Nytt ersättningssystem för att bidra till minskat antal renkollissioner

Motion 1991/92:T513 av Birger Rosqvist och Sven-Gösta Signell (s)

Betydande problem

Renkollisioner på vägar och järnvägar utgör ett allvarligt
problem. Förutom ur djurskyddssynpunkt med dödade och
svårt sargade renar har olyckorna stora konsekvenser
ekonomiskt. För att belysa problemets storlek kan nämnas
att bara under år 1990 beräknas drygt 5 000
renar ha dödats inom Norrbottens län efter
trafikkollisioner. Drygt merparten eller cirka 54 %
uppges ha dött efter kollisioner med tåg.

Ekonomiskt ersätts renägaren, enligt ett tidigare träffat
avtal mellan dåvarande SJ och Svenska samers riksförbund
(SSR), för varje tågdödad ren schablonmässigt med för
närvarande 2 140
kr. Ersättningen uppräknas årligen med hänsyn till
prisförändringar. För tågdödade renar betalas ersättningen
från banverkets underhållsanslag medan ersättningen från
vägtrafikdödade renar uppges ersättas av fordonets
trafikförsäkring.

Banverkets ersättning till samebyarna för renkollisioner
som inträffade i dess norra region år 1990 var drygt 4,1 milj.kr.
Rent praktiskt bygger systemet på att banverket
efter renkollisioner har ansvaret för insamling av renarnas
märkta öron som sedan används som ersättningsgrund till
berörda samebyar.

Förutom de nu berörda konsekvenserna innebär
kollisionerna dessutom en rad andra effekter som t.ex. ur
arbetsmiljösynpunkt, fordonsskador, trafikförseningar,
sjukvårdskostnader för vägtrafikanter, administrativt
merarbete m.m.

Trots insatser består problemet

En rad åtgärder har under åren vidtagits för att minska
antalet renkollisioner. Exempel på detta är en fortsatt
utbyggnad av renstängsel, ökad information till
vägtrafikanter, införande av rendetektorer, installering av
särskilda ljudsignaler på tågen, uppsättande av vägskyltar,
renreflexer, vargdofter vid vissa passager och temporära
hastighetsnedsättningar. I sammanhanget kan också
nämnas att genom extra sysselsättningsmedel i höstas har
utbyggnaden av renstängsel kunnat forceras ytterligare.

Trots vissa positiva lokala effekter har tendensen varit
att det totala antalet dödade renar inte har minskat. Delvis
kan denna negativa utveckling hänföras till ett ökat
renantal. Slutsatsen är dock att den samlade effekten av de
olika åtgärder som vidtagits hittills varit otillräcklig.

Tidigare riksdagsbehandling har påtalat problemet

Trafikutskottet har i tidigare betänkanden klargjort att
problemet är av en allvarlig natur som det är angeläget att
komma till rätta med (se bl.a. TU 1990/91 betänkande 25 s.

64 och betänkande 26
s.

57). Motionskrav på särskilda åtgärder från riksdagens
sida har dock avstyrkts med hänsyn till det fortlöpande
utvecklingsarbete som pågått för att bemästra problemet
genom bl.a. utbyggd information, införande av
rendetektorer m.m.

Nytt ersättningssystem kan ge färre olyckor

För att bemästra problemet med renkollisioner krävs en
rad åtgärder. Nuvarande utvecklingsarbete kan därvid ge
värdefulla erfarenheter för insättande av olika åtgärder.
Problemets storlek gör det dock nödvändigt att även se till
andra former av insatser.

Inom samhället i övrigt har det visat sig att ekonomiska
styrmedel i vissa fall kan ge positiva resultat. Med en
omläggning av nuvarande ersättningssystem till årlig fast
ersättning kan också flera positiva effekter uppstå.
Rennäringen kan sålunda ges mer tydliga incitament att i
möjlig mån undvika trafikfarliga passager. Administrativt
betungande merarbete med att klarlägga och fördela
ersättningen beroende på vems renar som dödats kan vidare
reduceras. Antalet renar som tågdödats inom banverkets
norra region de senaste tre åren skiljer sig också bara med
13 st. vilket talar för att en övergång till en fast grundad
ersättning bör kunna ske utan större olägenheter.

Som ett försök kan därför prövas att i första hand för
begränsad järnvägstrafik införa ett temporärt system som
bygger på att en årlig schablonersättning ges till berörda
samebyar. Det får förutsättas att ersättningssystemet efter
försöksperioden utvärderas.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen hos regeringen begär åtgärder som leder till
schablonersättning till ägare av järnvägsdödade och svårt
sargade renar.

Stockholm den 21 januari 1992

Birger Rosqvist (s)

Sven-Gösta Signell (s)