om vidgad rätt för statligt anställda till fri sjukvård

Motion 1987/88:A615 av Sonja Rembo och Siri Häggmark (m)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1987/88 :A615

av Sonja Rembo och Siri Häggmark (m)
om vidgad rätt för statligt anställda till fri sjukvård

Riksdagen har under senare år i skilda sammanhang upprepade gånger
uttalat sig för ökad folkrörelsemedverkan i vård- och omsorgsarbete. Bl. a.
uttalade socialförsäkringsutskottet i samband med behandlingen av regeringens
proposition om vissa ersättningar till sjukvårdshuvudmännen m. m. (bet.
SfU 1983/84:31), dvs. den s.k. Dagmar-reformen, följande: ”Det är
väsentligt att sjukvårdshuvudmännen liksom hittills visar en positiv inställning
till sådana vårdformer som utvecklats genom handikapporganisationernas
initiativ. Ett exempel härpå är psoriasisvården.”

Utskottets uttalande åsyftade den alternativa psoriasisvård, som Svenska
Psoriasisförbundets avdelning (PSO) i Stockholms län sedan 1973 bedriver.
Denna vård ges utan tidsbeställning, med kvällsöppet, vid fem behandlingsanläggningar
inom Stockholms län och omfattade år 1987 ca 80 500
behandlingar eller ca 90 % av den totala psoriasisvården i länet.

Statligt anställda har enligt kollektivavtal rätt till fri sjukvård på betald
arbetstid endast om den ges av läkare som tillhör den allmänna försäkringen
eller om det gäller sjukvårdande behandling - t. ex. psoriasisvård - som ges
av offentlig sjukvårdshuvudman.

Detta har av Arbetsgivarverket tolkats så att Psoriasisförbundets kooperativa
vård inte omfattas av avtalets bestämmelser om fri sjukvård. Detta trots
att verksamheten regleras genom avtal mellan Psoriasisförbundets länsavdelning
och Stockholms läns landsting.

Arbetsgivarverkets tolkning har lett till orimliga konsekvenser för såväl de
berörda myndigheterna som för de enskilda statligt anställda psoriatikerna.

I ett flertal fall har således Arbetsgivarverket avslagit klagomål från
enskilda psoriatiker, som av sina arbetsgivare vägrats att utföra sin behandling
vid PSO:s anläggningar och få full ersättning för detta. Däremot har de
statliga arbetsgivarna medgivit full ersättning och rätt att utföra behandling
på betald arbetstid om vederbörande vänt sig till någon av landstingets fyra
hudkliniker, trots att detta i många fall har inneburit att de anställda varit
borta en stor del av arbetsdagen och i vissa fall flera dagar per vecka.

Det kan konstateras att nu nämnda regler för sjukvårdsersättning till
statsanställda i praktiken kommit att strida mot intentionerna bakom
Dagmar-reformen vad gäller möjligheterna till kooperativ sjukvård genom
handikapporganisationer. Det bör också erinras om att det under civildepar

1 * Riksdagen 1987188.3sami. NrA614-619

tementets ledning finns en delegation som verkar för bl. a. ökat folkrörelse- Mot. 1987/88
engagemang i vårdarbetet. A615

Till detta kommer att flera landsting redan har eller överväger att överlåta
viss annan sjukvårdande verksamhet åt personalkooperativa eller enskilda
bolag t. ex. vårdcentraler. Verksamheten regleras då genom avtal med
landstinget som också stöder den ekonomiskt.

Likartade principiella frågeställningar bör rimligen uppkomma även i
dessa fall, eftersom vården formellt sett icke är offentlig men väl helt reglerad
av landstinget.

Den enskilda patienten har ofta ytterst begränsade möjligheter att välja
mellan kooperativ, privat eller offentlig sjukvårdshuvudman bl. a. beroende
på upptagningsområde, bostadsort, öppethållande etc.

Tolkningen av avtalet synes dessutom variera. Således kan statligt
anställda få fri sjukvård utförd på arbetstid vid både Ersta sjukhus och
City-akuten.

Det är givetvis särskilt angeläget att staten följer de intentioner riksdagen
givit uttryck för. De statligt anställda bör därför tillförsäkras rätt att anlita
sjukvård som förmedlas av handikapporganisationerna på samma villkor
som gäller vid anlitandet av vård förmedlad av offentlig huvudman.

Hemställan

Med hänvisning till vad som anförts hemställs

1. att riksdagen hos regeringen begär åtgärder i syfte att tillförsäkra
de statlgt anställda rätt till vård vid Svenska Psoriasisförbundets och
andra handikapporganisationers anläggningar på samma villkor som
gäller vid vård hos offentlig sjukvårdshuvudman,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen i övrigt anförts om de statligt anställdas rätt att utnyttja
andra vårdformer än de offentliga.

Stockholm den 26 januari 1988

Sonja Rembo (m) Siri Häggmark (m)

4