Översyn av lagen om ekonomiska föreningar

Motion 1991/92:L202 av Anita Johansson m.fl. (s)

I många sammanhang är den kooperativa
samverkansformen ekonomisk förening lämplig som
associationsform för att bedriva ekonomisk verksamhet.
Den ekonomiska föreningen grundar sig på en samverkan
mellan människor och organisationer, som bedriver
ekonomisk verksamhet. Detta till skillnad mot aktiebolaget
som bygger på att kapital samverkar för att på bästa sätt
förräntas. De flesta kooperativ i Sverige och i andra länder
bedriver sin verksamhet i ekonomiska föreningar eller
ömsesidiga bolag. Det finns dock flera exempel där
kooperativ verksamhet även bedrivs i andra
associationsrättsliga former beroende på verksamhetens
karaktär eller särskilda betingelser. Till sin karaktär har all
kooperativ verksamhet en klar profil genom sin integration
av ekonomiska och sociala mål även om man bedriver sin
verksamhet i olika associationsrättsliga former. De regleras
ofta i de stadgar och grundsatser som verksamheter grundar
sig på.

Den associationsrättsliga lagstiftningen kring kooperativ
verksamhet har i alltför liten utsträckning belysts under de
senaste åren. De förändringar som skett har i de flesta fall
berört andra associationsrättsliga formers problem som
t.ex. aktiebolagslagstiftningen. En orsak till detta är med
stor sannolikhet den samhälleliga debatten och dess
fokusering på börsbolagen. En alltför ensidig betoning av
aktiebolagen riskerar dock att få till effekt att de speciella
särdrag som kännetecknar kooperativ verksamhet går
förlorad och att möjligheterna att driva verksamheter i
kooperativ form försämras.

Utvecklingen ställer krav på förnyelse av
associationsrätten. Det kan t.ex. gälla frågor kring:
riskkapitaluppbyggnaden i etablerad och ny kooperativ
verksamhet, nya kooperativa verksamhetsformer,
EG-kommissionens förslag till en europeisk kooperativ
stadga.

Riskkapitalfrågan har under de senaste åren
aktualiserats både inom etablerad och ny kooperation.
Exempelvis om det finns möjligheter till individualisering
av kapitalet utan att man kommer i konflikt med de
kooperativa grundvärdena. I den etablerade kooperationen
har frågan om s.k. differentierade medlemsinsatser varit
föremål för överväganden. Därtill kommer även frågan om
det egna och främmande kapitalets storlek, former och
relation.

För kooperativ gäller det ofta initialskedets
riskkapitalproblem. Detta är ett synnerligen aktuellt
problem då antalet nystartade kooperativ kan förväntas öka
betydligt som en följd av den offentliga sektorns förnyelse.

Nya former av kooperativ verksamhet i glesbygd,
offentlig sektor och företagsbildningar efter olika
intressentmodeller med både brukare, anställda och
traditionella ägare har under senare delen av 1980-talet
aktualiserats. De associationsrättsliga frågorna i samband
med dessa nya blandformer har ställt till problem bl.a. hos
länsstyrelser och berörda intressenter, många gånger på
grund av okunskap och otillräcklig lagstiftning.

EG-kommissionen har under 1990 föreslagit införande
av en gemensam europeisk kooperativ stadga. Denna har
karaktären av en ramlagstiftning och skall möjliggöra
samarbete mellan kooperativa företag i fler länder genom
ett gemensamt ''europakooperativ'' (EC).

Det ovan anförda pekar på att en översyn av lagen om
ekonomiska föreningar är nödvändig. Denna översyn skulle
bl.a. ha som mål att leda till en fullständig och permanent
neutralitet mellan olika associationsformer, att möjliggöra
en modernisering av ekonomiska föreningars
riskkapitalförsörjning och att inlemma den kooperativa
EG-stadgan i svensk lagstiftning.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av en översyn av lagen
om ekonomiska föreningar.

Stockholm den 23 januari 1992

Anita Johansson (s)

Mats Lindberg (s)

Lisbet Calner (s)

Hans Gustafsson (s)

Britta Sundin (s)

Ulla-Britt Åbark (s)