Registrerad samlevnad för homosexuella

Motion 1988/89:L419 av Kent Carlsson (s)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1988/89: L419

av Kent Carlsson (s)

Registrerad samlevnad för homosexuella

Riksdagen har under de senaste åren fört en rad debatter och fattat en rad
beslut av betydelse för homosexuella. Trots oenighet om de enskilda
besluten har debatterna visat en samstämmighet beträffande likaberättigande
för homosexuella, som når över partigränserna. Det finns inget
tvivel om att denna politiska välvilja också avslöjar den allmänna stämningen
hos svenska folket. Det accepteras i allt högre grad att homosexuella
lever ett liv i överensstämmelse med sin läggning och att förhållandet
mellan två personer av samma kön, på samma sätt som förhållandet
mellan två personer av skilda kön, bygger på kärlek, ömsesidigt ansvarstagande
och solidaritet.

1973 uttalade riksdagen att ”samlevnad mellan två parter av samma kön
är från samhällets synpunkt en fullt acceptabel samlevnadsform” (LU
1973:20 s.l 16). Den naturliga konsekvensen av detta måste bli att diskriminering
på olika områden undanröjs. Fortfarande 1989 är dock homosexuella
särbehandlade inom ett så viktigt område som rätten till stabil
samlevnad. 1 dag finns möjlighet för homosexuella att leva under äktenskapsliknande
förhållanden, s. k. sambo. Äktenskap, såväl borgerligt som
kyrkligt ingånget, är dock förbehållet de heterosexuella. Samlevnad som
sambo ger visst skydd, bl. a. beträffande bostad och vissa arvsfrågor. Det
ger dock inte tillgång till den heltäckande lagstiftning som ger gifta par
skydd bl. a. i civil-, social- och skatterättsligt hänseende.

Homosexuella kan i några fall ersätta bristen på lagstiftning, t. ex. genom
upprättande av testamente, särskilda avtal m. m. men detta är dyrt och
omständligt. Under det dryga år som sambolagstiftningen varit i kraft har
många homosexuella sambopar upptäckt att man inte får det skydd som
skulle behövas, och att många frågor inte är reglerade.

Exempelvis medger i dag avtalet om statlig grupplivförsäkring inte att
homosexuell sambo insätts som förmånstagare. Den pågående AIDS-epidemin
har gjort att många homosexuella efterlevande har drabbats hårt av
detta.

Det är dags att komplettera den befintliga sambolagstiftningen och ge
homosexuella par som så önskar tillgång till samma juridiska skydd som
äktenskapet ger. Opinionen är sannolikt inte mogen för kyrklig eller borgerlig
vigsel för homosexuella. Den form som återstår är då registrering
med samma rättsverkan som äktenskap (med vissa undantag).

Frågan om samlevnad för homosexuella har utretts under 1980-talet.
SOU 1984:63 undersökte konsekvenserna av följande reformer:

1. Homosexuellt äktenskap mellan två parter av samma kön. Samtliga Mot. 1988/89
regler som gäller makar tillämpas för dem som ingår homosexuellt äkten- L419

skap.

2. Registrerad samlevnad. Registrering i särskild ordning. Samtliga regler
som gäller för makar tillämpas för registrerad samlevnad.

3. Äktenskapsliknande förhållanden (sambo). Viss lagstiftning har samma
rättsverkningar som äktenskap.

Beträffande äktenskap konstaterade utredningen att det inte framstår
”sorn omotiverat att två människor av samma kön skall kunna få ingå
äktenskap med varandra”. Man beslöt dock att inte föreslå äktenskap med
hänsyn till den rådande allmänna opinionen.

Beträffande registrerad samlevnad konstaterade utredningen: ”1 takt
med att synen på homosexuella ändras kan det finnas anledning att ånyo
överväga familjelagssakkunnigas förslag från 1972 om någon form av civil
registrering som konstituerande för de rättsverkningar som blir följden av
dagens vigsel. Dessa överväganden bör givetvis även omfatta den homosexuella
samlevnadsformen.” Man beslöt dock att inte föreslå registrerad
samlevnad framför allt med hänvisning till att detta då bara skulle få
utnyttjas av homosexuella och därför kunde ”framstå som ett onödigt
utpekande av grupp” och därmed ”befästa rådande fördomar”.

Argumentationen är märklig med tanke på att homosexuella redan är
utsatta för särlagstiftning på många områden och att den som vill utnyttja
sina rättigheter enligt lagen om homosexuella sambor tvingas deklarera sin
sexuella läggning, exempelvis vid tvist om gemensam bostad.

De homosexuellas krav på en samlevnadsform som ger tillgång till
äktenskapslagstiftningens rättsverkningar måste vägas mot de eventuella
invändningar som finns, t. ex. det olämpliga i att inrätta en ny samlevnadsinstitution.
Eftersom samhället tydligen inte är moget för homosexuellt
äktenskap finns ingen annan väg att gå än att skapa en ny institution.

Viktigt är också att nuvarande lagstiftning står i strid med riksdagens klara
uttalanden om att homosexuell samlevnad är en ”fullt acceptabel” form ur
samhällets synvinkel.

I Danmark behandlas för närvarande ett lagförslag i folketinget som
avser registrerad samlevnad. Det kallas ”Lag om registrerat partnerskap”

(L117) och syftar till att ge homosexuella par samma rättigheter som gifta
heterosexuella par med vissa undantag.

I stort sett har registrerat partnerskap samma rättsverkan som äktenskap.
Första paragrafen i förslaget lyder i fri översättning: ”Två personer
av samma kön kan låta registrera sitt partnerskap.” Flera paragrafer stadgar
undantag från de rättsverkningar som äktenskapet ger, t. ex. 4 § som
säger att adoptionslagens regler om makar inte används för registrerat
partnerskap.

I förslaget trycker man starkt på det självklara i att homo- och heterosexuella
behandlas lika i lagen. Man nämner dock att HIV/AIDS har lett
till en ”fokusering” av behovet av bättre möjligheter till stabila relationer
för homosexuella. Lagen är föreslagen att träda i kraft 1 juli 1989. Förslaget
liknar i många delar ett tidigare lagförslag som lades i folketinget 1988.

Förslaget antogs i förberedande läsningar men hann inte slutbehandlas

innan nyval utlystes. Det danska förslaget är bra och kan i tillämpliga delar Mot. 1988/89
användas som underlag för ett motsvarande svenskt förslag. På några L419
punkter bör dock ett svenskt förslag skilja sig från det danska, exempelvis
bör registrerad samlevnad endast vara tillgänglig för homosexuella.

Eftersom riksdagen inte anser att homosexuella par bör få adoptera
barn, kan man genom särskild skrivning slå fast att registrerad samlevnad
inte ger rätt till adoption.

Hemställan

Med hänvisning till det ovan anförda hemställs

att riksdagen hos regeringen begär förslag om ny lag om registrerad
samlevnad för homosexuella i enlighet med vad i motionen
anförts.

Stockholm den 25 januari 1989
Kent Carlsson (s)

11