om Nya Kaledonien

Motion 1987/88:U520 av Ingela Mårtensson (fp)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1987/88:U520

av Ingela Mårtensson (fp)
om Nya Kaledonien

Nya Kaledonien är en ögrupp i Stilla Havet 1 300 kilometer utanför Australiens
östkust. James Cook upptäckte öarna 1774. 1853 ockuperade Frankrike
området och sedan 1860 är det fransk koloni. Under åren 1864-1894
användes Nya Kaledonien som deportationsort för straffångar. Svensk Uppslagsbok
skriver 1952: ”Fransmännen har visat föga intresse för de inföddas
bästa; ditförpassandet av grova förbrytare har endast försämrat de sociala
förhållandena.”

I dag är Frankrikes intressen i Stilla Havet av annan art. Till Franska
Polynesien, som också är koloni, hör Mururoa-atollen som används för
franska kärnvapenprov. Skulle Frankrike förlora Nya Kaledonien, så skulle
risken för att man också skulle förlora Tahiti och de andra franska öarna i
Polynesien öka betydligt.

FN:s generalförsamling har slagit fast att Nya Kaledonien är ett ickesjälvstyrande
område i FN-stadgans mening. Frankrike hävdar däremot att
Nya Kaledonien är en integrerad del av den franska republiken och således
inte utgör någon kolonialfråga.

FORUM-länderna (Australien, Nya Zeeland, Papua Nya Guinea, m. fl.)
har drivit frågan om en avkolonisering av Nya Kaledonien i FN. Hösten
1987 lades en resolution som bl. a. syftade till en ökad involvering av FN i
frågan om territoriets framtid. Sverige avstod från att rösta på resolutionen
med motiveringen att texten inte återspeglade alla relevanta omständigheter
i ärendet. Sverige anser dock att Nya Kaledonien är ett icke-självstyrande
område. Likaså anses att FN har ett speciellt ansvar för att deklarationen
om avkolonisering blir omsatt i verkligheten.

Det är angeläget att Sverige aktivt verkar för en avkolonisering i Stilla
Havet inte minst med tanke på de kärnvapenprov som där utförs.

Hemställan

Mot denna bakgrund hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en avkolonisering i Stilla Havet.

Stockholm den 25 januari 1988

Ingela Mårtensson (fp)