Säkerhetspolitiken

Motion 1988/89:Fö208 av Hans Göran Franck m. fl. (s)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1988/89: F5208

av Hans Göran Franck m. fl. (s)
Säkerhetspolitiken

Den internationella utvecklingen under de senaste åren har gjort att världen
i dag befinner sig i en ny politisk situation. Vi har sett en växande
avspänning mellan supermakterna, och i dennas spår en positiv och förhoppningsfull
utveckling i en lång rad konflikter runt om i världen (Afghanistan,
Angola/Namibia, Iran/Irak, Västra Sahara, Sydostasien m. fl.).

Denna avspänning är djupare och mer långtgående än tidigare. Avspänningsprocessen
har av allt att döma inte någon tillfällig karaktär.

En lång rad länder har vid sidan av de ingångna avtalen (om medeldistansvapen
och kemiska vapen) uttryckt vilja, både i ord och i handling,
att ta ensidiga initiativ för att ytterligare driva på och stödja strävandena
till avspänningsnedrustning i världen.

Några exempel på sådana initiativ är Sovjetunionens ställningstagande
att dra tillbaka stora konventionella styrkor från Europa, den finska utrikesministerns
uttalande om att Finland bör följa med i omvärldens nedrustning,
den norske utrikesministerns framställning av att nedrustningsdiskussionerna
inte enbart berör centrala Europa utan även Nordeuropa
och Ungerns beslut nyligen att skära ner på militärutgifterna. Det finns
åtskilliga andra exempel som belyser denna tendens i utvecklingen.

Vår bedömning av detta är att Sverige måste följa de aktiva ländernas
exempel. Vi måste våga visa samma djärvhet när det gäller att driva
nedrustningsfrågorna framåt på ett konstruktivt sätt inte bara på det
internationella planet utan också för egen del.

De traditionella hotbilderna mot Sverige har också kommit att förändras.
Det som var en sanning på 1950-, 1960- och 1970-talen äger inte längre
giltighet. När ÖB, under den mest lovande avspänningsperioden sedan
andra världskriget, målar upp en bild av ett utsatt och hotat Sverige i stort
behov av militär upprustning finns det anledning att starkt reagera.

Vi menar att ÖB:s underlag för kommande försvarsbeslut är en partsinlaga
där intresset för att behålla den egna organisationen och dess inflytande
sätts före värnandet av landet och en trovärdig svensk säkerhetspolitik.

Med hänsyn till den senaste utvecklingen behöver kunskaperna i Sverige
om den internationella utvecklingen, avspänningen, beroenden och Sveriges
position i det globala samfundet utökas. Det finns stora behov av att
bedriva studier i dessa frågor för att med ny kunskap som underlag kunna
forma en ny och bättre svensk försvarspolitik.

Vi menar att inte bara försvarskommittén måste genomföra en fördjupad
studie om dessa frågor. En studie där också oberoende forskare och

Mot.
1988/89
FÖ208 210

1 Riksdagen 1988/89. 3 sami. Nr FÖ208210

experter i Sverige och utomlands tas till hjälp. Vidare menar vi att en
sådan studie bör ske skyndsamt, så att försvarskommittén, liksom regering
och riksdag får ett bra underlag för de svåra politiska bedömningar som
skall göras om framtidens försvar.

Vi hävdar att det i dag inte finns några skäl att upprusta Sverige militärt.
Det vore mycket beklagligt och felaktigt om Sverige skulle ta ökade
försvarskostnader i en internationell situation där avspänning och nedrustning
är det dominerande draget i utvecklingen. Det skulle skada den
traditionella svenska freds- och nedrustningsprofilen.

Sverige bör sålunda inte bara aktivt medverka i de internationella nedrustningssträvandena
utan även ta egna, unilaterala, initiativ för att stödja
avspänningen och fredssträvandena i Norden, övriga Europa och världen.
Regeringen bör driva den nordiska regionala frågan mycket aktivt.

Sverige bör kräva förhandlingar med stormakterna och de andra nordiska
länderna om rustningsbegränsningar i norra Europa, om kärnvapenfri
zon, om begränsningar av militära övningar m. m.

En annan fråga är den om kämvapenbärande fartygsbesök i svenska
hamnar. Den svenska regeringen bör förstärka sina ansträngningar att
åstadkomma ett gemensamt nordiskt agerande i frågan, och i övrigt ta upp
den i andra internationella sammanhang, t. ex. i det s. k. sex-nationsinitiativet.
Vi menar att det inte finns någon motsättning mellan att agera
kraftfullt i denna fråga internationellt och att göra det på hemmaplan i
samband med utländska flottbesök.

Vi anser att detta viktiga arbete på det internationella planet bör fortsätta
och intensifieras. Detta hindrar inte att Sverige nu ytterligare skärper
sin egen hållning och praxis beträffande besked och försäkringar om att
svensk lag respekteras vid örlogsbesök av kärnvapenmakter.

En sådan skärpning skulle kunna markera våra avsikter och stärka vårt
agerande i internationella sammanhang.

Hemställan

Med hänvisning till det ovan anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av en särskild undersökning av oberoende
forskare och experter för att skapa ett bättre underlag för det
framtida försvarets inriktning och storleksordning,

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om nedrustning i norra Europa.1]

Stockholm den 25 januari 1989

Hans Göran Franck (s)

Ulla-Britt Åbark (s) Margareta Winberg (s)

Mot. 1988/89
FÖ208

1 1988/89: U424

2