Säkerhet vid gruvdammar

Motion 2000/01:N351 av Kristina Zakrisson m.fl. (s)

Ärendet är avslutat

Motionskategori
Fristående motion
Tilldelat
Näringsutskottet

Händelser

Inlämning
2000-10-05
Bordläggning
2000-10-11
Granskning
2000-10-11
Hänvisning
2000-10-11

Motioner

Motioner är förslag som riksdagens ledamöter har lämnat till riksdagen.

Förslag till riksdagsbeslut
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om säkerhet vid gruvdammar.
Motivering
Gruvdammsolyckan vid Aitikgruvan i början av september är den största i
sitt slag som skett i Sverige. Enligt naturvårdsmyndigheter kunde
händelsen ha blivit katastrof, men den här gången begränsades utsläppen
till uppskattningsvis 6-7 kilo koppar som enligt gruvbolaget inryms i den
tillåtna utsläppsmängden från gruvan. Dessutom sköljdes slam med i
utsläppet, men dess påverkan på fisk- och växtlivet är ännu okänt.
Olyckan i Aitik var den tredje allvarliga gruvdammsolyckan i Europa på
två år, där olyckorna i Spanien och Rumänien ledde till mycket allvarliga
konsekvenser för djur- och växtlivet. För att förebygga den här typen av
olyckor i framtiden är det därför angeläget att säkerheten vid gruvdammar
förbättras.
Sverige har som mest haft ca 20 gruvdammar i drift samtidigt. I dag finns
det sex stycken vid sulfidmalmsgruvor i Aitik, Laisvall, Gillervattnet,
Kristineberg, Garpenberg och Zinkgruvan. Samtliga ägs av Boliden förutom
gruvan i Zinkgruvan som ägs av North. Av dem är Aitik störst med ett
tillskott på ca 17 miljoner ton avfallssand per år. Övriga tillför högst ca 1
miljon ton av avfallssand årligen.
Gruvverksamhet är miljöfarlig verksamhet enligt miljöbalken och omfattas
av tillståndsplikten i förordningen om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd.
Genom detta regleras att deponering av gruvavfall sker på ett miljömässigt
säkert sätt. Syftet är att åstadkomma en stabilt säker deponi med ett läckage
av föroreningar som är acceptabelt ur miljösynpunkt under så lång tid som
deponin utgör en potentiell risk för miljön. En gruvdamm ska förvara
anrikningssand på ett säkert och miljömässigt acceptabelt sätt under en
mycket lång tid, i storleksordningen hundratals år. Efter att driften har
avslutats krävs någon form av efterbehandling av området med tanke på
framtida markanvändning och för att undvika framtida miljöskador.
Efter olyckan i Aitik har gruvbolaget tillsammans med Länsstyrelsen i
Norrbotten startat en utredning för att analysera orsakerna till den och hur
gruvdriften ska kunna fortsätta på ett säkert sätt. Även miljöåklagaren och
Naturvårdsverket har påbörjat olika utredningar. Dessa kommer säkerligen att
föreslå skärpning av tillsyn och säkerhetsföreskrifter för att den här typen av
olyckor ska kunna undvikas i framtiden.
Med tanke på att ett antal gruvdammar inte längre finns i drift och att de
inte omfattas av dagens säkerhetsföreskrifter, är det angeläget att en
oberoende utredning över reglerna för avfallshantering såväl vid gruvor som
är i drift som för nedlagda gruvor görs. Eftersom gruvbolagen idag är globala,
är det också angeläget att regeringen medverkar till att lagstiftningen inom
EU kring gruvhanteringen skärps betydligt för att minska risken för olyckor
och skador på människor och natur.

Stockholm den 4 oktober 2000
Kristina Zakrisson (s)
Monica Öhman (s)
Lennart Klockare (s)
Birgitta Ahlqvist (s)
Lars U Granberg (s)


Yrkanden (2)

  • 1
    Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om säkerhet vid gruvdammar.
    Behandlas i
    Kammarens beslut
    =utskottet
  • 1
    Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om säkerhet vid gruvdammar.
    Behandlas i

Motioner

Motioner är förslag som riksdagens ledamöter har lämnat till riksdagen.