Översyn av konkurrenslagstiftningen

Motion 1988/89:N245 av Bengt Rosén m.fl. (fp)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen

1988/89:N245

av Bengt Rosén m.fl. (fp)

Översyn av konkurrenslagstiftningen

Det råder en politisk enighet om att vi så långt som möjligt skall ha
konkurrens inom handel och näringsliv. Det leder till utveckling och lägre
priser. Vår konkurrenslagstiftning och näringsfrihetsombudsmannen (NO)
är viktiga intrument för att upprätthålla en fri konkurrens mellan stora och
små företag på någorlunda lika villkor. Utan dessa instrument hade troligtvis
ett företag som IKEA aldrig kunnat utvecklas från en genial idé till ett
världsomspännande storföretag. Det finns anledning att tro att den första
utvecklingen hade kvävts av leveransvägran m.m. åstadkommen av de större
företagen på marknaden som känt sig hotade.

Konkurrensbegränsningslagen från 1953 som var i kraft till 1983 innehöll
två straffsanktionerade förbud. Dels bruttoprisförbudet, som förhindrade att
en leverantör försökte bestämma vilket pris hans återförsäljare skulle ta ut
vid vidareförsäljning, och dels anbudskartellförbudet, som tillkommit för att
förhindra organiserad samverkan mellan anbudsgivare. Vidare gav lagen NO
möjlighet att hos marknadsdomstolen föra talan mot företag som vidtog
konkurrensbegränsning med s.k. skadlig verkan. Om domstolen konstaterade
att konkurrensbegränsning med skadlig verkan förelåg så skulle domstolen
genom förhandling med företaget söka undanröja denna. Misslyckades
förhandlingen kunde domstolen i fall av prisdiskriminering eller säljvägran
förelägga vite, men i övrigt saknades sanktionsmöjligheter.

Tanken bakom konkurrensbegränsningslagen var att offentliggörandet
skulle avhålla företag från att vidta konkurrensbegränsningar. I nästan 30 år
klarade NO att med den relativt enkla lagstiftningen upprätthålla konkurrensen
på en tillfredsställande nivå. Men till slut var det många företag som
upptäckte att NO endast var en ”papperstiger”, som de icke mycket lät sig
påverkas av. Vidare gick utvecklingen mot allt större företagsenheter.
Drivkraften var i regel krav på högre effektivitet, i många fall beroende på en
hårdnande konkurrens från utlandet. Men i många fall var bevekelsegrunden
att genom företagsförvärv bli av med en konkurrent och därigenom kunna
höja prisnivån.

Den 1 januari 1983 trädde nuvarande konkurrenslag i kraft. Genom denna
utvidgades möjligheterna till ingripande påtagligt och det infördes ett system
för kontroll av företagsförvärv (fusionskontroll).

De sex år som konkurrenslagen varit i kraft har efter hand visat att
lagstiftningen behöver skärpas ytterligare. Vi vill peka på följande:

- De straffsanktionerade förbuden behöver utökas med förbud mot Mot. 1988/89
priskarteller och marknadsdelningskarteller. När det gäller det förra har N245

NO påpekat att s.k. horisontell prissättning är mycket vanlig idag.

Antingen ger branschförbund ut gemensamma prislistor, som alla
medlemsföretag förväntas att tillämpa, eller också bestämmer konkurrenter
att tillämpa enhetlig prissättning. Marknadsdelningskarteller har
bl.a. uppmärksammats inom skogsnäringen. Efter fusioner finns det
några få stora skogsbolag kvar i Norrland och det finns exempel på hur
skogsägare lyckats få anbud på rotpost från endast ett företag.

- Lagstiftningen för kontroll av företagsförvärv behöver utökas. Ett
exempel härpå uppmärksammades förra året. Då meddelade ägaren av
landets största privata slakteriföretag att han träffat avtal med Slakteriförbundet
- paraplyorganisation för den jordbrukskooperativa slakten
som hade ca 78 % av marknaden - som skulle få till följd att det privata
företaget skulle lägga ned fyra av sina fem slakterier. Nu fullföljdes inte
planerna på grund av den starka opinion som anställda och leverantörer
till slakterierna åstadkom. Men NO hade inte haft några möjligheter att
ingripa. Han kunde förhindra Slakteriförbundet att förvärva de aktuella
slakterierna men inte att de betalade ägaren för att lägga ned dem, vilket
hade fått samma effekt.

- NO har påpekat att straffsatserna behöver skärpas för att vissa förbud
skall efterlevas. I Sverige får en direktör som deltagit i en anbudskartell
ofta 50-60 dagsböter. I USA riskerar hans kollega ett par års fängelse för
samma brott.

- NO:s möjligheter att snabbt ingripa mot konkurrensbegränsning med
skadlig verkan bör ökas. Nu kan företag med hjälp av advokater som
specialiserat sig på konkurrensrätt genom olika invändningar få till stånd
långa handläggningstider till stor skada för de företag som utsätts för
konkurrensbegränsningar. Ett exempel på sådant företag är Hedbergs i
Dalsjöfors.

De exempel som vi redovisat pekar på att det är dags för en översyn och

skärpning av konkurrenslagen.

Hemställan

Med anledning av det ovan anförda hemställs

att riksdagen begär att regeringen låter göra en översyn av
konkurrenslagen.

Stockholm den 23 januari 1989

Bengt Rosén (fp)

Gudrun Norberg (fp) Hadar Cars (fp)

15