda åtgärder för den äldre arbetskraften

Motion 1999/2000:A281 av Inger Lundberg m.fl. (s)

Den goda tillväxten och kraftiga sysselsättningsökningen medför att
arbetslösheten nu börjar minska markant både bland yngre arbetslösa och
bland dem som har en god och modern utbildning. Kunskapslyftet bidrar
också till att många, som tidigare haft en för låg utbildning nu har goda
möjligheter att konkurrera om de nya jobben på marknadens villkor.

Det finns dock fortfarande en betydande arbetslöshet, inte minst bland de
äldre arbetslösa som har en för låg eller i förhållande till efterfrågan inte
fullt
relevant utbildning. I Sverige liksom i EU i övrigt är sysselsättningsgraden
betydligt lägre bland den äldre arbetskraften än bland arbetskraften i gemen.
Så var våren 1999 sysselsättningsgraden i vårt land i gruppen över 55 år
63 % mot 71 % i arbetskraften som helhet. I gruppen över 60 år var syssel-
sättningsgraden så låg som 47 %. I andra europeiska länder är skillnaderna
än mer dramatiska. Så var t ex sysselsättningsgraden bland äldre 36 % i
Finland mot ett befolkningsgenomsnitt på 64 %.

De äldres stora problem är svårigheten att få ett nytt arbete efter arbets-
löshet. Även om den statistiska risken att bli arbetslös är mindre, bland annat
beroende på de trygghetslagar som finns på arbetsmarknaden, är arbets-
marknaden brutalare mot en äldre arbetslös.

Det är därför nödvändigt med särskilda insatser för den äldre arbetskraften,
som med sin yrkes- och livserfarenhet har mycket att ge. Behovet stärks av
nya pensionsregler, som bygger på att den enskilde ska finnas i arbetslivet till
minst 65 års ålder, för många är delaktighet till 67 års ålder en förutsättning
för en anständig ålderspension.

De särskilda problemen för den äldre arbetskraften var bakgrunden till
riksdagsbeslutet om Offentligt Tillfälliga Arbeten (OTA). Trots en negativ
mediedebatt har OTA i flera kommuner betytt mycket för att få ner den
öppna långtidsarbetslösheten bland äldre arbetstagare.

Detta gäller bland annat Kumla kommun, där ett betydande antal personer
deltar i OTA-åtgärder och också utför betydelsefulla uppgifter. Enligt de
beslut som Riksdagen nu fattat ska de som fyllt 62 år senast den 31 december
1998 få fortsätta inom OTA till pensionsdagen, medan de som är yngre än 62
år inte får fortsätta inom åtgärden längre än till och med december 1999.
Inga nya bereds plats.

Vi ser allvarliga risker med att avveckla de särskilda insatserna för den
äldre arbetskraften. För många personer över 55 år är en lång utbildning
inom ett helt nytt arbetsområde knappast ett verkligt alternativ samtidigt som
den enskilde genom sin erfarenhet och mognad har mycket att ge inom för
samhället viktiga områden. Det är därför nödvändigt att den framtida
arbetsmarknadspolitiken väger in behovet av särskilda åtgärder av den typ
OTA är.

Som framhållits i tidigare motion från de socialdemokratiska riksdagsleda-
möterna i länet finns en mängd angelägna uppgifter, som borde kunna
utföras inom ramen för OTA eller liknande arbetsmarknadspolitiska åtgärder.
Det gäller bland annat barnvårdare till sjuka barn, insatser för att stärka
turistnäringen, stöd till skolbarn och anhörigvårdare.

Hemställan

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av arbetsmarknadspolitiska åtgärder för
den äldre arbetskraften.

Stockholm den 4 oktober 1999

Inger Lundberg (s)

Maud Björnemalm (s)

Helena Frisk (s)

Nils-Göran Holmqvist (s)

Hans Karlsson (s)