Rätt till sabbattsår

Motion 1991/92:Sf239 av Stefan Attefall m.fl. (kds)

Många människor vill öka fritiden för att ge ökat
utrymme för kulturella upplevelser, rekreation och tid för
umgänge. Många upplever också att tempot i arbetslivet
drivits upp och att många har långa och tidskrävande resor
till och från arbetsplatsen varje dag.

Det finns idag gott om tecken på att det moderna
arbetslivet fordrar nytänkande på flera områden. För
framtiden får man räkna med att många kommer att behöva
byta yrke någon gång under sin verksamma tid. Byte av
arbete kommer också att medföra någon period av
omskolning och vidareutbildning. Det finns således
knappast anledning betrakta livet som om det vore indelat i
tre perioder; utbildning, arbetsliv och pension.

Det är naturligt att många människor i 45--50-årsåldern
känner behov av att stanna upp, få möjlighet att så att säga
hinna i fatt sig själva, få ett år av återhämtning för att ägna
sig åt sådan sysselsättning, fritidsaktiviteter, hobbies eller
liknande som tiden dessförinnan inte medgivit.

Det finns anledning att förvänta att ett sabbatsår fyllt
med de aktiviteter och den sysselsättning som stimulerar
individen både andligt och fysiskt kommer att kunna berika
såväl de återstående verksamma åren som pensionsåldern.

Det finns all anledning att understryka värdet av att
skapa reella möjligheter för att umgås med familj,
släktingar, grannar etc. Säkerligen skulle ett avbrott i den
yrkesverksamma perioden, en period som lätt fastnar i
slentrian och monoton dygns- och årsrytm, kunna skapa
bättre förutsättningar för att odla den gemenskap och det
sociala umgänge som vi så gott som alla är i stort behov av.

Det kan också förtjänas att påpekas att många inte
hinner njuta frukterna av ATP. Man orkar inte ända fram.
Man kan därför hävda att varje människa bör ha rätt att
kunna utnyttja ATP och folkpension under ett års
förtidsuttag ur pensionssystemet. Ett års förtidsuttag någon
gång mellan 45 och 55 år skulle påverka ålderspensionen på
liknande sätt som förtidsuttag något år före den ordinarie
pensionsåldern. ''Sabbatsåret'' skulle således betalas från
egen ATP och folkpension och skulle därför inte tära på
samhällsekonomin. Däremot skulle med stor sannolikhet
ett genomförande av förslaget få vissa positiva effekter på
arbetsmarknaden eftersom arbetslösa skulle få ett större
urval av vikariat och möjligheter till arbetslivserfarenhet
under den tid som ''sabbatsårsnyttjaren'' är borta från sitt
ordinarie arbete. Det kan också nämnas att man från LO-
håll har fört fram tankar som ligger nära det i denna motion
framförda förslaget.

Det kan inte förnekas att en sådan här reform skulle
kunna ge upphov till en del praktiska svårigheter i
arbetslivet. Dessa problem kan jämföras med den av alla
accepterade föräldraledigheten och studieledigheten.
Naturligtvis bör överläggningar med arbetsmarknadens
parter ske innan en sabbatsårsreform genomförs.

För närvarande arbetar en parlamentariskt sammansatt
pensionsberedning. Då det i pensionsberedningens direktiv
inte fanns något uppdrag att utreda frågan om ett förtida
uttag av ett pensionsår är det lämpligt att tilläggsdirektiv
utfärdas för att få till stånd en utredning om ovanstående
förslag.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
pensionsberedningen bör ges direktiv att utreda frågan om
möjlighet till ett frivilligt sabbatsår mellan 45 och 55 år i
enlighet med vad i motionen anförts.

Stockholm den 22 januari 1992

Stefan Attefall (kds)

Fanny Rizell (kds)

Ingvar Svensson (kds)