Rätt till ersättning vid vidareförsäljning av konst

Motion 1992/93:L801 av Elisabeth Persson m.fl. (v)

Upphovsrättsutredningen (SOU 1990:30) föreslog
införandet av droit de suite, dvs. att konstnärerna
skulle få ersättning när deras verk säljs vidare i konsthandel
eller på auktioner.

Droit de suite innebär att en ersättning till
upphovsmännen om 5 % på all yrkesmässig
vidareförsäljning av konst införs. Pengarna tillfaller
konstnären eller dennes arvtagare, i vanlig arvsordning.
Efterlevande har rätten i 50 år efter det att upphovsmannen
avlidit, dvs. den normala skyddstiden i upphovsrättslagen.
Avgiften inkasseras av en särskild organisation som
godkänns av regeringen.

Utländska erfarenheter visar att rätten bör vara
oöverlåtbar; man ska i lagstiftningen garantera att
konstnärerna erhåller ersättningen. En droit de suite skulle
medföra en avsevärd förbättring av konstnärernas situation.
Genom nationell reciprocitet tillerkänner man utländska
konstnärer ersättningen om motsvarande rättighet finns i
den utländska konstnärens land. För närvarande finns droit
de suite i 33 länder, varav åtta EG-länder.

En upphovsrättslig droit de suite bör dock kombineras
med en lag om avgift på all vidareförsäljning av konst. I
denna bör stadgas att när konstverk säljs efter det att
skyddstiden gått ut eller när t.ex. individuell fördelning inte
kan tillämpas ska pengarna tillfalla
konstnärsorganisationen och användas till stipendier m.m.
En sådan lag kombinerar den individuella rätten med det
kollektiva behovet. Den ligger väl i linje såväl med
internationella åtaganden som med vår och EG:s
kulturpolitik. En sådan lag finns på Island, och i Finland har
förslag lagts fram om en liknande modell.

I förslaget om droit de suite undantas konstnärens egen
försäljning och kommissionsförsäljning. Genom att dels
genomföra droit de suite enligt upphovsrättsutredningens
förslag, dels utvidga ersättningen till att omfatta all
försäljning av konstnärliga verk som beskrivits ovan uppnår
man att all konst, konsthantverk och brukskonst som inte
omfattas av droit de suite blir ersättningspliktig vid
yrkesmässig handel. Ersättningen i det utvidgade förslaget
kan helt riktas efter de kulturpolitiska mål som ställs upp
och härigenom kan en ekonomisk bas skapas för stöd till
unga oetablerade konstnärer, stöd till verksamhet som inte
är inkomstbringande i dag och stöd till konstnä- rer som av
andra skäl inte kan leva på sin verksamhet. Byggnader och
brukskonst som framställs i flera identiska exemplar ska
undantas från vidareförsäljningsavgift.

Administration, inkassering och utbetalning av medel
från vidareförsäljning bör handhas av en organisation som
är representativ för konstnärerna, fotograferna,
konsthantverkarna och andra som kan komma att beröras
av förslaget. Organisationen bör utses av regeringen i
samråd med befintliga konstnärsorganisationer, exempelvis
efter liknande principer som Folkbildningsrådet är tillsatt.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om rätten till ersättning vid
vidareförsäljning av konst,

2. att riksdagen beslutar om införande av en droit de suite
i enlighet med Upphovsrättsutredningens förslag (SOU
1990:30),

3. att riksdagen hos regeringen begär förslag om lag om
avgift på all vidareförsäljning av konst enligt vad i motionen
anförts.1

Stockholm den 20 januari 1993

Elisabeth Persson (v)

Bengt Hurtig (v)

Rolf L Nilson (v)

Björn Samuelson (v)

Gudrun Schyman (v)

1 Yrkande 3 hänvisat till KrU.