Offentliganställdas yttrandefrihet

Motion 1999/2000:K266 av Claes Stockhaus m.fl. (v)

Av och till genom åren möts vi av rapporter om att offentliganställda inte
vågar säga sin mening om förhållanden på sina arbetsplatser. Nu senast
presenterade Arbetslivsinstitutet en studie som återigen bekräftar detta.
Studien visar att trots att offentliganställda i lag har rätt att öppet
kritisera
sin arbetsplats, är rädslan och tystnaden större än bland de
privatanställda.

Man slås av tanken att offentliga arbetsgivares "utmålning" som ett
föredöme vad gäller anställdas yttrandefrihet genom åren har reducerats till
en läpparnas bekännelse.

Av tidigare erfarenheter vet vi att speciellt skyddsombud har, eller har haft,
det besvärligt på många offentliga arbetsplatser. Dessa skyddsombud har
ändå en starkare ställning. Anställda utan uppdrag för arbetskamraternas
räkning väljer i hög grad att vara tysta.

Vad kommer detta att leda till framöver?

Offentliganställda har ett bättre skydd i lagtexten än privatanställda när det
gäller yttrandefrihet. I praktiken uppfattas denna rätt som motsatsen och
därför måste regeringen återkomma med förslag till riktlinjer om hur
offentliga arbetsgivare ska fås att följa sedan länge beslutad lagstiftning.

Hemställan

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om offentliganställdas yttrandefrihet på
arbetsplatsen.

Stockholm den 1 oktober 1999

Claes Stockhaus (v)

Ulla Hoffmann (v)

Gunilla Wahlén (v)

Lars Ohly (v)