Produktkontroll av tandvårdsmaterial

Motion 1992/93:So509 av Margareta Winberg (s)

Vid flera tillfällen har riksdagen tagit upp frågan om
produktkontroll av tandvårdsmaterial. Det är rimligt att
precis som för andra kemiska produkter/beredningar och
läkemedel åtminstone kräva att tillverkaren/importören
deklarerar vilka huvudbeståndsdelar som finns i produkten.
För närvarande finns ingen annan kontroll än för
hållfasthet, trots att tandlagningsmaterialet finns i kroppen
större delen av livet. Det är av hälsoskäl nödvändigt att
kontrollera riskerna för allergier, cancer och andra
biverkningar.

Trots att internationella s.k. ISO-9000-standarder finns
för tandvårdsmaterial, har de omfattande kontroller av
hälsoeffekter och biokompatibilitet som krävs där hittills
inte tillämpats. En anledning är naturligtvis att tandläkare,
landsting och patienter inte vet om dessa standarder och
därför inte heller kan efterfråga material som testats på ett
seriöst sätt. De tester NIOM utför har hittills enbart gällt
hållfasthet.

Vi anser att produktkontrollen måste påskyndas. Den
bör läggas hos läkemedelsverket eller
kemikalieinspektionen, där man är van vid toxikologiska
och allergologiska bedömningar och därmed har den
kompetens som fordras. Särskilt angeläget är detta i
nuvarande skede, då amalgam skall avvecklas. Minst ett
nytt material i veckan släpps nu ut på marknaden av mer
eller mindre seriösa företag. Det är inte rimligt att
tandläkarna ensamma skall ta ställning till vilka material
som är acceptabla ur hälsosynpunkt.

Av samma skäl är det angeläget att snabbt komma i gång
med en effektiv biverkningsrapportering. I
biverkningsregistret är det nödvändigt att ta med symton
som uppträder även utanför munhålan, eftersom många
ämnen som kan läcka ut från tandfyllnadsmaterial
distribueras via bl.a. blod och lymfa till andra delar av
kroppen. Det är därför inte alls säkert att biverkningarna
uppträder precis intill en tandfyllning.

Det är också viktigt att ge de patienter som är sjuka av
tandvårdsmaterial en bra och effektiv vård. Hittills har
framför allt amalgamsjuka patienter ofta behandlats som
inbillningssjuka eller psykiskt störda. Detta får inte fortgå!
Människor som är sjuka måste få den vård och hjälp de
kräver. Det gäller allt från rätt att välja effektiva
provtagningsmetoder till att få tandfyllnadsmaterial utbytt
gratis. Dessa problem måste lyftas fram i utbildningen av
både läkare, sjuksköterskor och tandläkare för att öka
förståelsen och åstadkomma säkrare diagnoser.

Många av dem som drabbats av metallallergi eller annan
överkänslighet kan ha svårt att tåla till och med spår av vissa
ämnen. I värsta fall kan dessa människor av hälsoskäl
tvingas byta tandfyllnadsmaterial både två och tre gånger.
En väsentlig orsak är att tandläkaren inte i dag vet exakt
vilka ämnen tandfyllnadsmaterialet innehåller. Det är
därför rimligt att samhället tar kostnaden för dessa
patienter.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om produktkontroll av
tandvårdsmaterial,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om biverkningsregistret,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad som i motionen anförts om rätt till läkar- och tandvård,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om utbildning av vårdpersonal.

Stockholm den 26 januari 1993

Margareta Winberg (s)