om lägsta gräns för inbetalning av sociala avgifter

Motion 1987/88:Sf214 av Bo Hammar och Alexander Chrisopoulos (vpk)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1987/88:Sf214

av Bo Hammar och Alexander Chrisopoulos (vpk)
om lägsta gräns för inbetalning av sociala avgifter

Frilansande skådespelare, artister, musiker och andra kulturarbetare lever
ofta under svåra materiella förhållanden. Deras trygghet underminerades
ytterligare genom bestämmelsen från 1985 att arbetsgivare endast skall betala
in sociala avgifter om utbetald ersättning överstiger 1000 kr. Denna bestämmelse
utnyttjas mycket ofta inte bara av kommersiella arbetsgivare
utan även av kommuner och landsting, som ställer som villkor för ett engagemangstillfälle
att gaget för den enskilde arbetstagaren hålls under 1000
kr. Detta förhållande försvagar kulturarbetarnas sociala trygghet. Även
skådespelare och musiker blir som bekant gamla och är då beroende av sina
ATP-poäng som i sin tur bygger på arbetsgivarnas inbetalda belopp.

Fackliga organisationer såsom Teaterförbundet (TCO) och Svenska Musikerförbundet
(LO) har förgäves vid en rad uppvaktningar bl. a. hos ansvariga
statsråd krävt att den tidigare rådande bestämmelsen om att den
undre gränsen skall vara 500 kr. återinförs.

Möjligheterna för musiker, skådespelare, sångare och scenartister att få
institutionsanställning är begränsade. För att värna om mångfald och kvalitet
inom kultursektorn är det viktigt att goda förhållanden skapas för frilansande
kulturarbetare. Ett litet steg i den riktningen vore hårdare regler då
det gäller arbetsgivares skyldighet att stå för sociala avgifter.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda föreslås

att riksdagen beslutar att arbetsgivare skall ha skyldighet att betala
sociala avgifter för arbetstagare om inkomsten överstiger 500 kr.

Stockholm den 19 januari 1988

Bo Hammar (vpk)

Alexander Chrisopoulos (vpk)