om begränsning av importen av proteinrika livsmedel.

Motion 1975:1537 av herr Granstedt m. fl.

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Mot. 1975:1537

11

Nr 1537

av herr Granstedt m. fl.

om begränsning av importen av proteinrika livsmedel.

Trots mycket goda betingelser för livsmedelsproduktion i förhållande till
folkmängdens storlek har Sverige ett betydande importöverskott när det
gäller livsmedel. Importen är ungefär en och en halv gång så stor som
exporten. Till mycket stor del utgöres detta importöverskott av animalieprodukter
och proteinrika vegetabilier, som begagnas för köttproduktion
och margarintillverkning.

Under 1960-talet växte den andel av vår proteinförsörjning som täcktes
av import betydligt, och trenden har knappast minskat under 1970-talet.
I början av 1960-talet täcktes ca en sjundedel av vår proteinförsörjning av
import, medan importens relativa andel i början av 1970-talet var ungefär
en femtedel.

1 ett globalt perspektiv utgör proteinbristen ett av de allra största försörjningsproblemen.
Den genomsnittliga proteinkonsumtionen i de rika
västländerna är ungefär dubbelt så stor som den är i de fattiga länderna
i Afrika, Asien och Latinamerika. Konsumtionen av animalisk protein är
ungefär fyra gånger större i de rika länderna än i de fattiga. Bakom dessa
siffror döljer sig dessutom mycket stora variationer mellan enskilda länder
i de olika grupperna och mellan olika folkgrupper i framför allt de fattiga
länderna.

Dessa stora skillnader beror inte enbart på skillnader i proteinproduktionen.
Många fattiga länder är tvärtom förhållandevis stora proteinproducenter.
Peru är t. ex. världens största exportör av fiskprotein. I många andra
u-länder finns betydande odlingar av proteinrika baljväxter. Till mycket
stor del går dock detta protein på export till rika länder, där det huvudsakligen
begagnas som djurfoder. Genom att fisk- och växtproteinet utnyttjas för
köttproduktion bortfaller mellan 2/3 och 4/5 av protein värdet.

En viktig orsak till proteinbristen i världen är således att en så stor del
av den samlade proteinproduktionen går åt för att klara den rika världens
köttkonsumtion. Samtidigt har köttkonsumtionen i bl. a. Sverige nått en
sådan omfattning att den framstår som en fara för folkhälsan.

Med hänsyn till de växande problemen för världens livsmedelsförsörjning
måste det vara en svensk målsättning att upphöra med all nettoimport av
protein. Möjligheter finns att inrikta den svenska produktionen så att huvuddelen
av proteinimporten kan ersättas. På sikt finns det också skäl att
ifrågasätta om inte en minskning av den svenska köttkonsumtionen bör
eftersträvas, såväl med hänsyn till de globala försörjningsproblemen som

Mot. 1975:1537

12

med hänsyn till folkhälsan. Subventioneringen av kött, framförallt griskött,
bör prövas noga från denna synpunkt.

En minskning av den svenska proteinimporten kan åstadkommas med
hjälp av tullar och andra former av importrestriktioner och med stimulansåtgärder
i syfte att åstadkomma nödvändiga förändringar inom svensk
jordbruksproduktion. Självfallet måste sådana åtgärder införas successivt,
så att inte besvärande omställningsproblem uppstår. Det är också viktigt
att, i den mån vår handel med u-länder beröres, det valutabortfall för exportlandet
som kan bli följden kompenseras antingen genom annan import
eller genom stödåtgärder inom ramen för den svenska biståndspolitiken.
Sverige bör genom handels- och biståndspolitiska insatser hjälpa de ifrågavarande
länderna att ersätta sin proteinexport med export av framför allt
industriellt bearbetade produkter.

Med stöd av ovanstående hemställer undertecknade

att riksdagen beslutar att i skrivelse till regeringen hemställa om
åtgärder för att minska den svenska proteinimporten i enlighet
med vad i motionen anföres.

Stockholm den 21 januari 1975

PÄR GRANSTEDT (c)

ANNA ELIASSON, (c)

OLOF JOHANSSON (c)
i Stockholm

KARIN ANDERSSON (c)

GÖSTA ANDERSSON (c)
i Nybro