Översyn av arrendelagen

Motion 1990/91:L502 av Sören Lekberg m.fl. (s)

För bostadslägenheter fastställs i dag hyran och andra
hyresvillkor genom förhandlingar mellan fastighetsägare
och deras organisationer på ena sidan och
hyresgästorganisationer på den andra sidan.
Förhandlingssystemet har tillämpats sedan lång tid tillbaka
och har visat sig innebära betydande praktiska vinster.
Genom att uppträda kollektivt har hyresgästerna också
kunnat hävda de rättigheter hyreslagstiftningen ger dem.
Förhandlingssystemet har borgat för en sund utveckling på
hyresmarknaden utan ingripande från myndigheternas sida.
Ordningen med förhandlingar har vidare framstått som en
god väg mot fördjupad boendedemokrati.
Förhandlingssystemet på hyresområdet har ansetts
innebära sådana fördelar för hyresvärdar, hyresgäster och
samhället att det är lagfäst genom hyresförhandlingslagen
(1978:304).

Många bostadsarrendatorer är i flera avseenden att
jämställa med hyresgäster. För bostadsarrenden saknas
emellertid bestämmelser motsvarande dem i
hyresförhandlingslagen. I de fall där bostadsarrendatorerna
slutit sig samman i en organisation med syfte att tillvarata
sina intressen, vilket inte är ovanligt bland dem som
arrenderar sommarställen av en och samma jordägare, är
denne, till skillnad från en fastighetsägare i ett
hyresförhållande, inte skyldig att förhandla med
organisationen.

Detta förhållande har i flera fall lett till problem för
arrendatorerna. Trots att deras organisation har uttryckt
önskemål om att få förhandla för arrendatorernas räkning
har jordägaren träffat avtal med varje enskild arrendator,
vilket inneburit olika arrendeersättningar och olika
arrendevillkor i övrigt. Arrendatorerna har i dessa fall haft
svårt att ensamma göra sin rätt gällande gentemot
jordägaren, och de har inte kunnat hävda sina gemensamma
intressen.

Enligt vår mening finns det mot denna bakgrund
anledning att se över de gällande bestämmelserna för
bostadsarrende i jordabalken i syfte att få till stånd en
ordning motsvarande den på hyresområdet för de fall då
bostadsarrendatorer slutit sig samman i en organisation
med syfte att tillvarata arrendatorernas intressen.

När det gäller koloniträdgårdar som arrenderas av
kommunen tillämpas sedan länge ett system som innebär att
kommunen frivilligt förhandlar med en enskild
koloniförening eller med den centrala
koloniföreningsorganisationen. Systemet har visat sig ha
betydande fördelar och kan lämpligen tjäna som förebild
för den nu förordade ordningen.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen hos regeringen begär en översyn av
bestämmelserna om bostadsarrende i enlighet med vad som
anförts i motionen.

Stockholm den 22 januari 1991

Sören Lekberg (s)

Åke Wictorsson (s)

Dag Ericson (s)