Omedelbart förestående brott mot FN-stadgans våldsförbud (väckt enligt 3 kap. 15 § RO med anledning av händelse av större vikt)

Motion 2002/03:U3 av Ulla Hoffmann m.fl. (v)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen begär att regeringen i FN bör verka för att ett militärt angrepp mot Irak utan stöd av en ny och klar resolution i säkerhetsrådet fördöms som ett brott mot FN-stadgan och folkrätten.

Grund för motionsrätt

Riksdagsordningen 3 kap. 15 §. USA och Storbritannien planerar att genomföra ett militärt angrepp mot Irak även i avsaknad av auktorisering genom en ny resolution i FN:s säkerhetsråd. Detta utgör en händelse av större vikt som ej kunnat förutses.

Bakgrund

Det hotande kriget mot Irak skulle komma att utgöra ett brott mot FN-stadgan och följaktligen också mot folkrätten om det inte auktoriseras genom en ny och klar FN-resolution. Undantag från våldsförbudet i FN-stadgans artikel
2 (4) gäller två fall: självförsvar i händelse av ett väpnat angrepp mot någon FN-medlem eller om det auktoriserats av säkerhetsrådet.

Självförsvar är inte tillämpligt, varken USA eller Storbritannien eller någon av deras allierade har attackerats eller står under hot om omedelbart väpnat angrepp från Irak. Om FN-stadgan skulle anses medge något utrymme för preventivt självförsvar är de aktuella omständigheterna sådana att de ligger långt ifrån vad som även med en mycket extensiv tolkning av artikel 51 i stadgan skulle kunna utgöra folkrättsligt korrekt, förebyggande självförsvar.

Det föreligger inte heller någon auktorisation för brukande av vapenmakt från säkerhetsrådet. Resolution 1441 konstituerar inte någon sådan eftersom hänvisningen till ”allvarliga konsekvenser” inte är tillräckligt preciserad för att rättfärdiga krig. Resolutionen var avsiktligt vag eftersom det inte var möjligt att ena säkerhetsrådet om våldsanvändning.

Ett beslut om krig mot Irak utan vederbörlig auktorisation av säkerhetsrådet skulle på ett mycket allvarligt sätt försvaga FN och undergräva folkrätten. Klockan skulle vridas tillbaka till en tid då staterna var tvungna att lita till osäkra och skiftande allianser och sina egna militära resurser. Det skulle ofrånkomligen leda till att mer resurser kommer att satsas på militär upprustning och mindre på fredlig utveckling. Det är av yttersta vikt för vårt land och för det internationella samfundet att det överhängande hotet om brott mot freden avvärjs. Därför bör regeringen i FN verka för att USA:s och Storbritanniens planerade angrepp på Irak utan stöd av en ny och klar FN-resolution fördöms som brott mot FN-stadgan och folkrätten. Detta vill vi att riksdagen ger regeringen till känna.

Elanders Gotab, Stockholm 2003

Stockholm den 14 mars 2003
Ulla Hoffmann (v)
Ingrid Burman (v)	Lars Bäckström (v)
Rossana Dinamarca (v)	Mats Einarsson (v)
Marie Engström (v)	Owe Hellberg (v)
Berit Jóhannesson (v)	Sten Lundström (v)
Alice Åström (v)	Sermin Özürküt (v)
Lars Ohly (v)