om åtgärder för att förbättra jordbrukarnas situation

Motion 1987/88:A207 av Lennart Brunander och Karl Erik Olsson (c)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1987/88 :A207

av Lennart Brunander och Karl Erik Olsson (c)
om åtgärder för att förbättra jordbrukarnas situation

Inledning

Välfärdsökningen i Sverige har varit stor under efterkrigstiden. Särskilt
markant har välfärdsökningen varit inom den offentliga sektorn, den privata
konsumtionen och genom förkortningen av arbetstiden.

Semestern har utökats från två veckor till fem veckor och veckoarbetstiden
har sänkts från 48 timmar till 40 timmar. Vissa grupper som har obekväm
arbetstid (skiftgång etc.) har en arbetstid som understiger 40 timmar
(36-38).

Jordbrukets omställning och anpassning till målsättningen att få balans i
animalie- och vegetabilieproduktionen, kommer att få sysselsättningseffekter
som också kräver speciella åtgärder.

Jordbruket

Under perioden 1950-1980 har arbetskraften inom jordbruket minskat
mycket starkt. Förändringen beror i huvudsak på följande tre faktorer,
samhällets krav på ett effektivt jordbruk, den tekniska utvecklingen och de
sociala värderingarna. Effekterna har blivit färre med större gårdar och en
ökad specialisering.

Antalet besättningar med kor har exempelvis minskat dramatiskt. År 1950
var det 270000 och vid årsskiftet 1986/87 var det ca 31000.

Animalieproduktionen

Animalieproduktionen kräver passning sju dygn i veckan året runt. Dagsarbetstidens
yttre ram är ca 12 timmar. Enligt SCB:s undersökning J 1983:11
arbetar var tredje jordbrukare mer än 2 000 timmar per år. Lantbrukare med
225 kor har en årsarbetstid som är ca 3 600 timmar.

Av SCB:s undersökning 1985:46 framgår att jordbrukarna arbetar väsentligt
mer än heltidsanställda arbetare och tjänstemän, se diagram.

Brutto- och nettoarbetstid per vecka 1982 för jordbrukare och heltidsanställda
arbetare och tjänstemän.

100

Timmor —

Mot. 1987/88
A207

80

40

60

20

0

Jord- Arfcotor*
brukor*

bbgr* Högro

((önsta- t|önst«

CD Bruttoarbetstid
E3 Nettoarbetstid

män mön

Av ovan nämnda undersökning framgår att lantbrukare med djur var
lediga i medeltal endast 22 dagar per år. En arbetstagare med fem veckors
semester är ledig 139 dagar per år. I flera kollektivavtal finns det grupper som
har längre semester än fem veckor. De sociala klyftorna mellan å ena sidan
lantbrukare och å andra sidan de anställda har aldrig varit så stor som den är i
dagens Sverige.

Finland och Norge

Statsmakterna i Finland och Norge har fört en generell välfärdspolitik.
Genom särskild lagstiftning, organisation och ekonomiska resursinsatser har
lantbrukare med djur tillförsäkrats möjlighet till viss ledighet.

Arbetsmiljön

Lantbrukarnas arbetsmiljö är komplex och innehåller många riskfyllda
arbetsmoment och faktorer som kan förorsaka olycksfall och ohälsa. Av
ovan nämnda SCB-undersökning framgår att 20 procent av antalet jordbrukare
var utsatta för olycksfall. Motsvarande siffra för arbetare var 11 procent.
Därtill kommer förslitningsskador. Plöjning ger s. k. sneda traktorryggar.
Många maskiner ger vibrationsskador och hörselproblem. En bonde med en
kobesättning på 20 kor gör uppemot 40 000 knäböjningar om året i samband
med mjölkningen. Många tunga lyft ingår i bondens arbete. Damm vid höoch
spannmålshantering kan framkalla allergier, och isoleringen och ensamarbetet
har blivit en följd av att rationaliseringen ökat dramatiskt det senaste
decenniet.

Sårbarheten har ökat i och med att lantbruksföretagen blivit färre och
större. Möjligheten att få hjälp vid akuta situationer, som t. ex. vid sjukdom
och olycksfall har minskat starkt.

Kombinationen av lång arbetstid, ensamarbete, höga prestationskrav, Mot. 1987/88

ökad sårbarhet, motstridiga signaler från statsmakterna, försämring av de A207

ekonomiska villkoren har medfört att den svenska bonden sliter ont och far
illa i dagens Välfärdssverige.

Försörjningsberedskap

Stor politisk enighet råder om att Sverige skall vara neutralt. Grundförutsättningen
för neutralitetspolitiken är oberoende. Sveriges försvars-, säkerhetsoch
neutralitetspolitik bygger på att landets befolkning skall få tillgång till
mat. Mjölken är en nyckelprodukt vid en avspärrning eftersom livsmedelsberedskapen
bygger på mjölken. Därtill måste de som producerar våra
livsmedel tillförsäkras vettiga sociala och ekonomiska villkor.

Morgondagens generation kommer att kräva helt andra sociala villkor än
vad dagens lantbrukare har.

Skall det svenska lantbruket kunna svara upp mot beredskapskraven
måste det få en ny generation att gå in i näringen. För att så skall bli fallet
måste de ekonomiska och sociala villkoren i ett längre tidsperspektiv kraftigt
förbättras.

Semesterreform för Sveriges mjölkproducenter

Sorn framgår ovan har arbetstid och fritid aldrig varit så ojämlika som i
dagens Sverige. Välfärdspolitiken bör vara generell. Finland och Norge har
t. ex. fört en mera generell välfärdspolitik än Sverige.

En semesterreform för Sveriges mjölkproducenter skulle medföra stora
och uppenbara fördelar. För det första skulle de nuvarande stora sociala
klyftorna minska. För det andra skulle möjligheten till att få morgondagens
generation att gå in i näringen öka, vilket är ett måste för att vår försvars-,
säkerhets- och neutralitetspolitik skall vara trovärdig. För det tredje skulle
semesterreformen medföra en stor sysselsättningseffekt ute i glesbygden.

För det fjärde skulle sårbarheten inom lantbruket minskas. För det femte
skulle antalet olycksfall reduceras.

Organisationsapparaten finns i nuvarande system med LRF som huvudman
och lantbruksstyrelsen som tillsynsmyndighet.

Semestersystemet för 30000 mjölkproducenter medför 105000 dagsverken,
vilket motsvarar ca 4700 heltidsanställda. Finansieringen bör delas
mellan lantbrukarna och samhället. Lantbrukarna svarar för administration
och resekostnaderna för avbytarna medan samhället svarar för avbytarens
lön och sociala avgifter.

Starta ny verksamhet

I denna motion har jag främst tagit upp jordbrukarnas behov av att få
avbytare. Den omställning som pågår i jordbruket kommer också att
innebära att många tvingas minska ner eller helt sluta sitt engagemang i
jordbruket. Dessa jordbrukare kan då vara intresserade av att starta ny
verksamhet utanför den egna gården eller som komplement. Förutsättningen

för att kunna få starta-eget-bidrag är i dag att man är berättigad till A-kassa 14

eller KAS. Jordbrukarna uppfyller i allmänhet inte detta krav. Man borde Mot. 1987/88

förändra reglerna så att även jordbrukare som vill satsa på något nytt kan få A207

sådana bidrag. En sådan möjlighet skulle vara bra för landsbygden, det kan
på goda grunder antas att de jordbrukare som slutar gärna bor kvar i bygden
om möjlighet ges.

Kostnaderna för detta är svåra att beräkna, men rent allmänt torde man
kunna utgå från att de inte blir högre än vad en flyttning och arbetsmarknadsåtgärder
skulle bli. Till detta skall då läggas de vinster som man får genom att
bygden hålls levande.

Bristyrkesutbildning

I detta sammanhang vill vi också peka på behovet av att återuppta
bristyrkesutbildningen. Rent allmänt kan sägas att det är bättre för alla
parter med en kompletterande utbildning till yrken som finns på orten än att
flytta människor. För jordbrukare som avser att sluta och flytta, skulle en
sådan möjlighet vara bra. Förutsättningen är att det finns arbetstillfällen att
tillgå inom rimligt avstånd.

Ett område där det i dag skulle behövas mer utbildning är jordbrukets
avbytarverksamhet. Det är enligt vår mening angeläget att de behov som
finns och kommer att finnas kan tillgodoses. Bristyrkesutbildning för detta
ändamål borde startas.

Praktik i avbytarutbildningen

Avbytaryrket ställer stora krav på kompetens och förmåga att arbeta
självständigt. Mekaniseringen inom lantbruket liksom kraven på hög produktivitet
och lönsamhet medför att avbytare måste ha såväl goda teoretiska
kunskaper som praktiska erfarenheter. De teoretiska kraven för avbytare
består för närvarande av gymnasial utbildning vid lantbruksskola (Jo-linjen)
eller av särskild avbytarkurs om 20 veckor.

Under de senaste åren har tillgången på avbytare varit betydligt lägre än
behovet. Trots Avbytartjänstens kraftiga expansion omfattas endast ca 30
procent av landets mjölkproducenter av Avbytartjänstens abonnemangssystem.
Många kretsar saknar ordinarie avbytare, och ett stort antal lantbrukare
står i kö för att komma med i en krets. I vissa delar av landet med hög
arbetslöshet finns emellertid tillgång till personer med intresse för avbytaryrket
men som saknar formell behörighet. Länsarbetsnämnderna i många län
har därför genomfört särskild yrkesutbildning om 6 eller 20 veckor för
avbytare. Omfattningen av denna utbildning svarar emellertid inte mot
behovet och inte heller mot tillgången på sökande. Vidare försvåras
rekryteringen av kravet på praktik före den teoretiska utbildningen.

Avbytartjänsten har inte ekonomiska möjligheter att erbjuda lön under
praktiktiden, vilket innebär att många av ekonomiska skäl tvingas avstå från
utbildning till avbytare.

En förändring av avbytarutbildningen är därför angelägen. En förberedande
praktik i erforderlig omfattning bör ingå i utbildningen och ur ersättningssynpunkt
betraktas som arbetsmarknadsutbildning. En sådan utbildning bör
vara 40 veckor.

Hemställan Mot. 1987/88

Med hänvisning till det anförda hemställs A207

1. att riksdagen hos regeringen begär att den kommitté (A 1985:4)
för översyn av semestervillkoren får tilläggsdirektiv att även behandla
semesterfrågan för Sveriges animalieproducenter i enlighet med de
riktlinjer som anförts i motionen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om starta-eget-bidraget,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om bristyrkesutbildningen,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
avbytarkursen om 20 veckor skall kunna förlängas till 40 veckor för
dem som saknar praktik.

Stockholm den 20 januari 1988

Lennart Brunander (c) Karl-Erik Olsson (c)

gotab Stockholm 1988 14302