Psykiskt funktionshindrade och hemlöshet

Motion 1998/99:So213 av Inger René och Berit Adolfsson (m)

Under 1990-talet har en växande uppmärksamhet riktats mot
hemlösheten i de svenska storstäderna och också på
landsbygden. Även om hemlösheten möjligen inte har ökat i
absoluta tal så har den ändrat karaktär. "Gamla" grupper har
minskat och nya har tillkommit - bland dem kvinnor,
ungdomar och människor med psykiska funktionshinder.
Vissa studier talar om en fördubbling av psykiskt störda
bland de hemlösa mellan åren 1993 och 1996 i Stockholm,
som är den enda kommun där man försökt urskilja just denna
grupp.

I dag beräknas mer än en tredjedel av de hemlösa lida av psykiska stör-
ningar. Praktiskt taget samtliga bedöms ha behov av insatser från psykiatrin.

Många har stora svårigheter att få sina behov av vård och stöd tillgodo-
sedda på ett bra sätt. En orsak kan vara den reducering av specifika insats-
former för dessa personer som psykiatrireformens genomförande medförde.
Genom att avinstitutionalisera stora delar av psykvården utan tillräckligt
individuell hänsyn har man skapat en misär för redan utsatta människor. För
många hade det i och för sig trygga institutionsboendet behövt ersättas med
gruppboende eller hemlikt småskaligt boende med tillsyn.

Befintliga institutioner skall inte avvecklas i snabbare takt än att man
hinner få fram fungerande alternativ i form av exempelvis gruppbostäder
med tillräcklig personal för att upprätthålla tryggheten för de psykiskt sjuka.
Man måste dock vara uppmärksam på att det finns en risk för att ett
gruppboende bara blir en annan form av institution. Därför är det viktigt att
så långt som möjligt göra insatser också i det ordinarie boendet.

Hemställan

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om de psykiskt funktionshindrade och hemlöshet.

Stockholm den 21 oktober 1998

Inger René (m)

Berit Adolfsson (m)