Särbeskattning av makars förmögenhet

Motion 1988/89:Sk302 av Martin Olsson (c)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1988/89 :Sk302

av Martin Olsson (c)

Särbeskattning av makars förmögenhet

Skatteregler och andra lagar bör inte få vara sådana att äktenskapet
missgynnas. Reglerna för förmögenhetsskatt innebärande att makars förmögenhet
sambeskattas är ett klart exempel på lagstiftning som missgynnar
äktenskapet. Dessa regler kan inte anses stå i överensstämmelse med de
grundläggande principerna i äktenskapsbalken som gäller sedan den 1
januari 1988 och som i denna del ej innebar några ändringar jämfört med
tidigare lagstiftning.

I 1 kap. 3 § äktenskapsbalken anges att ”varje make råder över sin
egendom och svarar för sina skulder”. I specialmotiveringen till nämnda
paragraf framgår att den anger ”en av de grundläggande principerna i den
nordiska egendomsordningen för makar och att den bygger på att det gäller
egendomsskillnad mellan makar så länge äktenskapet består”. ”Var och en
av makarna råder således ensam över sin egendom”, påpekade justitieministern
ytterligare i propositionen.

Med hänsyn till att nämnda principer om makars egendomsförhållanden
nu fastslagits och fastställts av riksdagen bör det nu vara självklart att makars
förmögenhet skall beskattas var för sig. Ingående av äktenskap, som ju i allt
större utsträckning är en förening av två ekonomiskt självständiga personer,
skall inte få påverka skattesituationen när det gäller deras förmögenhet.

Gränsen för förmögenhetsskatt är för närvarande 400 000 kronor. Med
gällande skatteregler kan alltså två personer före giftermålet ha 400 000
kronor vardera utan att betala förmögenhetsskatt. När de gift sig med
varandra blir de ju inte ur ekonomisk synpunkt mer förmögna, men då
drabbas de - med exakt samma förmögenhet som före äktenskapets ingående
- av 7 000 kronor i förmögenhetsskatt, för vilket krävs en inkomstökning av
minst 14 000 kronor, eftersom förmögenhetsskatten betalas med beskattade
medel.

Krav på särbeskattning av makars förmögenhet har framförts vid många
tillfällen i riksdagsmotioner, bl.a. av mig senast i motionen 1987/88:Sk304.
Den socialistiska riksdagsmajoriteten har dock avvisat kraven. Fram t.o.m.
1987 anfördes att resultatet av familjelagssakkunnigas arbete skulle avvaktas.
Men i samband med framläggande av förslag till ny äktenskapsbalk och
ändrade arvsregler och vissa ändringar i arvs- och gåvoskattelagstiftningen
framlade regeringen inga förslag om övergång till särbeskattning av makars
förmögenhet. Fjolårets motion avslogs av samma majoritet (SkU 1987/
88:25) med hänvisning till att pågående översynsarbete inom finansdepartementet
och RINK borde avvaktas innan ställning tas till frågan om
särbeskattning m.m.

I reservation 16, sorn utskottets icke-socialistiska ledamöter fogade till
betänkandet, tillstyrktes motionerna och framhölls att av såväl rättvise- som
förenklingsskäl borde förmögenhetsbeskattningen individualiseras.

Enligt min mening finns det ingen anledning att avvakta utredningar vad
gäller sambeskattning av makars förmögenhet. Det är inte främst en
skatteteknisk fråga utan en fråga om att anpassa skattereglerna till våra i
enighet antagna och under lång tid gällande familjerättsliga principer om
makars egendomsförhållande.

Riksdagen bör därför hos regeringen begära förslag om övergång till
särbeskattning av makars förmögenhet fr.o.m. 1990 års taxering.

Vad gäller slopande av sambeskattning av barns och föräldrars samt av
fosterbarns och fosterföräldrars förmögenhet har jag i dag tillsammans med
Gunhild Bolander väckt en särskild motion med detta krav.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen hos regeringen begär förslag om särbeskattning av
makars förmögenhet från och med 1990 års taxering.

Stockholm den 10 januari 1989

Martin Olsson (c)

Mot. 1988/89
Sk302

5