om terroristlagen m. m.

Motion 1987/88:Sf523 av Ingela Mårtensson och Maria Leissner (fp)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1987/88:Sf523

av Ingela Mårtensson och Maria Leissner (fp)
om terroristlagen m. m.

Riksdagen antog 1973 lagen om särskilda åtgärder till förebyggande av vissa
våldsdåd med internationell bakgrund, den s. k. terroristlagen. Anledningen
var att den internationella terrorismen bredde ut sig och att det även i
Sverige förekom våldshandlingar med politiska motiv. Från och med 1976
finns bestämmelserna i utlänningslagen, något som kritiserats av många.

Regeringen har låtit göra en teknisk översyn av utlänningslagen. I januari
i år presenterades ett betänkande ”Översyn av utlänningslagen” (SOU
1988:1). I ett avsnitt behandlas terroristbestämmelserna. Utredningen föreslår
att bryta ut dessa ur utlänningslagen och sammanföra dem med bestämmelserna
i den särskilda spaningslagen i en ny lag.

Lagen om tvångsåtgärder i spaningssyfte i vissa fall, som ursprungligen ingick
i terroristlagen, är tidsbegränsad och har successivt förlängts nu senast
till utgången av december 1988. Det är synnerligen angeläget att vi inte får
tillbaka den terroristlag som tillkom 1973 och som då starkt kritiserades.
Regeringen måste snarast ta initiativ till en översyn av det sakliga innehållet
i terroristbestämmelserna inkl. spaningslagen.

Det finns all anledning att diskutera grunderna för en person eller organisation
bedöms verka för terrorism. Är det bara utlänningar som skall dömas
för terrorism? Även tillämpningen av bestämmelserna bör ses över. I dag
handlägger och beslutar regeringen i terroristärenden. Det förekommer
ingen reell domstolsprövning. Detta är mycket betänkligt från rättssäkerhetssynpunkt.
Frågan är om det inte strider mot de mänskliga rättigheterna.

En utlänning kan avvisas eller utvisas om det finns anledning att anta att
han eller hon tillhör eller verkar för ”en organisation eller grupp som, med
hänsyn till vad som är känt om dess verksamhet, kan befaras utanför sitt
hemland använda våld, hot eller tvång för politiska syften och därvid begå
sådana gärningar här i riket” (30 § UtlL). Regeringens beslut om avvisning
eller utvisning kan inte överklagas.

Regeringen beslutade den 10 december 1984 att med stöd av terroristbestämmelserna
utvisa åtta turkiska medborgare - kurder. Då de inte kunde
sändas tillbaka till sitt hemland eller något annat land beslöt regeringen att
verkställighet inte fick ske tills vidare. Däremot förordnade regeringen om
vissa inskränkningar i de aktuella personernas rörelsefrihet, s. k. kommunarrest,
och ålade dem anmälningsskyldighet hos polismyndighet. Vid samma
tillfälle beslutade regeringen att inte utvisa tre andra kurder som rikspolisstyrelsen
begärt skulle utvisas. Den 20 december 1984 utvisade regeringen
ytterligare en kurd. Inte heller detta beslut kunde verkställas.

Några av dessa fall har på senare tid uppmärksammats av massmedia Mot. 1987/88

bl. a. utifrån beslutet om kommunarrest som fortfarande gäller. Besluten fö- Sf523

refaller inte särskilt meningsfulla och det kan inte heller kontrolleras att de
efterföljs. Besluten är inte tidsbestämda och kan endast hävas av regeringen.
Dessa omständigheter är mycket otillfredsställande ur rättssäkerhetssynpunkt.
Sådana beslut kan även förringa respekten för lagen eftersom de
av allmänheten inte upplevs som rimliga och uppenbarligen svåra att kontrollera
huruvida de efterlevs.

Innehållet i terroristbestämmelserna bör således ses över både beträffande
kriterierna och tillämpningen. Det är inte otänkbart att Sverige vid en
prövning i Europadomstolen skulle fällas i något av de här relaterade fallen
med hänvisning till mänskliga rättigheter.

Hemställan

Mot denna bakgrund hemställs

att riksdagen hos regeringen begär om en översyn av terroristbestämmelserna
i enlighet med motionen.

Stockholm den 26 januari 1988

Ingela Mårtensson (fp) Maria Leissner (fp)

6