Pensionerna

Motion 1992/93:Sf261 av Gudrun Schyman m.fl. (v)

I dag lever de 500 000 pensionärer som har låg eller ingen
ATP under mycket knappa villkor. En majoritet av dessa är
kvinnor och en tredjedel lever under socialbidragsnormen.
Det innebär att var tionde pensionär endast har ca 3 000
kronor kvar till övriga utgifter sedan hyran är betald.

Pensionsarbetsgruppens skiss till ett nytt pensionssystem
innebär ingen ändring på det förhållandet. Om enbart
livsinkomsten skall styra pensionen, så kommer kvinnor att
missgynnas eftersom kvinnor har lägre livsinkomst än män.
Om det slutliga förslaget blir att det skall krävas 30 år, i
stället för som nu 15, vid beräkning av pensionens storlek,
kommer alla som vårdat barn, varit arbetslösa eller studerat
att missgynnas.

De kompensationer för kvinnorna som föreslås är en
delning av pensionspoäng mellan makar, eller en löpande
pensionspoäng under barnens tre första levnadsår.
Vänsterpartiet förordar en kvotering av föräldraledigheten
som en dellösning av detta problem.

Att en grundpension ska ligga i botten är alla överens
om, men hur stor denna skall vara råder det delade
meningar om. Vänsterpartiet vill ha en väl tilltagen
grundpension som ligger över normen för socialbidrag. Vi
vill även ha en rörlig pensionsålder med möjlighet att gå i
pension mellan 60 och 70 år. Det delpensionssystem som vi
har i dag anser vi ska integreras i ett rörligt pensionssystem.
Vi anser att pensionsarbetsgruppen genom tilläggsdirektiv
ska ges i uppdrag att utarbeta ett förslag om rörlig
pensionsålder.

Under de senaste åren har pensionerna kraftigt
urholkats. Sänkningar i förhållande till basbeloppet har
gjorts. Utlovade kompensationer för devalveringar och
prisstegringar har uteblivit, vilket gjort att pensionärerna
fråntagits åtta miljarder kronor de senaste tre åren.

Skatteomläggningen drabbade många pensionärer hårt.
Med den ekonomiska krisen som förevändning minskas
också resurserna till äldreomsorgen. Många pensionärer
hotas av ett liv i armod och social isolering.

Pensionstillskotten till de sämst ställda pensionärerna
utgör i dag 55,5 procent av ett basbelopp (som 1993 är 34
400 kr). Vi anser att pensionstillskotten på tre år bör höjas
till ett helt basbelopp. Vänsterpartiet föreslår därför att
pensionstillskottet för budgetåret 1993/94 höjs till 70
procent av basbeloppet. För detta ändamål har vi i vår
ekonomiska motion anslagit 1 miljard kronor.

För de sämst ställda pensionärerna spelar de kommunala
bostadstilläggen (KBT) en viktig roll. Vid en reformering av
bostadstilläggen är det meningen att staten ska överta hela
kostnaden, fram till dess ska kommunerna kompenseras för
sina utgifter för KBT till 70 procent. Vänsterpartiet vill höja
kompensationen till kommunerna med 600 miljoner
kronor.

På längre sikt anser vi att pensionssystemet bör utformas
så att alla får en rejäl grundpension, kombinerat med ett
statligt tilläggspensionssystem och ett reviderat ATP-
system.

Ett rättvist pensionssystem måste omfatta alla och vara
obligatoriskt. Systemet måste vara statligt bl.a. för att göra
det möjligt att värdesäkra pensionerna i förhållande till
inflation och löneutveckling.

En övergång från ATP-systemet till privata system skulle
innebära betydande nackdelar. Privata system tar inga
fördelningspolitiska hänsyn. De kan heller inte garantera
pensionernas värde. De innebär att omfattande
premiereserver (pensionsfonder) byggs upp och därmed att
ännu större tillgångar skulle ägas och förvaltas av privata
försäkringsbolag. Detta skulle ytterligare skärpa
maktkoncentrationen i det svenska näringslivet.
Vänsterpartiet anser att av fördelningspolitiska skäl bör
avdragsrätten för privata pensionsförsäkringar avvecklas.

Efter år 2010 kommer antalet pensionärer att öka. En
växande mängd pensionstagare kommer i framtiden också
att ha ATP. Ett oförändrat pensions- och ATP-system
kommer att öka kostnaderna kraftigt, därför behövs ett nytt
pensionssystem. Men detta pensionssystem måste utjämna
de könsrelaterade skillnaderna i pensionsnivån.

Pensionssystemet bör finansieras så att det står starkt
även vid en svag ekonomisk utveckling. Det bör därför
kunna finansieras via avgifter på intjänade inkomster.
Avgifterna bör beräknas på allas hela inkomst.

I dag är den genomsnittliga pensionsåldern 59 år vilket
är avsevärt lägre än den lagstadgade pensionsåldern. Detta
är bl.a. ett resultat av dåliga arbetsmiljöer och en dåligt
fungerande rehabilitering, vilket i sin tur medför ett ökande
antal förtidspensionerade.

Den i krispaketet höjda pensionsåldern tror vi inte leder
till några verkliga besparingar utan till att antalet
förtidspensioneringar ökar. Vänsterpartiet vill därför i
väntan på pensionsarbetsgruppens förslag om en rörlig
pensionsålder återföra den till 65 år.

Hemställan:

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen begär att regeringen ger
pensionsberedningen tilläggsdirektiv om att komma med
förslag om hur deltidspensionen skall integreras med en
rörlig pensionsålder,

2. att riksdagen till Ålderspensioner för budgetåret
1993/94 anslår 1 000 000 000 kr utöver vad regeringen
föreslagit eller således 53 185 000 000 kr enligt vad i
motionen anförts om en uppräkning av pensionstillskottet
till 70 % av ett helt basbelopp,

3. att riksdagen till Bidraget till kommunala
bostadstillägget för budgetåret 1993/94 anslår 600 000 000 kr
utöver vad regeringen föreslagit eller således 7 300 000 000
kr enligt vad i motionen anförts om kompensation till
kommunernas KBT,

4. att riksdagen beslutar att återföra pensionsåldern till
65 år enligt vad i motionen anförts om att avvakta
pensionsarbetsgruppens förslag om rörlig pensionsålder.

Stockholm den 20 januari 1993

Gudrun Schyman (v)

Bertil Måbrink (v)

Berith Eriksson (v)

Rolf L Nilson (v)

Björn Samuelson (v)

Lars Werner (v)

Eva Zetterberg (v)