Obduktionsverksamheten i Sverige

Motion 1999/2000:So371 av Kenneth Johansson m.fl. (c)

Grundläggande faktorer för att uppnå en god folkhälsa är insikt i såväl
sjukdomars utvecklingsförlopp, indikation om sjukdomsframkallande or-
saker samt att ge svar på frågan om kroppens påverkan av olika typer av
mediciner. Möjligheten att införskaffa dessa fakta har främst baserats på
obduktion av avlidna. Tyvärr kan man konstatera att detta faktaunderlag i
allt mindre omfattning nyttjas i utveckling av nya behandlingsmetoder
och framtagandet av nya läkemedel.

Obduktionsfrekvensen är, av olika orsaker, starkt minskande i landet.
Orsaken är, vid sidan av direkta besparingsskäl i vården, dels den lag från
1976 som betonar det individuella självbestämmandet, dels transplantations-
lagen från 90-talets början som ger anhöriga rätt att hindra obduktion av
närstående avliden.

Obduktionsfrekvensen i exempelvis Västmanland var under perioden 1972
till 1976 59 procent för män och 50 procent för kvinnor. År 1990 var den
totala obduktionsfrekvensen nere i 26 procent och för 1998 var obduktions-
frekvensen nio procent. Tendensen är densamma för samtliga län i landet. Av
andelen Lex Maria-fall obducerades 28 procent 1996.

En rimlig nivå på obduktionsfrekvensen är nödvändig, vid sidan av
forskningsskäl, för att kvalitetsstärka den kliniska diagnostiken och behand-
lingen och uppnå tillfredsställande registrering av dödsorsaker.

Frågan om obduktion är såväl en etisk som moralisk fråga. Huvudfrågan
är, vid sidan av medicinens behov, människornas behov av varandra. Som
individer och i ansvaret för varandra har vi rättigheter och skyldigheter.
Dagens samhälle innebär, mer accentuerat än tidigare, att sjukdomspanora-
mat förändras. En ständig analys och ett ständigt medmänskligt ansvar
erfordras för att garantera en utveckling inom det medicinska området och
därmed lägga grunden för ett rikare liv för allt fler människor.

Frågan om obduktion av anhöriga är ofta värdeladdad och grundad på
olika typer av värderingar. En förändring av nu rådande, uppenbarligen nega-
tiva, utveckling måste därför ske med stor varsamhet. Riksdagens lagstift-
ning om det individuella självbestämmandet och den dödes integritet måste
givetvis värnas. Samtidigt måste förståelsen för vårt samhälles ständiga
behov av ny kunskap till gagn för kommande generationer öka. Detta kräver
en djup dialog mellan samhälle och befolkning.

Vi anser att det är angeläget med en fördjupad analys av konsekvenserna
och de långsiktiga följderna av obduktionsverksamheten i Sverige.
Regeringen bör återkomma med förslag.

Hemställan

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om obduktionsverksamheten i Sverige.

Stockholm den 29 september 1999

Kenneth Johansson (c)

Birgitta Carlsson (c)

Gunnel Wallin (c)