om ungdomarnas bostadsmarknad i

Motion 1987/88:Bo248 av Jan Sandberg (m)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1987/88 :Bo248

av Jan Sandberg (m)
om ungdomarnas bostadsmarknad i
Stockholmsregionen

En ond cirkel

Olika socialdemokratiska regeringar har i sin iver att styra bostadsmarknaden
genomdrivit nya lagar, subventioner, skatter, program och riktlinjer i
en aldrig sinande ström. Resultatet har blivit att bostadsmarknaden är den
mest genomreglerade sektorn i det svenska samhället. Det är också den sektor
som uppvisar de kanske största problemen, inte minst i Stockholmsregionen.

Regleringar föder problem som förvärras ytterligare av nya regleringar.
Bostadsmarknaden har hamnat i en ond cirkel, vilket inte minst har drabbat
ungdomarna.

Styrande regler

Fördelningen av lägenhetsstorlekarna har inte baserats på människornas
önskemål, utan på av kommunalpolitiker uppställda normer.

Under många år har det inte byggts några enrummare. Orsaken har varit
centralt uppställda mål som säger att ett enpersonshushåll skall ha minst ett
sovrum och ett rum för ”samvaro”. Detta har medfört att det i stort sett endast
funnits tvårummare med sina högre boendekostnader att tillgå i nyproduktion.
Många unga människor har därmed inte kunnat hitta en första bostad
som är privatekonomiskt överkomlig.

I det äldre bostadsbeståndet har andelen mindre lägenheter minskat kontinuerligt.
Inte minst de styrande reglerna för statliga lån till ombyggnadsåtgärder
(ROT) har gjort att många mindre lägenheter slagits ihop till större.
Detta har varit speciellt vanligt i Stockholm.

De speciella bestämmelser som kräver hissinstallation vid ombyggnad av
exempelvis vindar till lägenheter har medfört att stora bostadsytor ej kunnat
utnyttjas till bl. a. små bostäder. Kommunerna har dessutom varit alltför
ovilliga att utnyttja sin rätt till dispens från hisskravet.

Det finns många exempel på hur de centralt styrande reglerna har motverkat
bevarande av äldre små lägenheter och tillkomst av nya lägenheter
samtidigt som de har medfört kraftigt höjda bostadskostnader.

I samband med ombyggnad av en fastighet ville fastighetsägaren även inreda
vinden för att därmed få fram några fler lägenheter. På grund av att det
krävdes installation av hiss, om separata lägenheter skulle ordnas på vindsvåningen,
gjordes en förbindelsetrappa ned till den underliggande lägen

heten. Ombyggnadsreglerna omöjliggjorde därmed att ett ökat antal lägenheter
tillkom.

Detta är endast ett exempel av många på hur allt stelbent regelsystem försvårar
tillkomsten av nya små lägenheter i det äldre bostadsbeståndet.

Bostadsförmedlingsmonopol

En stelbent, monopoliserad bostadsförmedling med monopolställning har
ytterligare förstärkt ungdomarnas problem på bostadsmarknaden.

Inom Stockholmsregionen har Kommunförbundet för Storstockholms
bostadsförmedling i stort sett monopol när det gäller förmedling av hyreslägenheter.
Ingen bostadsförmedling i landet tillämpar med samma konsekvens
de långtgående ackvisitionsmöjligheter som finns tillgängliga. Detta
har inte resulterat i att fler bostäder förmedlas. Däremot har människornas
möjligheter att själva söka en bostad minskat. De är nämligen hänvisade till
en och samma instans, utan möjlighet att gå någon annanstans när bostadsförmedlingens
politiker och tjänstemän inte tycker att deras ”behov” är tillräckliga
eller när de anser sig illa bemötta.

Dyra bostäder

Kostnaden för nyproduktion av bostäder i Sverige är bland de högsta i världen.
En orsak är den väldiga floran av detaljerade statliga bestämmelser.
Flera exempel på hur man kan sänka bygg- och därmed boendekostnaden
genom s. k. ”förenklat byggande” finns dock.

I bl. a. Uppsala har boendekostnaderna kunnat sänkas med upp till 20%.
Efterfrågan på dessa bostäder har varit mycket stor. Det visar att regeringen
bör stimulera denna typ av förenklat byggande, i stället för att motarbeta
det.

Det är endast smärre undantag från regelfloran som har gjorts i ”fribyggeområdena”.
Om större avsteg kan göras kommer det att medföra såväl
lägre kostnader för den boende som för samhället i och med subventionssystemet.

I avvaktan på att de statliga reglerna i stora delar avskaffas bör kommunerna
i Stockholms län ge dispenser från de statliga bestämmelserna i så stor
utsträckning som möjligt.

Nej till att sätta ungdomarna på undantag

Regeringen har i olika sammanhang talat om bostadsproblemen för ungdomar.
En speciell delegation för ungdomsboende har tillsatts. Något konkret
resultat från denna delegation har dock inte presenterats. Konferenser
lär dock ha avhållits och en glättig folder producerats.

Tidigare har ett förslag benämnt ”Ungbo” diskuterats. Förslaget väcktes
av socialdemokraternas ungdomsförbund, SSU, och innebar att speciella lägenheter
i vissa områden skall upplåtas enbart till ungdomar. Någon be

Mot. 1987/88

Bo248

8

sittningsrätt skulle ej förekomma, utan ungdomarna föreslogs kunna formligen
slängas ut från lägenheterna när de uppnått 25 års ålder. En ytterligare
ovisshet skulle följa och en ny köplats. långt ner på bostadsförmedlingens
lista.

En ”andra klassens” bostadsmarknad för ungdomarna skulle då uppkomma.
Denna typ av kategoritänkande och - boende - är direkt förkastlig.

Dessvärre, men inte helt oväntat, lade regeringen senare fram en proposition
”om bostäder åt unga” (1986/87:93) med förslag som i stora delar
baserades på de av SSU framförda idéerna. Propositionens huvuddrag bifölls
därefter av den socialistiska riksdagsmajoriteten. Nu ger regeringen ett
aktivt stöd till de kommuner som begränsar besittningsrätten för ungdomars
hyresbostäder.

Beslutet är ett exempel på hur socialdemokratisk ideologi skapar en sektorisering
av vårt samhälle. I stället för att genom en allmän politik ge individen
en rimlig chans att själv lösa problemen söker man med politiska
beslut korrigera de effekter som ett genompolitiserat samhälle drabbar olika
grupper med. Dessa politiska beslut skapar dock nya och större problem.

Eftersom beslutet inte heller tillför lägenhetsbeståndet nya bostäder - endast
bostadsmarknaden mer byråkrati - så minskar man unga människors
möjlighet att få lägenhet på den vanliga bostadsmarknaden.

Ju mer sektoriserat vårt samhälle blir, ju mindre blir individens frihet.
Man tvingas helt enkelt leva så som man förväntas leva. Det finns all anledning
att oroa sig inför denna utveckling.

En politik för att förbättra ungdomarnas bostadssituation
i Stockholmsregionen

Fler bostadsrätter

Alla, inte minst ungdomar, tjänar på en ökad rörlighet inom bostadssektorn.
För att den skall komma till stånd krävs bl. a. att bostadsbyggandet
styrs av människornas efterfrågan.

Få ungdomar har i dag råd att köpa en bostadsrättslägenhet i regionen.
Huvudorsaken är att efterfrågan är mycket större än tillgången. Fler områden
än i dag med bostadsrätter behöver byggas. Samtidigt skall de boende
i hyresfastigheter få aktivt stöd i syfte att låta dem köpa fastigheter och bilda
bostadsrättsförening. Utbudet av bostadsrättslägenheter ökar därigenom
samtidigt som priserna sjunker. Kommunerna kan även exempelvis ge borgen
för lån till köp av en bostadsrättslägenhet i syfte att underlätta för ungdomar
att få en bostad.

Avskaffa centrala normer

Det detaljstyrande ROT-systemet behöver avskaffas. ROT-systemets utformning
har bidragit till att fastighetsägare gjort alltför omfattande ombyggnationer
som kombinerats med sammanslagningar av många små lägenheter
till få större. Därmed har också boendekostnaderna ökat. Kom

Mot. 1987/88

Bo248

9

muners ovilja att bevilja avsteg från hisstvånget har också medfört att
inredning av vindar till lägenheter ej skett i någon betydande omfattning.
Enbart i Stockholm kan mer än 5000 nya lägenheter komma till genom inredning
av vindar. Samtidigt skulle nyproducerade lägenheter bli billigare
att både bygga och att bo i.

Statens planverk och dess normer, med undantag av dem som reglerar
enkla tekniska funktionskrav och grundläggande säkerhetsnormer, bör avvecklas.

Avskaffa bostadsförmedlingens monopolställning

Förmedling av bostäder skall kunna ske i såväl privat som kommunal regi.
Då uppnås en bättre service och större effektivitet till gagn för de bostadssökande.

Det mest långtgående utnyttjandet av de samhälleliga maktmedlen inom
bostadsförmedlingens område torde ha förekommit i Stockholms stad, där
ledningen av den lokala bostadsförmedlingen tidigare överlåtits till vänsterpartiet
kommunisterna.

Stockholm närmar sig en situation med obligatorisk kommunal förmedling
av alla lediga lägenheter utom vid direkta byten. Detta perspektiv inger
oro.

Avskaffa mark- och konkurrensvillkoren

I dag gäller som villkor för statliga bostadslån att marken skall vara i kommunal
ägo eller varit förmedlad av kommunen och att byggandet upphandlas
i konkurrens. Det har fått till följd att möjligheterna för enskilt byggande
är starkt försämrade.

Dessa villkor har gjort det svårare att exploatera i privat regi och, inte
minst, förhindrat privat byggande på egen mark. Inom regionen finns betydande
områden med såväl rå- som saneringsmark i privat ägo. Tusentals
bostäder skulle kunna byggas i regionen innan sekelskiftet om mark- och
konkurrensvillkoren omedelbart avskaffades.

Öppna möjligheterna

Möjligheterna finns att förbättra bostadsmarknaden för ungdomarna. Dessa
möjligheter måste öppnas.

Bostadsmarknaden är den marknad som fungerar sämst i Stockholmsregionen
i dag, den fungerar nästan inte alls.

Det går att öppna möjligheterna genom att ta bort normer och regleringar,
samt avveckla ROT-systemet genom fria, konkurrerande bostadsförmedlingar
och ett normfritt ”förenklat” byggande samt ett avskaffande av
mark- och konkurrensvillkoren skulle bidra till ett väsentligt ökat bostadsbyggande
i Storstockholm. Fler bostadsrätter och ett bibehållande av små
lägenheter i det äldre bostadsbeståndet skulle innebära ökad valfrihet för alla
dem som i dag söker eller vill byta bostad.

Mot. 1987/88

Bo248

10

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen uttalar att tendenser till kategoriboende för ungdomar
aktivt skall motverkas,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till lagändringar som
underlättar omvandlande av hyreslägenheter till bostadsrättslägenheter,

3. att riksdagen hos regeringen begär att statens planverk får i
uppdrag att avveckla verkets normer, med undantag av den som reglerar
enkla tekniska funktionskrav och grundläggande säkerhetsnormer,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om bostadsförmedlingen,

5. att riksdagen beslutar att upphäva mark- och konkurrensvillkoren.

Stockholm den 26 januari 1988

Jan Sandberg (m)

Mot. 1987/88

Bo248

11