om tjänsteutmärkelser till statstjänstemän m. fl.

Motion 1987/88:A616 av Birger Hagård (m)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1987/88:A616

av Birger Hagård (m)

om tjänsteutmärkelser till statstjänstemän m. fl.

Enligt 1 § förordningen om utmärkelsen ”För nit och redlighet i rikets tjänst”
av den 13 september 1979 (SFS 1979:829) tilldelas denna utmärkelse den som
har visat nit och redlighet såsom anställd hos staten i minst 30 år. Om den
anställde avgår med pension eller om det finns annan särskild anledning, kan
utmärkelsen komma i fråga redan efter 25 års anställning. Med anledning av
denna förordning har dels överbefälhavaren utfärdat anvisningar den 1
december 1981 (TFGnr 810115), dels statens arbetsgivarverk utfärdat
föreskrifter för verkställigheten den 1 april 1980 (SAVFS 1980:1), som
ersätter SPN medd. nr 12/1974 (Föreskrifter för tillämpning av K.M:ts
kungörelse 1974:225) och SAV cirkulär 1979 A 34 (Ändrade regeringsföreskrifter).

I SAVFS 1980:1 inhämtas följande definitioner beträffande anställning
hos staten: ”Kommunanställda lärare och andra icke-statliga arbetstagare
med statligt reglerad avlöning (se bl. a. bilaga A till AST) omfattas inte av
förordningen. Utanför förordningen faller också arbetstagare hos bolag som
är statligt helägda, t. ex. Systembolaget och Aktiebolaget Svensk Bilprovning,
och hos stiftelser, t. ex. Stiftelsen Statshälsan”. Icke heller räknas
statlig bisyssloanställning till godo, medan anställning hos riksdagen och dess
myndigheter utgör anställning hos staten. Med pension avses såväl ålderspension
som annan egenpension, t. ex. sjuk- eller förtidspension. Särskild
anledning att kräva endast 25 års anställningstid får anses föreligga t. ex. då
en anställd blir övertalig och av denna anledning sägs upp från sin anställning,
om han därvid enligt trygghetsavtalet (SAV cirkulär A:31 1977) erhåller
avgångsbidrag eller årlig ersättning.

För att tillgodoräkna tid för icke-statlig anställning i verksamhet som har
blivit förstatligad, skall arbetstagaren i regel ha varit anställd i denna
verksamhet vid tidpunkten för förstatligandet. Som exempel på förstatligad
verksamhet nämnes det fr. o.m. den 1 januari 1965 förstatligade polis-,
åklagar- och exekutionsväsendet - i 1974 års föreskrifter tillägges ytterligare
vägväsendet, enskilda järnvägar, bussföretag, skeppsmätningen och Deccastationer.

Såsom redan nämnts i motion 1976/77:1273 finnes emellertid ingen
konskevens. Vissa personer som huvuddelen av sitt arbetsliv varit i exempelvis
privat eller kommunal tjänst får denna statliga utmärkelse för att de kort
tid före pensioneringen råkat ”förstatligas”, medan statliga trotjänare såsom

f. d. läroverkslärare och anställda inom mentalsjukvården blivit utan för att Mot. 1987/88

deras arbetsplatser kommunaliserats eller omvandlats till statliga aktiebolag. A616

Likartade förhållanden har rentav bagatelliserats såsom i en promemoria
från statsrådsberedningen den 23 april 1968, s. 3: ”En tjänsteman, som
varken fått medalj eller orden, har väl i de flesta fall inte funnit detta särskilt
stötande. Det har emellertid förekommit och förekommer alltjämt fall, då en
tjänsteman i ordensmeriterande lönegrad velat få medalj men på grund av
ovan redovisade praxis inte tilldelats sådan. Från verkshåll har också
påtalats, att denna praxis leder till att en viss grupp tjänstemän blir uteslutna
från att få något slag av hedersbevisning" (jfr motion 1985/86: A805).

Detta något nonchalanta - eller cyniska - uttalande bör jämföras med en
passus i det särskilda yttrandet av föredraganden, dåvarande statsheraldikern
Gunnar Scheffer, i statens heraldiska nämnds remissyttrande över
promemorian ”Ordnar och medaljer” (Ds Fi 1972:5) till finansdepartementet
(Dnr 11/72 - Per 1/72): ”Möjligheten att välja mellan medalj och guldur
understyrker företeelsens tycke av löneförmån.” - Den har rentav stundom
betecknats såsom ”tjänsteårskvitto”, kan tilläggas.

Trots detta och de minst sagt liberala ”kraven" på begreppen nit och
redlighet - man behöver blott i stort sett ha skött sig oklanderligt men på intet
sätt berömvärt (även påföljd för brott bedömes milt i sammanhanget) - kan
det förekomma, att t. ex. förtidspensionerad går miste om sin ”intjänade"
löneförmån för att förslag ej avgives ifrån anställningsmyndigheten, och
något institut för överprövning finnes ej.

Vissa övergångsbestämmelser bör således införas, t. ex. att 25-årsregeln
träder i tillämpning när vederbörande anställningsmyndighet kommunaliseras
eller överföres till aktiebolags- eller stiftelseform. Det kan rentav
ifrågasättas, huruvida icke den som vid det förutsedda dekoreringstillfället
varit hälften eller två tredjedelar av 30-årstiden i statlig tjänst likväl skall vara
berättigad till denna utmärkelse. En annan utväg vore att i samband med
genomförandet av omorganisationen såsom en statens ”avskedsgåva" överlämna
jf/vermedalj ”För nit och redlighet” eller att vid uppnådda 30 tjänsteår
i stället tilldela den sällan brukade medaljen ”För långvarig och trogen
tjänst” i guld av femte storleken, en medalj som under perioden 1893—1961
endast tilldelades 12 personer- ej blott vissa statstjänstemän utan även bl. a.

(1941) tre skogvaktare i enskild tjänst.

Denna medalj, tidigare under 1800-talet i regel föriänad i silver av åttonde
storleken, skulle rentav kunna återupplivas för sådana anställda hos statliga
bolag (motsv.) och kommuner som önskar erhålla en officiell medalj i stället
för sedvanliga hedersgåvor. Det kan ses såsom en form av statlig ”service”
som icke i så fall behöver utsträckas till alternativformer. Att initiativet bör
komma från staten i egenskap av arbetsgivare bör vara uttryck för en aktiv
personalvård, helt oberoende av personalorganisationernas ställningstagande.

6

Hemställan

Med hänvisning till vad som anförts hemställs

att riksdagen hos regeringen begär förslag beträffande tjänsteutmärkelser
till dels vissa f. d. statstjänstemän, dels vissa anställda i
allmän tjänst.

Stockholm den 26 januari 1988
Birger Hagård (m)

Mot. 1987/88
A616