Onykterhet till sjöss

Motion 1990/91:L916 av Gunnar Thollander m.fl. (s)

Riksdagen ställde sig 1988 bakom ett uttalande från
lagutskottet enligt vilket regeringen borde ta upp frågan om
en strängare syn på onykterhet till sjöss genom ändringar i
sjölagen. Riksdagen ansåg att nykterhetsbestämmelserna i
möjligaste mån borde anpassas till motsvarande regler i
trafikbrottslagen. Under hösten 1990 har
justitiedepartementet utarbetat en promemoria om
sjöfylleri där två grader av brott mot nykterhet till sjöss
definieras.

För den lindrigaste varianten utdöms böter och för grovt
sjöfylleri kan det bli fängelse. Något förslag om
promillegräns fanns emellertid inte i promemorian.
Emellertid anföres som exempel att 1,5 promille i blodet
bör kunna vara en del i bedömningen om grovt sjöfylleri
skall kunna utdömas.

Eftersom ingen promillegräns införs i förslaget och
argumentationen är vag för att bibehålla nuvarande
förhållanden, har det framförts goda argument för att en
parallellitet bör finnas mellan väglagstiftningen och
sjöfarten.

Det kan i flera avseenden hävdas att nykterhet till sjöss
är viktig. Om man kör bil vägleds man av trafikmärken och
andra markeringar som varnar för hinder och trafikfällor.
Vid färd till sjöss, Sverige har en av Europas längsta
kuststräckor, skall man utöver kontrollen av båten även
kontrollera markeringar på ett sjökort och övriga synliga
vägledningar som finns till sjöss. Kraven på en båtförare blir
därvid egentligen större än på en bilförare.

En annan faktor av betydelse är att framfart i hög fart,
där onykterhet ofta förekommer som en ingrediens vid
rapporter om sjöfylleri, medför skaderisker för ankrade
båtar och på djurlivet. Hög fart och motorbuller innebär
också en sanitär olägenhet för kringboende som strider mot
miljö- och hälsonämndens normer.

Eftersom väderleken dessutom kan vara en stor
riskfaktor vid kustbanden och vid de stora sjöarna är det
synnerligen viktigt att man har skärpt uppmärksamhet vid
färd till sjöss.

Dessutom har större båtolyckor med kraftiga
miljöeffekter påvisat betydelsen av att ansvariga befäl är
nyktra.

Mot ovan angiven bakgrund är det av vikt att samhället
kraftfullt markerar sin åsikt att införa en lag om
promillegräns vid sjöfylleri. Mot den bakgrunden bör en
promillegräns motsvarande vad som gäller för
trafikbrottslagen införas.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om lagstiftning rörande
promillegräns för sjöfylleri.

Stockholm den 24 januari 1991

Gunnar Thollander (s)

Göran Magnusson (s)

Maj-Inger Klingvall (s)