om kvittningsrätt vid beräkning av

Motion 1987/88:Sf213 av Martin Olsson (c)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1987/88:Sf 213

av Martin Olsson (c)
om kvittningsrätt vid beräkning av
pensionsgrundande inkomst

Kampanjerna ”Hela Sverige skall leva” och ”Landsbygd 90” syftar till att
landsbygdens olika resurser skall utnyttjas för att få - eller bevara - levande
bygder. Själv motionerade jag varje år fr. o. m. 1981 om erforderliga ändringar
i jordförvärvslagen för att ge bättre förutsättningar för bevarande av
även mindre jordbruksfastigheter - gärna i kombination med annan verksamhet
- som självständiga brukningsenheter. I fjol genomfördes äntligen
de av mig och mina medmotionärer begärda ändringarna.

Enligt den nya synen på landsbygden som nu alla tycks ställa upp för skall
olika typer av kombinationsföretag underlättas på landsbygden för att ge
tillräckligt befolknings- och därmed serviceunderlag.

Men det räcker inte bara med ändringar i jordförvärvslagen och med
kampanjer. Olika regler för företagsamhet, beskattning och avgiftsuttag är
exempel på andra områden där reformer kan behövas för att förbättra de reella
möjligheterna för kombinationsföretag på landsbygden.

Förbudet mot att kvitta underskott i en förvärvskälla mot överskott i en
annan förvärvskälla när det gäller beräkning av underlaget för pensionsgrundande
inkomst och därmed för underlaget för egenavgifter är exempel
på regler som kan göra det oförmånligt för en person att driva flera verksamheter,
t. ex. ett mindre jordbruk och en mindre rörelse i kombination.

I motioner vid de två senaste riksmötena (1985/86: Sf210 och
1986/87:Sf218) har jag begärt att kvittningsrätt skall införas mellan olika
förvärvskällor vid beräkning av pensionsgrundande inkomst. Tyvärr har
riksdagsmajoriteten (SfU 1986/87:74 och 1987/88:1) avvisat förslaget.

I konsekvens med den nya positiva synen på landsbygdsutveckling och
kombinationsföretag på landsbygden bör dock riksdagen nu - utan att frågan
onödigtvis försenas - på nytt pröva frågan och därvid fatta ett positivt
beslut.

Jag finner därför speciella skäl att i år - trots att riksdagen i höstas avslog
min motion - återkomma med tidigare motionsyrkande.

Före 1982 var det tillåtet att vid beräkning av pensionsgrundande inkomst
och därmed underlaget för socialavgifter kvitta underskott i en rörelse eller i
en jordbruksfastighet mot överskott i annan förvärvskälla inom nämnda inkomstslag.
Fr. o. m. 1982 är denna kvittningsrätt slopad, vilket för mindre
företagare eller jordbrukare kan få kännbara konsekvenser genom att de,
om de har en verksamhet med överskott och en med underskott, kan komma
att i förhållande till sin verkliga inkomst - skillnaden mellan överskottet
och underskottet - bli debiterade mycket höga egenavgifter.

Hur det nuvarande systemet kan drabba en småföretagare som kämpar
för att bygga upp och vidmakthålla två olika rörelser visar följande autentiska
exempel gällande inkomståret 1983.

En person boende i en glesbygd driver tillsammans med sin hustru en
taxirörelse men har dessutom en liten snickeriverkstad på sin jordbruksfastighet
för att makarna skall ha full sysselsättning. Nettointäkten av taxirörelsen
efter avsättning av egenavgifter uppgick till 41900 kr. Denna nettointäkt
ledde till debitering av 13 593 kr. i egenavgifter.

Eftersom snickeriverkstaden var under uppbyggnad och han därigenom
ej heller hann med att avverka skog på sin jordbruksfastighet fick han underskott
på dessa verksamheter med 32405 kr. Eftersom kvittningsförbud
gäller för beräkning av socialavgifter minskade detta underskott inte på något
sätt hans egenavgifter, vilket ledde till att han på en nettoinkomst (överskott
minus underskott) på 9 495 kr. fick förutom viss skatt betala nämda
13593 kr. i egenavgifter, alltså betydligt mer än hela nettoinkomsten.

Detta exempel har jag redovisat i motion år 1986 (1985/86:Sf210) i ärendet,
men eftersom det ger en god belysning av hur en mindre företagare
med två olika verksamheter kan drabbas har jag velat upprepa det.

Att driva flera verksamheter kan i en glesbygd, som nämnda exempel
kommer ifrån - men även många andra situationer - vara nödvändigt för en
småföretagare och vara helt acceptabelt.

Likaså måste det vara helt acceptabelt att verksamheter vissa år - och speciellt
under uppbyggnadsskeden men även vid motgångar av olika slag - kan
leda till underskott.

Med den nya syn på vikten av kombinationssysselsättning på landsbygden
för att behålla denna levande, som vi lyckligtvis nu fått gehör för, torde det
bli allt vanligare med kombination av ett jordbruk med någon form av rörelse.
Bl. a. för att inte motverka en sådan positiv utveckling på landsbygden är
det viktigt att sådana företagare inte drabbas av - i förhållande till nettoinkomsten
- oskäligt höga egenavgifter.

Det är att märka att gällande regler leder till stora skillnader i socialavgifter
för en småföretagare om han kan driva verksamheten inom det som
redovisas som en rörelse eller ett jordbruksföretag inom vilket över- och underskott
på olika verksamheter automatiskt kvittas jämfört med om han
måste formellt ha verksamheten uppdelad på två eller flera rörelser eller
jordbruksföretag.

Utskottsmajoritetens avslagsmotivering, senast i betänkandet SfU
1987/88:1, har varit ”att det inte kan godtas att en försäkrads framtida pension
skulle kunna begränsas genom möjlighet till kvittning vid beräkning av
den pensionsgrundande inkomsten”.

Men detta måste enligt min mening vägas mot vad som är rimligt för den
enskilde att betala i avgifter i förhållande till sin nettoinkomst mot vad som
är rimligt för den enskilde att betala i avgifter och vad den enskilde kan orka
med ekonomiskt, särskilt under ett uppbyggnadsskede av en egen verksamhet
såsom i det exempel jag nämnt. Dessutom saknas - i stor utsträckning
som jag redovisar i en annan motion - samband mellan avgifter och förmåner
för en mindre företagare.

Mot. 1987/88

Sf213

6

Man bör kunna komma till rätta med problemet genom att underskott i
förvärvskälla inom rörelse och jordbruk skall få kvittas fullt ut mot överskott
i annan förvärvskälla inom något av dessa inkomstslag vid beräkning
av pensionsgrundande inkomst och därmed vid beräkning av egenavgifterna.
Att begränsa kvittningsrätten till kvittning av underskott i rörelse mot
överskott i just rörelse och motsvarande inom jordbruk torde knappast vara
motiverat utan kvittning bör även få ske mellan rörelse och jordbruk, eftersom
det kan finnas starka skäl för den som driver ett mindre jordbruk att
dessutom driva en verksamhet i form av rörelse för att få tillfredsställande
sysselsättning och ekonomi för familjen.

Det bör tilläggas att en rätt till kvittning mellan olika förvärvskällor inte
innebär någon skyldighet att utnyttja denna rätt. Den företagare som har intresse
av att få ATP-poäng kan självklart avstå från att utnyttja rätten.

Med hänsyn till att kvittningsförbudet vid beräkning av egenavgifter kan
ge orättvisa och ekonomiskt kännbara resultat för berörda småföretagare
bör frågan om återinförande av kvittningsrätten utredas så snart som möjligt.
Eventuellt bör denna fråga prövas och lösas samtidigt som frågan om
reform syftande till att nå överensstämmelse mellan egenavgifter och förmåner
inom sjukförsäkringen och ATP för företagare med små inkomster.
Den senare frågan tar jag upp i en särskild motion.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen hos regeringen begär utredning och förslag om införande
av kvittningsrätt mellan olika förvärvskällor vid beräkning av
pensionsgrundande inkomst.

Stockholm den 15 januari 1988

Mot. 1987/88

Sf213

Martin Olsson (c)