om bostäder åt unga
Motion 1987/88:Bo260 av Karin Söder m. fl. (c)
Ärendet är avslutat
- Motionsgrund
- Motionskategori
- -
- Tilldelat
- Bostadsutskottet
- Inlämning:
- 1988-01-26
- Bordläggning:
- 1988-02-01
- Hänvisning:
- 1988-02-02
Motion till riksdagen
1987/88:Bo260
av Karin Söder m. fl. (c)
om bostäder åt unga
Allmänt
Unga människor har rätt att kräva att kunna planera sin framtid. Det förutsätter
möjlighet till arbete och bostad. Centerpartiet ser därför mycket allvarligt
på de akuta bostadsproblem som stora ungdomsgrupper nu har. Tillgången
på bostäder för ungdomar måste därför kraftigt förbättras.
Ungdomars möjligheter att få bostad till ett rimligt pris i storstäderna och
andra koncentrationsorter kräver åtgärder på förutsättningar för arbete och
boende i hela landet.
Regeringspolitiken under de senaste åren har medfört en kraftigt accelererande
obalans i samhället. Inflyttningen till de allra största kommunerna
och då framför allt Stockholm är hög. Den socialdemokratiska regeringen
har underlättat denna utveckling genom beslut som berör t. ex. bebyggelse,
kommunikationer, näringsliv m.m. Tillgång på arbete, bostäder, service
m. m. varierar kraftigt i olika delar av landet.
Ett belysande exempel på följderna av denna koncentrationsinriktade politik
är förhållandena på bostadsmarknaden. Den förda bostadspolitiken är
kanske det mest typiska exemplet på de effekter en felaktig samhällsplanering,
baserad på en koncentrationsinriktad grundsyn, får. Regeringens
proposition om bostäder åt unga under våren 1987 innehöll inga förslag som
varaktigt kan lösa problem på bostadsmarknaden för ungdomar.
Debatten om ungdomens bostadssituation i framför allt storstadsregionerna
och andra koncentrationsorter har intensifierats under senare tid
bl. a. beroende på den alltmer överhettade bostadsmarknad den snabba befolkningsinflyttningen
lett till. Utvecklingen på bostadsmarknaden har genom
den socialdemokratiska koncentrationspolitiken medfört att bristsituationen
förvärrats med kraftigt stigande priser för bostäder som följd. Staten
har t. ex. stimulerat sammanslagningar av små lägenheter och därmed minskat
tillgången på små lägenheter av den typ som ungdomar mest efterfrågar.
Få smålägenheter nyproduceras.
Centerpartiets bostadspolitiska syn
Centerpartiet har i en partimotion om bostadspolitiken redovisat sin principiella
syn på bostadspolitikens utformning. I partimotionen konstateras att
den förda regeringspolitiken medfört att den sociala bostadspolitiken havererat
bl. a. beroende på den koncentrationsdrivande politik socialdemo
kraterna fört. Politiken har skapat en ohållbar social situation framför allt
för dem som söker bostad i de stora koncentrationsorterna.
Särskilt hårt drabbade är ungdomar som står i begrepp att skaffa sig sin
första egna bostad. Enligt Bostadsstyrelsens redovisning av bostadssituationen
i kommunerna saknar 42 000 ungdomar i Stockholm egen bostad. Detta
förhållande skall jämföras med Storstockholm som sedan regeringsskiftet
1982 ökat med över 60000 invånare. Det årliga nettotillskottet av lägenheter
har samtidigt halverats. 1984 var tillskottet 8 800 lägenheter medan det
1986 var 4900.
Bl. a. mot denna bakgrund krävs i vår partimotion att en ny bostadspolitisk
utredning tillkallas med direktiv att lägga förslag som syftar till att
återupprätta den sociala bostadspolitiken. I partimotionen understryks
bl. a. att den grundläggande målsättningen för bostadspolitiken måste vara
att skapa förutsättningar för alla att kunna få en bostad till rimliga kostnader
i en god miljö. Utformningen av boendemiljön vad gäller såväl bostadslägenheten
som bostadsområden i deras helhet måste ta sikte på att skapa
bra och fungerande bostäder. Detta förutsätter i sin tur möjligheter till flexibilitet
och anpassbarhet i regler och normer vid både nyproduktion och ombyggnad.
Regeringens insatser för att öka tillgången på bostäder för ungdomar är
otillräckliga. De räcker endast till att marginellt påverka den akuta bostadsbristen
för ungdomar och beaktar över huvud taget inte de grundläggande
orsakerna till den uppkomna situationen. Regeringens ryckighet i bostadspolitiken
och därav brist på långsiktighet i statens agerande drabbar oförskyllt
de boende. Just nu går detta ut över de unga. Det tvingar fram särskilda
åtgärder för att inte ungdomens situation på bostadsmarknaden ytterligare
skall försämras.
Det krävs därför enligt vår mening att beslut fattas om ett effektivt åtgärdsprogram
för att komma till rätta med ungdomens bostadsproblem på
såväl kort som lång sikt. Ett sådant program måste baseras på en effektiv
och offensiv närings- och regionalpolitik. Våra förslag för en bättre regional
balans och en positiv regional utveckling av näringsliv m. m. tar vi upp i våra
partimotioner på dessa områden. I vår partimotion om regionalpolitiken
har vi bl. a. föreslagit att en särskild investeringsavgift på 25% införs vid
byggande av lokalytor för kontor och industrier i de mest expansiva delarna
av Stockholms län. Syftet med denna ”överhettningsavgift” är både att frigöra
resurser för bl. a. bostadsbyggande och att dämpa expansionen inom
framför allt de privata tjänstenäringarna i vissa delar av regionen. Intäkterna
för avgiften bör enligt vårt förslag återföras till regionen för investeringar
i bl. a. nyproduktion av bostäder för ungdomar och för att skapa
goda boendemiljöer.
Åtgärdsprogrammet måste vidare utgå från en långsiktigt utvecklad och
konsekvent bostadspolitik och det regelsystem som styr byggandet, dvs.
byggnadslagstiftning, bostadsfinansieringssystem och kommunernas bostadsförsörjningsprogram.
Mot. 1987/88
Bo260
4
Åtgärdsprogram för att lösa ungdomens bostadssituation
Samhällets ansvar
Det är kommunernas ansvar att förse såväl ungdomar som alla andra medborgare
med tillgång på bostäder. Detta kräver tillgång på byggbar mark
och en bra planberedskap. En dålig planberedskap i framför allt koncentrationsorter
riskerar att leda till krav på förtätning av bebyggelse i en sådan
omfattning att den yttre miljön kraftigt försämras.
Statsmakterna har därför en skyldighet att ge kommunerna rimliga förutsättningar
för att fullgöra sitt ansvar för bostadsbyggandet. Det är staten
som ansvarar för lagstiftning och de ekonomiska förutsättningarna som styr
bostadsbyggandets omfattning och inriktning. Såväl kommuner som bostadsföretag,
fastighetsägare och planerare har också en rätt att ställa krav
på långsiktighet i statens agerande. Den ryckiga socialdemokratiska bostadspolitiken
har medfört stora svårigheter för aktörerna på bostadsmarknaden.
Det är enligt vår mening nödvändigt att staten (regering och riksdag) tar
sitt ansvar och inte - som föredraganden gör - skjuta över hela ansvaret på
kommunerna för bostadsmarknadens utveckling med hänvisning till att
kommunerna svarar för planering och genomförande av bostadsförsörjningen.
Det är i realiteten ränteläge och andra lånevillkor som främst styr
bostadsbyggandets omfattning och inriktning.
Staten bör även inventera sitt markinnehav i syfte att kartlägga vilka områden
som bör kunna utnyttjas som tomtmark för bostadsbyggande i bristorter.
Generella åtgärder
Det är statens ansvar att vidta sådana åtgärder att trycket minskar på bostadsmarknaden
i koncentrationsorter, framför allt Stockholmsregionen.
Därigenom skapas balans i tillgång och efterfrågan. Vi har från centerpartiets
sida i annat sammanhang lagt förslag om en kraftigt förstärkt näringsoch
regionalpolitik i syfte att skapa en mer balanserad utveckling.
Vi vill i detta sammanhang peka på att en 10-procentig neddragning av
verksamheten i de centrala förvaltningarna i Stockholm skulle motsvara ca
1000 fler tvårumslägenheter i Stockholm och ca 7 000 jobb ute i landet.
Det är med de ovan redovisade utgångspunkterna av särskild vikt att enkla
och lätthanterliga villkor för finansiering av det statliga stödet till byggande
skapas. Lånereglerna bör vara så utformade att möjligheter finns att bygga
bostäder med en enklare utrustning utan att för den skull funktionsdugligheten
åsidosätts. Bättre ekonomiska möjligheter har inneburit att det
blivit allt vanligare att ungdomar efterfrågar en egen bostad.
Yngre människor värderar ofta inte yta och standard på samma sätt som
t. ex. pensionärer och barnfamiljer. Det är bl. a. detta förhållande, tillsammans
med den accelererande befolkningskoncentrationen, som lett till
en akut brist på bostäder för ungdomar i framför allt storstäderna och universitetsorterna.
Mot. 1987/88
Bo260
5
1* Riksdagen 1987188. 3 sami. Nr Bo259-264
Bosparande för ungdomar
Vi har i annat sammanhang föreslagit inrättande av personliga investeringskonton.
Förslaget innebär att insättningar på kontot är avdragsberättigade
vid taxeringen.
Många yrkesarbetande ungdomar betalar 40 000-50 000 kr. i skatt årligen
och har därmed stora möjligheter att utnyttja ett avdragsgillt skattesparande
för t. ex. boende. Ett skattefritt belopp på ett halvt basbelopp skall enligt
vårt förslag kunna sparas årligen för bl. a. anskaffandet av en bostad.
Det är enligt vår mening väsentligt att ungdomar genom egna initiativ och
insatser ges en ekonomisk möjlighet att skaffa sig en bostad. Reella möjligheter
kan skapas genom införande av ett långsiktigt sparande i kombination
med bra lånemöjligheter som syftar till att ge unga bostadssökande möjlighet
att förvärva bostadsrätter eller egna hem.
Rädda smålägenheterna
Många ungdomar prioriterar emellertid andra värden än sitt boende eller
har en ekonomisk situation som inte ger utrymme för någon dyr bostad. Det
skapar ett behov av små, billiga lägenheter. De senaste årens satsning på
upprustning och ombyggnad - det s. k. ROT-programmet - har även lett till
att lägenheter efter ombyggnad betingar en hyra som ungdomar inte förmår
bära. Lånevillkoren har även inneburit att sammanläggningar subventionerats.
Självfallet är det viktigt att vårda och underhålla bostadsbeståndet men
det är samtidigt väsentligt att den typ av bostäder som ungdomar främst efterfrågar,
smålägenheter, behålls vid ombyggnader och saneringar. Det är
därför nödvändigt att reglerna för ombyggnadslån inte är utformade på ett
sådant sätt att fastighetsägarna kan komma i åtnjutande av lån för sådana
åtgärder som löpande underhåll och mindre ombyggnader genom att sådana
åtgärder inordnas i en större ombyggnad. Enligt vår mening bör således
ombyggnadslån i princip inte komma i fråga vid ombyggnader som bedöms
alltför luxuösa, ersätter normalt underhåll eller leder till sammanslagningar
av små lägenheter. Detta bör ges regeringen till känna.
Bygg fler smålägenheter
Bostadsbyggandet måste därför i det läge med akut bostadsbrist som uppstått
i väsentligt ökad utsträckning ta hänsyn till ungdomens efterfrågan. I
de mest utsatta områdena är det naturligt att kommunerna i det ordinarie
bostadsförsörjningsprogrammet särskilt redovisar ett bostadsförsörjningsprogram
för ungdomar. Ett sådant program skulle ha den dubbla uppgiften
att dels lyfta fram ungdomsfrågorna i den kommunala debatten, dels utgöra
underlag för konkreta insatser lokalt och centralt. Kunskapen om bostadsefterfrågan
hos bostadsföretag och fastighetsägare visar på behovet av
mindre lägenheter. Lånereglerna måste därför enligt vår mening ge utrymme
för sådant byggande i den ordinarie nybyggnadsproduktionen.
Mot. 1987/88
Bo260
6
Stimulansbidrag till kommunerna för byggande av små lägenheter
Den nuvarande bostadssituationen och nödvändigheten av att öka tillgången
på mindre lägenheter motiverar att ekonomiska stimulanser införs
för byggande av mindre lägenheter.
Ett särskilt stimulansbidrag till kommunerna om 30000 kr. för varje påbörjad
lägenhet med en boendeyta på upp till 60 m2 bör därför införas. För
detta ändamål bör anvisas ett anslag om 150 milj. kr., vilket motsvarar en
produktion av 5 000 nya lägenheter. Bidragsberättigade projekt bör vara sådana
som påbörjas under kommande budgetår och är färdigställda före
1989 års utgång.
Utnyttja vindsvåningar
Kampanjen för att bygga vindslägenheter för ungdomar i befintliga hus har
hittills inte fått avsett resultat. Det starka trycket på främst Stockholms bostadsmarknad
har inneburit att resultatet blivit lyxsaneringar med sikte på
ekonomiskt starka grupper. Enligt centerpartiets mening får detta emellertid
inte innebära att samhället avstår från fortsatta insatser.
Enligt vår mening bör en kombination av ökad fasthet i lån- och lovgivningen
med bättre möjlighet till dispenser från det tekniska regelsystemet
(exempelvis hisskravet) kunna innebära ett väsentligt tillskott av ungdomslägenheter
i form av vindsvåningar. Lägenheter som nu inte används
på grund av normer och krav måste kunna tas i anspråk. Detta förhållande
gäller främst de centrala delarna av Stockholm.
Rörligheten på bostadsmarknaden
Ett väsentligt problem är att en stor del av bostadsmarknaden i främst
Stockholm tas i anspråk för annat än att ge bostäder för dem som vill leva
där. Av ekonomiska skäl skaffar företag egna övernattningslägenheter. Ett
ökat antal lägenheter kontoriseras. Rörligheten på bostadsmarknaden måste
öka i syfte att ett större antal lägenheter skall bli tillgängliga på den öppna
marknaden. Det finns för närvarande totalt ca 100000 lägenheter, varav
23000 i Stockholm, där ingen enskild person är mantalsskriven.
Bygg övernattningshotell
En väg för att i möjligaste mån skapa förutsättningar för att dessa lägenheter
skall stå till förfogande på den öppna marknaden är att kommunerna i
samarbete med hotellnäringen i stället bygger särskilda ”övernattningshotell”
med rum som skulle t. ex. stå till företagens förfogande för ett pris
väsentligt under hotellpris. Detta skulle innebära att ett stort antal av de lägenheter,
som nu köps upp av företag, skulle friställas för den ordinarie bostadsmarknaden.
Stopp för kontorisering
Mot. 1987/88
Bo260
Kontorisering av lägenheter är olagligt om inte byggnadsnämnden givit
byggnadslov. 11, ex. Stockholms kommun är det nödvändigt att fullfölja en
7
hård kommunal linje i detta avseende. Detta inbegriper ålägganden om att
återställa smygkontoriserade lägenheter till bostäder. En sådan linje förutsätter
att kommunen planerar och anvisar en annan lokalisering även om
detta skulle medföra att arbetsplatserna hamnar i annan kommun.
Ungdomskooperativ och byggande i egen regi
Enligt vår mening kan även kooperativa lösningar (t. ex. kooperativ hyresrätt)
vara en möjlighet att ge ungdomar en chans att erhålla en bostad till
rimlig kostnad.
Detta skulle enligt vår mening kunna förbättra möjligheterna för ungdomar
och yngre familjer att till rimliga insatser få en bostad.
Det är väsentligt att ungdomar genom egna initiativ kan lösa sin bostadsfråga.
Det är därför viktigt att samhällets regelsystem så långt möjligt anpassas
efter detta.
En väg är att stimulera kommuner och företag att stödja ungdomar när de
så önskar att slå sig samman och gemensamt bygga ett mindre hus. Ett sådant
hus bör utformas så att det i en annan situation är användbart för t. ex.
en familj. Samhället måste vara berett att positivt lösa problem vad gäller
ägandeformer, avtalsfrågor mellan boende, ansvarsfrågor m. m.
Behovsprövat stöd till ungdomar för köp av äldre egendom
Enligt riksdagens beslut får barnfamiljer med två eller flera barn och med
låga inkomster visst stöd efter inflyttning i det egna hemmet. Motivet för
detta var att äldre småhus ofta bebos av mindre hushåll utan barn. Nya
bamhushåll hänvisas ofta till dyr nyproduktion.
Vi hade från centerpartiets sida inget att erinra mot detta förslag utan
konstaterade att den socialdemokratiska politiken med bland annat en
ökande bostadsbrist som följd medfört att det blivit allt svårare för barnfamiljer
att få en god utrymmesstandard till rimlig kostnad. Vi underströk
dock vikten av att den administrativa hanteringen av stödet inte fick ta en
sådan tid att en säljare inte kunde avvakta om den aktuella barnfamiljen
skulle få stöd utan genomför försäljningen medan prövningen pågår. Vi föreslog
därför att den som är intresserad av ett fastighetsköp skulle kunna få
förhandsbesked om stöd kommer att utgå.
Enligt vår mening bör motsvarande möjligheter för ungdomar öppnas vid
köp av äldre egnahem. För den som söker sin första bostad har utvecklingen
på bostadsmarknaden medfört att det är nästan omöjligt att få en bostad till
rimlig kostnad. Vi anser därför att ett behovsprövat stöd bör utgå till ungdomar
enligt samma grunder för vad som gäller för flerbarnsfamiljer vid
köp av egnahem.
Vi anser att även i detta fall förhandsbesked bör lämnas om stöd kommer
att utgå så att säljare och köpare kan genomföra en affär inom rimlig tid.
Eventuella kostnader torde rymmas inom de medel som föreslås anvisade
för bostadsstöd.
Mot. 1987/88
Bo260
8
Hemställan
Med hänvisning till vad som ovan anförts hemställs
1. att riksdagen hos regeringen begär ett förslag till åtgärdsprogram
för att lösa ungdomens bostadssituation i enlighet med vad som
anförts i motionen,
[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om bosparande för ungdomar1],
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om villkoren för statliga ombyggnadslån,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om regelsystemet vid såväl nyproduktion som ombyggnad
i syfte att öka tillgången på små lägenheter för ungdomar,
4. att riksdagen anvisar 150000000 kr. för stimulansbidrag till
kommuner för byggande av små lägenheter i enlighet med vad som
anförts i motionen,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ungdomskooperativ och byggande i egen regi,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ett behovsprövat stöd till ungdomar vid köp av äldre
egnahem.
Stockholm den 26 januari 1988
Karin Söder (c)
Agne Hansson (c) Birgitta Hambraeus (c)
Rune Thorén (c) Ivar Franzén (c)
Eva Rydén (c) Ulla Tillander (c)
Pär Granstedt (c)
Mot. 1987/88
Bo260
1 1987/88:Fi614
9

