om kvicksilver i amalgam

Motion 1987/88:So478 av Per Arne Aglert och Barbro Sandberg (fp)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen

1987/88:So478

av Per Arne Aglert och Barbro Sandberg (fp)
om kvicksilver i amalgam

g*

Mot.

1987/88

So478-482

”Kvicksilver är giftigt överallt, utom i munnen på folk.” Detta ironiska
uttalande härrör från människor som i åratal kämpat för att få klarhet, värd
och omsorg för vad man ansett vara kvicksilverförgiftning vid tandlagning.

Sedan december 1985 har en expertgrupp arbetat med frågan om risken med
kvicksilver i amalgam. I slutet av maj 1987 överlämnades den s. k. LEKutredningen,
resultatet av sitt arbete till socialstyrelsen.

Expertgruppen har bl. a. kommit fram till att det i vissa fall kan föreligga
risk för hälsoeffekter av metalliskt kvicksilver från amalgam. Men LEKutredningen
har märkligt nog inte kunnat konstatera huruvida några fall av
besvär eller sjukdom över huvud taget existerar. Tiotusentals svenskar
vittnar övertygande om sina besvär och flera tiotal tandsköterskor har synliga
eller invärtes störningar från sitt arbete med amalgam. Patienter som blivit
bättre sedan amalgamfyllningar bytts mot annat tandfyllningsmaterial har
inte gått att kontrollera så att det går att dra några bestämda slutsatser av
beskrivningarna.

LEK-gruppens rapport är långt bättre än alla tidigare försök till utredningar
som gjorts från myndigheters sida. Tyvärr kvarstår dock en känsla av att
problemens vetenskapliga sida har fått dominera, medan tusentals människors
lidande har förbisetts. Vi har uppfattat att dessa människor hört till
”det glömda Sverige” och att de har rätt till en god omsorg till både somatisk
och mental hälsa. I det avseendet är LEK-gruppens förslag till åtgärder
värdefulla. Vi emotser därför att regeringen tar fram ett förslag till
åtgärdsprogram för tandvårdsskadade genom amalgamfyllningar och att
därvid samtliga LEK-gruppens förslag beaktas. Därtill bör patienternas
ekonomiska ersättningskrav övervägas.

Statens miljömedicinska laboratorium (SML) ägnar sin tidning Miljömedicin
nr 5 1987 åt temat kvicksilver. Här framförs en rad synpunkter på
kvicksilvrets risker både i människans mun och i naturen. I framtagandet av
ovan föreslagna åtgärdspaket torde socialstyrelsen ha stor nytta av kontakter
med SML, som i vetenskapliga frågor samverkar med Karolinska institutets
hygieniska och toxikologiska institution. Detta samband garanterar hög
vetenskaplig kvalitet.

Nyligen har SML lyft fram problemet med utsläppen från landets 76
krematorier med hänsyn till risker för att kvicksilver frigörs vid kremering av

avlidna personers amalgamfyllningar. Ca 50 000 kremeringar sker årligen 1

1 Riksdagen 1987188.3 sami. Nr So478-482

och det beräknas att 200 å 300 kg amalgam eller kvicksiler därvid frigörs.
SML tror att de flesta krematorier har utsläppen under tillbörlig kontroll men
SML är berett att gå igenom alla krematoriers hantering i detta avseende
redan under 1988. Det är främst kontrollen av rökgasreningen det gäller.
SML säger dock att amalgamet i levande människor är ett mycket större
problem och att det bästa sättet att minimera utsläppen är att ifrågasätta
amalgamet som tandfyllningsmaterial.

Hemställan

Mot bakgrund av det ovan anförda hemställs

1. att riksdagen hos regeringen begär ett åtgärdspaket från socialstyrelsen
mot amalgam som tandfyllnadsmedel enligt LEK-utredningens
förslag,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att åtgärdspaketet även bör ta upp de kvicksilverskadades
ekonomiska gottgörelse samt

[att riksdagen hos regeringen begär åtgärdsförslag från SML om
förbättring av rökgasrening och eventuella andra utsläpp av kvicksilver
från landets krematorier.1]

Stockholm den 26 januari 1988

Per Arne Aglert (fp) Barbro Sandberg (fp)

Mot. 1987/88
So478

1 1987/88:Jo838

2