Regler för vinstandelssystem

Motion 1990/91:Fi603 av Gullan Lindblad (m)

Den 3 juni 1987 röstade en riksdagsmajoritet av
socialdemokrater och kommunister igenom ett förslag om
socialavgifter på vinstandelssystem i riksdagen. Detta var
ett beslut som stred mot de ca 170 000 löntagares intresse
som prövat systemet.

Vinstandelssystem -- ägandespridning

Ett frivilligt ''andel i vinst-system'' är ett positivt sätt att
sprida ägandet. Här rör det sig verkligen om ''raka rör
mellan fonderna och plånboken''. En ökad satsning på
vinstandelssystem borde vara det naturliga sättet att öka de
anställdas ägande och inflytande i företagen.

Det finns viktiga samhällsekonomiska motiv för att
uppmuntra enskilt sparande. En spridning av det
individuella ägandet borde därför uppmuntras och inte
motverkas på det sätt som skett.

Det var anmärkningsvärt -- men knappast förvånande --
att LO centralt på allt sätt motverkade sina medlemmars
intresse när man drev fram kravet på skatter och
socialavgifter på vinstandelssystem. LO oroade sig
uppenbarligen över att förlora något av sin makt över
medlemmarna. ''Vilken roll får facket om arbetaren blir
småkapitalist?'' var t.ex. rubriken i LO-tidningen nr 46/86.

LO:s maktsträvanden har tydligt visat sig genom
tillskapandet av löntagarfonderna, 5:e AP-fonden och
genom rapporten ''Välfärdsstaten och sparandet'', som
offentliggjordes den 19 dec. 1988. Där föreslogs ett
kollektivt sparande av sällan skådat slag genom införande
av ledighetsfonder, semesterfonder samt kommunala och
statliga pensionsfonder.

Det är mycket oroande att LO:s ambitioner kan gå i
uppfyllelse om förslaget om möjlighet för 5:e AP-fonden att
köpa aktier går igenom.

Kollektiva fonder fyller inte sitt uppgivna syfte att
utjämna förmögenhetsfördelningen och att skapa större
medinflytande för löntagarna utan medför en ökad
maktkoncentration och minskat utrymme för enskilt
sparande. Kollektiva fonder är socialism!

Alla skäl talar mot avgifter/skatter

Vinstandelssystem är en förmån som går helt utanför
avtalen och inte inkräktar på de ordinarie sociala
förmånerna. Det finns därför inga skäl att belägga dem med
socialavgifter. Motiven för socialavgifter var också minst
sagt dubbeltydiga i den proposition som låg till grund för
beslutet. Socialministern ansåg inte att vinstandelarna
kunde betraktas som lön och därmed berättiga till sjuk-
och arbetsskadeförsäkring. Samtidigt ansåg hon att de
skulle betraktas som lön och avgiftsbeläggas för ATP.

Anställda som köper aktier i det egna företaget har
tidigare blivit förmånsbeskattade för skillnaden mellan
emissionskursen och kursen vid marknadsintroduktionen.
Förvärvsbeskattningen har avskaffats under vissa
förutsättningar, bl.a. att den anställdes förvärv sker på
samma villkor som allmänhetens förvärv, att de anställda
tillsammans med redan existerande aktieägare inte
förvärvar mer än 20 procent av antalet utbjudna aktier och
att varje anställd inte köper för mer än 30 000 kr.

En anställd bör enligt min mening inte beskattas för köp
av aktier i det egna företaget så länge aktierna förvärvats på
samma villkor som gäller för utomstående.

I motsats till vad som gäller för löntagarfonder och
allemansfonder betalar vinstandelsstiftelser under sin
förvaltning av löntagarnas vinstandelar bl.a. skatt för
utdelningsinkomster, ränteintäkter och reavinster.
Eftersom de anställda i sin tur beskattas fullt ut för de medel
de i sinom tid får lyfta från stiftelsen, innebär detta en
dubbelbeskattning som inte bör godtas.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen beslutar avskaffa socialavgifter på
vinstandelar,

2. att riksdagen hos regeringen begär utredning och
förslag rörande skattereglerna för vinstandelssystem och
anställdas förvärv av aktier i syfte att stimulera en ökad
användning av vinstandelssystem.

Stockholm den 21 januari 1991

Gullan Lindblad (m)