om åtgärder för en differentierad befolkningsutveckling m. m. i Stockholms län.

Motion 1975:937 av herr Arne Geijer i Stockholm m. fl.

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Mot. 1975:937

13

Nr 937

av herr Arne Geijer i Stockholm m. fl.

om åtgärder för en differentierad befolkningsutveckling m. m. i
Stockholms län.

I början av 1960-talet var sysselsättningen inom industrin allmänt expansiv.
Dessutom koncentrerades expansionen alltmer till vissa tätorter,
särskilt storstäderna. Urbaniseringen var kraftig, och byggnadsindustrin arbetade
för högtryck. Bostadsbyggandet fördubblades under 1960-talet.

Utvecklingen rubbade den regionala balans som tidigare funnits mellan
bosättning och näringsstruktur. Den gamla ortsstrukturen hotades att brytas
sönder. Hotet accentuerades av först jordbrukets och därefter skogsbrukets
mekanisering. Näringsunderlaget gav inte längre sysselsättning i alla landsdelar.

I stället koncentrerades både arbetstillfällen och befolkning mot de tre
storstadsområdena. För att motverka detta och möjliggöra en mer balanserad
regional utveckling i hela landet inleddes på 1960-talet lokaliseringspolitiken
som sedermera utvecklats till regionalpolitik.

Det har bl. a. inneburit att industri med viss framgång utlokaliserats till
olika delar av landet men främst att utbyggnad och komplettering av redan
befintlig industri i de s. k. skogslänen främjats. Den politiken har inte varit
utan framgång. Under senare år har industrisysselsättningen ökat mest i
stödområdets kustland.

Den delvis spontana utflyttningen av industri från storstadsområdena särskilt
från Storstockholmsområdet - ägde rum parallellt med en allt starkare
koncentration av administrativ verksamhet till storstäderna. Vi fick en påtaglig
risk för en grov geografisk kategoriklyvning av hela befolkningen.

Enbart industriell verksamhet och sysselsättning utanför storstadsområdena
och enbart service - kommersiell och administrativ - i storstäderna
var ett påtagligt hot. Som ett led i regionalpolitiken inleddes därför viss
decentralisering av statlig verksamhet samt stimulerades också utlokalisering
av näringslivets service- och administrativa funktioner.

Så sent som i början av 1970-talet uppfattades industrin i huvudsak som
expansiv. Huvudproblemet var att styra industrins lokalisering. Därför diskuterades
etableringskontroll. Nu uppfattas industrins lokalisering som ett
sekundärt problem. Huvudproblemet är att över huvud taget öka antalet
sysselsättningstillfällen inklusive den industriella sysselsättningen.

Lokaliseringen uppfattas nu mer som en bifråga. I debatten har anförts
att mer industri behövs överallt. Vidare har anförts att det är viktigare
att industrin bygger ut än att utbyggnaden styrs geografiskt. Denna opi

Mot. 1975:937

14

nionssvängning är troligen inte helt sakligt grundad. Behovet att öka sysselsättningen
har inte ersatt behovet att påverka sysselsättningens lokalisering
och sammansättning.

Regionalpolitikens successiva utveckling och nyansering syftar till att
främja en allsidig regional utveckling i hela landet, till en differentierad
näringsstruktur och sysselsättning i alla regioner.

Det finns en stor region - Stockholmsregionen - som löper särskilt stor
risk att få sin redan nu ensidiga näringsstruktur ytterligare renodlad.

Sysselsättning i Stockholms län 1965-1973 samt hela riket 1973

Näringsgren Procentuell fördelning

	1965	1970	1973	1973 riket
Jordbruk, skogsbruk och fiske Stockholms län	2,0	1,5	1,5	7,1
Tillverkningsindustri, gruvor, el-, gas- och vattenförsörjning Stockholms län	26,0	20,0	18,5	28,7
Byggnadsverksamhet Stockholms län	9,5	9,0	7,5	8,2
Summa varuproduktion Stockholms län	37,5	30,5	27,5	44,0
Handel, restaurang och hotell Stockholms län	19,5	18,5	18,0	14,1
Samfärdsel, post och tele Stockholms län	8,5	9,0	9,0	6,9
Bank-, försäkrings-, fastighetsoch uppdragsverksamhet Stockholms län	8,0	9,5	10,0	5,3
Offentlig förvaltning och andra tjänster Stockholms län	26,5	32,5	35,5	29,7
Summa tjänsteproduktion Stockholms län	62,5	69,5	72,5	56,0

Källa: SCB, Arbetskraftsundersökningarna (AKU)

Länsstyrelsens prognos för utvecklingen i Stockholms kommun innebär
bl. a. att antalet arbetsplatser fortsätter att minska med 30 000 till år 1980.
Även den framtida minskningen äger i första hand rum inom tillverkningsindustri
och byggnadsverksamhet. Förvaltningen fortsätter däremot att öka,
trots utflyttningen av statlig verksamhet.

Obalans råder även inom övriga delar av länet. Bostäder och arbetsplatser
är inte samlokaliserade. En omfattande arbetspendling förekommer. 120 000
människor arbetar i Stockholms kommun men är bosatta i andra kommuner.
Trots det fortsätter befolkningen i Stockholm att minska genom utglesning.

Stockholms läns FCO framhåller i sitt yttrande över planeringsunderlag
för Länsplanering 1974 bl. a. att lokaliserings- och regionalpolitiken måste

Mot. 1975:937

15

beakta att Stockholms län behöver en allsidigt sammansatt arbetsmarknad
med ett starkare inslag av tillverkningsindustri i Stockholms kommun.
FCO anser att den grundläggande målsättning som bör styra planering

och utbyggnad av Stockholmsregionen är närhet mellan bostäder, service
och arbete.

Vi delar denna uppfattning. En ensidig näringsstruktur skulle leda till
att segregationen bevarades och förvärrades. Det måste i stället vara ett
starkt intresse att skapa förutsättningar för åtgärder mot social segregation
inom Stockholmsregionen. Därför bör särskilda åtgärder vidtas för att underlätta
en bättre näringsfördelning och lokalisering i Stockholms län.

Detta framgår också av riksdagens uttalande 1973 (InU 1973:22 s. 28)
att dämpningen av storstadsområdenas tillväxt inte bör ske på ett sådant
sätt att man ger efter på kravet på arbetsmarknadens differentiering. Vidare
uttalades att det inte är önskvärt att industrisysselsättningen fortsätter att
gå tillbaka på det sätt som under de senaste åren skett i Stockholm.

De senaste årens utredningsverksamhet i anslutning till regionalpolitikens
framväxt har inneburit en både omfattande och detaljerad kunskap om regionala
förhållanden och samband. Utredningsarbetet har också avsevärt
breddat arsenalen av instrument som verksamt kan påverka den regionala
utvecklingen i olika avseenden.

Med hänsyn till vad vi ovan anfört föreslår vi

att riksdagen uppdrar åt regeringen att upprätta ett åtgärdsprogram
för att främja en utveckling mot ett allsidigt befolkningsunderlag,
en allsidig arbetsmarknad och en allsidig näringsstruktur
i Stockholms län.

Stockholm den 24 januari 1975

ARNE GEIJER (s)
i Stockholm

OSKAR LINDKVIST (s)

ESSEN LINDAHL (s)
i Lidingö

SIVERT ANDERSSON (s)
i Stockholm

BARBRO ENGMAN (s)

KERSTIN JORDAN (s)

LARS ULANDER (s)

KNUT JOHANSSON (s)
i Stockholm

TORSTEN NILSSON (s)
i Stockholm

IVAR NORDBERG (s)