Säkerhet vid gruvdammar
Motion 2000/01:N351 av Kristina Zakrisson m.fl. (s)
Ärendet är avslutat
- Motionskategori
- Fristående motion
- Tilldelat
- Näringsutskottet
Händelser
- Inlämning
- 2000-10-05
- Bordläggning
- 2000-10-11
- Granskning
- 2000-10-11
- Hänvisning
- 2000-10-11
Motioner
Motioner är förslag som riksdagens ledamöter har lämnat till riksdagen.
Förslag till riksdagsbeslut
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om säkerhet vid gruvdammar. Motivering
Gruvdammsolyckan vid Aitikgruvan i början av september är den största i sitt slag som skett i Sverige. Enligt naturvårdsmyndigheter kunde händelsen ha blivit katastrof, men den här gången begränsades utsläppen till uppskattningsvis 6-7 kilo koppar som enligt gruvbolaget inryms i den tillåtna utsläppsmängden från gruvan. Dessutom sköljdes slam med i utsläppet, men dess påverkan på fisk- och växtlivet är ännu okänt.
Olyckan i Aitik var den tredje allvarliga gruvdammsolyckan i Europa på två år, där olyckorna i Spanien och Rumänien ledde till mycket allvarliga konsekvenser för djur- och växtlivet. För att förebygga den här typen av olyckor i framtiden är det därför angeläget att säkerheten vid gruvdammar förbättras.
Sverige har som mest haft ca 20 gruvdammar i drift samtidigt. I dag finns det sex stycken vid sulfidmalmsgruvor i Aitik, Laisvall, Gillervattnet, Kristineberg, Garpenberg och Zinkgruvan. Samtliga ägs av Boliden förutom gruvan i Zinkgruvan som ägs av North. Av dem är Aitik störst med ett tillskott på ca 17 miljoner ton avfallssand per år. Övriga tillför högst ca 1 miljon ton av avfallssand årligen.
Gruvverksamhet är miljöfarlig verksamhet enligt miljöbalken och omfattas av tillståndsplikten i förordningen om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd. Genom detta regleras att deponering av gruvavfall sker på ett miljömässigt säkert sätt. Syftet är att åstadkomma en stabilt säker deponi med ett läckage av föroreningar som är acceptabelt ur miljösynpunkt under så lång tid som deponin utgör en potentiell risk för miljön. En gruvdamm ska förvara anrikningssand på ett säkert och miljömässigt acceptabelt sätt under en mycket lång tid, i storleksordningen hundratals år. Efter att driften har avslutats krävs någon form av efterbehandling av området med tanke på framtida markanvändning och för att undvika framtida miljöskador.
Efter olyckan i Aitik har gruvbolaget tillsammans med Länsstyrelsen i Norrbotten startat en utredning för att analysera orsakerna till den och hur gruvdriften ska kunna fortsätta på ett säkert sätt. Även miljöåklagaren och Naturvårdsverket har påbörjat olika utredningar. Dessa kommer säkerligen att föreslå skärpning av tillsyn och säkerhetsföreskrifter för att den här typen av olyckor ska kunna undvikas i framtiden.
Med tanke på att ett antal gruvdammar inte längre finns i drift och att de inte omfattas av dagens säkerhetsföreskrifter, är det angeläget att en oberoende utredning över reglerna för avfallshantering såväl vid gruvor som är i drift som för nedlagda gruvor görs. Eftersom gruvbolagen idag är globala, är det också angeläget att regeringen medverkar till att lagstiftningen inom EU kring gruvhanteringen skärps betydligt för att minska risken för olyckor och skador på människor och natur.
Stockholm den 4 oktober 2000
Kristina Zakrisson (s)
Monica Öhman (s)
Lennart Klockare (s)
Birgitta Ahlqvist (s)
Lars U Granberg (s)
Yrkanden (2)
- 1Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om säkerhet vid gruvdammar.
- Behandlas i
- Kammarens beslut
- =utskottet
- 1Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om säkerhet vid gruvdammar.
- Behandlas i
Motioner
Motioner är förslag som riksdagens ledamöter har lämnat till riksdagen.
