om ökad information vid körkortsutbildningen om viltolyckor i trafiken

Motion 1987/88:T436 av Gudrun Norberg (fp)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen

1987/88:T436

av Gudrun Norberg (fp)

om ökad information vid körkortsutbildningen om
viltolyckor i trafiken

Kollisioner mellan motorfordon och älg eller rådjur har blivit allt vanligare.
Årligen omkommer eller skadas ett stort antal trafikanter på grund av
krockar med vilt. Förutom mänskliga lidanden och tragedier, bl. a. genom
livslång invaliditet som många gånger blir följden av en viltolycka, uppstår
stora materiella skador på fordonen.

I regel får det påkörda djuret sätta livet till - ibland omedelbart, ibland
efter många timmars sökande och ibland påträffas djuret inte alls, men går
förmodligen en plågsam död till mötes.

De olika åtgärder som samhället vidtagit för att förebygga viltolyckor har
säkert haft betydelse - mer eller mindre framgångsrikt. Siktröjning,
viltspeglar och varningsmärken för trafikanterna har troligen en mycket
begränsad effekt. Mera effektivt är viltstängsel — en metod som dock är
ganska kostsam och därför bara förekommer utefter större vägar.

Olika åtgärder i all ära, men det mesta pekar emellertid mot att farten är
den största olycksrisken. Men för att få trafikanterna att sänka farten krävs
kunskap om viltfaran.

De som upplevt en bilkrock med älg eller rådjur brukar samstämmigt
intyga hur viktigt det är att sänka farten vid mörkerkörning, i skymning och
gryning och i synnerhet vid viltvarningsmärken. De flesta trafikanter gör
emellertid inte det, utan har möjligen en teori om att de hinner väja eller
stanna om ett djur springer ut på vägbanan.

Bristande kunskap kombinerad med bristande benägenhet att ta viltfaran
på allvar kan nog vid många tillfällen vara en anledning till att viltolyckor
skett. Enligt min mening är det hög tid att skärpa utbildningen om viltolyckor
på körskolorna.

I den teoriundervisning som i dag sker vid körskolan används litteratur
som knappast mer än snuddar vid viltproblematiken. Av lärobokens cirka
300 sidor är det knappa två sidor som nämner om viltfaran. Det kan inte sägas
vara utbildning — möjligen en påminnelse i förbigående.

Olycksstatistiken på våra vägar, där djur varit inblandade, talar för att en
betydligt större vikt måste läggas vid de här frågorna i samband med
körkortsutbildningen. Prov i viltsimulator skulle ytterligare öka kunskapen
om hur fort en viltolycka sker och hur svåra följderna ofta blir.

Hemställan Mot. 1987/88

T436

Med anledning av vad ovan anförts hemställs

att riksdagen hos regeringen begär en ändring i körkortsutbildningen
så som föreslås i motionen.

Stockholm den 25 januari 1988

Gudrun Norberg (fp)