Översyn av inseminationslagen

Motion 1992/93:L407 av Barbro Westerholm m.fl. (fp, s, v)

Bakgrund

Inseminationsverksamheten i Sverige reglerades 1985 i
och med att lagen om insemination (1984:1140) trädde i
kraft. Enligt den får insemination endast utföras om
kvinnans make eller sambo skriftligen har samtyckt till
inseminationen. Maken eller sambon anses därmed vara far
till barnet.

Inseminationslagen stärker barnets rätt i och med att det
klart sägs ut vem som har ansvaret för barnets trygghet. Den
ger också barnet rätt att få kunskap om sitt biologiska
ursprung. Barn som tillkommit genom givarinsemination
har rätt att få del av de uppgifter om spermagivaren som
antecknats i journalen. En förutsättning är enligt lagen att
barnet uppnått tillräcklig mognad. Enligt samma lag har
socialnämnderna ålagts skyldighet att på begäran hjälpa
barnet med att skaffa fram de uppgifter som finns
antecknade om givaren.

Lagen stadgar däremot inte om skyldighet för
föräldrarna att berätta för sitt barn om hur det kommit till.
Man ansåg i förarbetena till lagen att det måste vara
föräldrarnas sak att tala om detta för barnet. Samtidigt
understryker man hur viktigt det är för ett barns positiva
utveckling med ett öppet och ärligt förhållande mellan
föräldrar och barn. Man framhåller vikten av att föräldrar
så tidigt det anses möjligt och lämpligt talar med barnet om
hur det kommit till.

Lagen har nu varit i kraft i åtta år. Förra året
motionerade en av oss bl.a. om en uppföljning och
utredning om lagstiftningens effekter. Detta avvisades av en
majoritet i riksdagen. Flertalet av de remissinstanser som
yttrat sig till lagutskottet, ställde sig dock positiva till en
översyn av lagen i olika avseenden.

Vi anser att en översyn av lagen bör göras av följande
skäl:

Tillgång till spermadonatorer

Sedan lagens tillkomst har antalet inseminationer sjunkit
till en tiondel av motsvarande födslar åren närmast före
lagens tillkomst. Detta tillskrivs svårigheten att få
donatorer, vilket i sin tur skulle bero på att donatorn ej
längre garanteras anonymitet. Problemet med att finna
lämpliga donatorer har accentuerats sedan man gått över till
behandling med enbart fryst sperma, en följd av
hiv/aidsepidemien. Behandlingsresultaten med fryst
sperma är sämre än med färsk och behandlingstiden per par
längre.

Olika kliniker anger olika svårighetsgrad när det gäller
att få tillgång till donatorer. Det kan inte uteslutas att det
går tillbaka till läkarnas grundinställning till
anonymitetsfrågan. När lagen trädde i kraft skrev
tongivande gynekologer följande i Läkartidningen (1985)
med anledning av ett yttrande de medverkat i om eventuella
gemensamma nordiska rättsregler för givarinsemination: ''I
stället emotser man en förutsättningslös översyn av den nyss
ikraftträdda lagen i avsikt att lindra densamma. Till dess
detta sker kommer vi, liksom läkarna vid landets övriga
kvinnokliniker att på begäran remittera de par som
kvalificerat sig för behandling med givarinsemination till
lämpliga kliniker utanför Sveriges gränser''.

Vi anser att barnets rätt att få kunskap om sitt ursprung
inte får kringgås. Därför bör en utredning om
inseminationslagen inrymma en undersökning om
orsakerna till svårigheterna att finna lämpliga donatorer.

Utredningen bör vidare lämna förslag till hur
donatorerna skall få information om motiven till
inseminationslagens utformning. Sådan information bör
också lämnas till de barnlösa paren och inte minst till den
personal som arbetar med inseminationer.

Informationen till barnen

I lagutskottets överväganden (1992/93:LU4) avvisas
yrkandet om en uppföljning av hur det gått för
inseminationsbarnen med motivering att det är svårt att få
fram de önskade uppgifterna, att det fötts så få barn genom
givarinsemination och att det gått så kort tid sedan lagens
tillkomst.

Vi anser inte att dessa skäl har bärkraft. Förvisso är det
fråga om en svår och integritetskänslig undersökning och
det kommer att ta tid att planera, genomföra och få
resultaten ifrån den. Men för barnens skull är det viktigt att
vi får fram fakta. Därför är det angeläget att man startar den
processen nu. Undersökningen bör innehålla både en
uppföljning av barnen, deras reaktioner och situation samt
föräldrarnas erfarenheter bl.a. av att lämna barnen
informationen om barnets ursprung.

Den första informationen till ett barn om dess ursprung
bör lämnas tidigt i livet. I Rädda Barnens bok Barn genom
insemination säger man följande: ''En tvååring accepterar
det mesta som föräldrar försöker förklara. Säger föräldern
att något är på ett visst sätt så ifrågasätts det inte i den
åldern. Det kommer senare.'' När barnet är i 9--10 årsåldern
kommer den period då barnet börjar förstå innebörden av
det hela. Har man då givit den första informationen tidigt så
går det lättare att tala allvarligt om innebörden av det hela
sedan.

Insemination av ensamstående kvinnor

Enligt lagen får insemination endast utföras på en kvinna
som lever i ett stabilt heterosexuellt förhållande. Det är
däremot inte straffbart för en ensamstående eller lesbisk
kvinna som lever tillsammans med en annan kvinna att på
sig själv låta utföra insemination. Det är inte heller
straffbart att medverka till detta, annat än om det sker
vanemässigt eller för ekonomisk vinnings skull. Ingenting
hindrar heller en kvinna från att genomgå
inseminationsbehandling utomlands i syfte att bli gravid.

Vi vet att inseminationer görs både i Sverige och
utomlands på ensamstående och lesbiska kvinnor. Vi vet
dock inte i vilken omfattning och om de utförs där frihet
från hiv-smitta kan garanteras. Riksförbundet För Sexuellt
Likaberättigade (RFSL) har givit ut en informationsskrift
om inseminationer där risken för hiv-smitta vid
insemination framhålls liksom hur man skall undvika den,
men risken finns likafullt där.

Socialstyrelsen angav i sitt remissvar till lagutskottet
1992 att hiv-risken ''kan likaväl uppstå om kvinnan skaffar
sig barn på naturlig väg och är inte skäl för en lagändring''
samt att ''En lagändring inte är befogad bara för att lagen
kringgås på vissa punkter''. Vi anser dessa uttalanden
anmärkningsvärda från en myndighet som skall se till att
stiftade lagar följs och att alla risker som kan förebyggas blir
föremål för preventiva åtgärder.

Vi anser således att en utredning om inseminationslagen
bör inbegripa en analys av inseminationer på kvinnor som
inte lever i fasta heterosexuella förhållanden och ev
åtgärdsförslag.

Inseminationsbarn till ensamstående kvinnor

Att inseminationsbarn föds till ensamstående mödrar är
en verklighet vi lever med. För barnens skull är det därför
viktigt att de inte får sämre stöd av samhället än andra barn.

Inseminationsbarn till ensamstående och lesbiska
kvinnor registreras som faderlösa om modern inte vill/kan
uppge faderns identitet. Därvid får modern inte sällan
problem med bidragsförskott. Hon kan inte heller dela
vårdnaden om barnet med någon annan.

I sitt remissvar till lagutskottet 1992 anger juridiska
fakultetsstyrelsen vid Uppsala universitet hur man skulle
kunna lösa detta problem. Man skriver: ''I fall där två
kvinnor avser att fungera som barnets föräldrar torde
gällande bestämmelser i FP kunna göras tillämpliga på så
sätt, att samtyckande blir att anse som rättslig förälder vid
sidan av modern. Barnet får härigenom samma rättsliga
ställning som barn födda i heterosexuella förhållanden,
inklusive rätten att få vetskap om spermadonatorns
identitet.''

Fakultetsstyrelsen anger vidare att det inte låter sig göra
att tillförsäkra inseminationsbarn födda av en
ensamstående kvinna samma trygghet som barn födda i en
stabil heterosexuell parrelation.

Fakultetsstyrelsens fortsatta resonemang stöder oss i vår
uppfattning att en utredning om inseminationslagen också
måste omfatta frågan om den rättsliga tryggheten för barn
födda av ensamstående kvinnor.

Sammanfattning

Vi anser således att regeringen bör tillsätta en utredning
med uppgift att göra en översyn av inseminationslagen och
en uppföljning av hur det gått för barn som fötts efter
insemination. Utredningen bör också ta upp frågor kring
barnens rättsliga skydd och tillgången på donatorer.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en utredning om
inseminationslagen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om tillgång till spermadonatorer,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om uppföljning av
inseminationsbarnens situation,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om insemination av ensamstående
kvinnor eller kvinnor i lesbiska förhållanden,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om inseminationsbarns rättsliga
trygghet.

Stockholm den 22 januari 1993

Barbro Westerholm (fp)

Margareta Winberg (s)

Eva Zetterberg (v)