Palestinska barn

Motion 2003/04:U250 av Luciano Astudillo och Leif Jakobsson (s)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om ytterligare svenskt initiativ för att EU skall intensifiera sitt arbete för en förbättring av situationen för de palestinska flyktingarna i allmänhet och barnen i synnerhet.

Bakgrund

När staten Israel skapades 1948 blev det palestinska folket åskådare till sin egen historieskrivning. Över 800 000 palestinier hamnade i rotlöshet; undanträngda och tvingade till ett liv i exil. De blev plötsliga offer i ett ögonblick präglat av grav orättvisa. De blev inte bara förnekade rätten att leva i deras eget land, utan också fråntagna stora delar av deras historia och kultur. I dag finns det mer än fyra miljoner officiella palestinska flyktingar utspridda i läger runtom i regionen i länder som Jordanien, Libanon och Syrien – men också på Västbanken och i Gaza.

I över 50 år har dessa flyktingar varit beroende av FN-organet UNRWA. UNRWA skapades av FN:s generalförsamling som en tillfällig lösning 1949. Men trots att UNRWA var tänkt att vara en temporär utväg för att lösa flyktingfrågan sträcker sig dess senaste mandat två år fram i tiden – till 2005. UNRWA:s utdragna mandat är ett sorgligt kvitto på det internationella samfundets oförmåga att hitta en varaktigt och rättvis lösning på flyktingfrågan.

Barnens situation

Barnen, som har blivit förnekade rätten till en normal barndom, är de som har lidit mest av denna oförmåga. Dessvärre har situationen för dessa barn försämrats under den senaste tiden. Enbart det senaste året har hundratals barn dödats och tusentals skadats. Situationen för dessa barn är en del av en lika invecklad som tragisk historia; en historia fylld av lidande och prövningar som sakta men säkert urholkat många barns hopp om en bättre och drägligare framtid.

Nyligen presenterade UNRWA en rapport om den rådande situationen där man bl a framhäver sin stora oro för den allvarliga och tilltagande humanitära kris som håller på att växa fram i de ockuperade områdena. Krisen märks i första hand på det stigande antalet undernärda barn och på försämrade hälsovillkor, men också på det stora antal flyktingar som blivit bostadslösa efter att deras hem har förstörts i striderna. Dessutom blir det svårare och svårare att upprätthålla undervisning till barnen i det rådande klimatet. Innebörden av dessa observationer är att de nödvändigaste och mest grundläggande aspekterna av en trygg och normal barndom har tagits ifrån dessa barn – allt som ett resultat av konflikten.

De palestinska flyktingarnas lidande måste högre upp på den politiska dagordningen; en seriös och konkret lösning till problemet måste bli ett högprioriterat mål. Här är det viktigt att det internationella samfundet axlar sitt ansvar. EU har på senare tid blivit en tung politisk aktör på den internationella arenan och har genom sitt inflytande redan positivt påverkat fredsprocessen i Israel–Palestina-konflikten. Här är det nödvändigt att Sverige ytterligare verkar inom EU-arbetet för att lyfta upp flyktingfrågan högre upp på EU:s dagordning – med särskilt fokus på barnen.

Ska man lyckas med att hitta en lösning till konflikten måste en rättvis lösning till flyktingfrågan vara en de viktigare beståndsdelarna. Då måste fokus hamna på de palestinska barnen. Barnen är framtidens politiska och kulturella ledare, affärsmän och medborgare. Om vi ska kunna åstadkomma en framtid kännetecknad av fred måste vi ge dessa barn möjligheten att uppleva en normal och trygg barndom och ge dem chansen att förverkliga sina drömmar.

Stockholm den 2 oktober 2003
Luciano Astudillo (s)	Leif Jakobsson (s)