Nationella minoriteters vård och omsorg

Motion 2004/05:So447 av Elina Linna m.fl. (v)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att Socialstyrelsen bör få i uppdrag att se över hur hälso- och sjukvården, äldreomsorgen och socialtjänsten uppfyller sina åtaganden i relation till Sveriges åtaganden för nationella minoriteter.

Motivering

Den europeiska konventionen om skydd för regionala eller minoritetsspråk trädde i kraft 1998 och ratificerades av Sverige 2000. I konventionen framhålls bl.a. att skydd och främjande av minoritetsspråk är viktigt för att stärka demokratiska principer och kulturell mångfald inom ramen för nationell suveränitet och territoriell integritet.

Enligt artikel 7.2 i konventionen skall parterna vidta de åtgärder som är nödvändiga för att undanröja alla orimliga distinktioner, utestängningar, restriktioner eller preferenser angående användningen av regionala eller minoritetsspråk. Stadgan ger ett relativt starkt skydd för användningen av minoritetsspråk i utbildning, rättsprocess, kontakter med det offentliga, media, vid kulturella evenemang och vid ekonomiska och sociala aktiviteter. De nationella minoritetsspråken i Sverige är romani chib, jiddish, meänkieli, samiska och finska.

Sveriges riksdag beslutade enhälligt 1999 om en samlad minoritetspolitik till skydd för de nationella minoriteterna i Sverige. I förarbetena till detta betonades bl.a. vikten av äldreomsorg på det egna modersmålet.

Europarådet har i en rapport påpekat att Sverige brustit i flera avseenden vad gäller sitt åtagande för de nationella minoriteterna.

Den grundläggande paragrafen i hälso- och sjukvårdslagen är att hälso- och sjukvård ska ges på lika villkor i hela landet. Det betyder att ingen, oavsett kön, etnicitet, sexuell läggning eller socioekonomisk ställning ska särbehandlas utan ges hälso- och sjukvård utifrån behov. I vård och omsorg är språket en mycket viktig del då det ger information till den som ska vårda om vilka behov som finns och information till den vårdade om vilka insatser som ges. Att få kommunicera i vårdsituationen på sitt eget språk ger trygghet i en situation som i övrigt kan vara otrygg på grund av ohälsa.

I rapporter om folkhälsoläget i Sverige, hälso- och sjukvårdens insatser, socialtjänsten, handikappomsorgen och äldreomsorgens verksamheter belyses sällan eller aldrig hur dessa verksamheter uppfyller sina åtaganden avseende Sveriges nationella minoriteters behov. Vänsterpartiet menar att det fortfarande finns en okunskap om vilka åtaganden Sverige förbundit sig till vad gäller minoritetsbefolkningens rätt till att få vård och omsorg på t.ex. sitt modersmål. Det saknas också kunskap om vilka specifika behov som finns och hur dessa bemötts. Vänsterpartiet menar därför att Socialstyrelsen bör få i uppdrag att se över hur hälso- och sjukvården, äldreomsorgen och socialtjänsten uppfyller sina åtaganden i relation till Sveriges åtaganden gällande nationella minoriteter. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Stockholm den 30 september 2004
Elina Linna (v)
Ingrid Burman (v)	Ulla Hoffmann (v)
Kalle Larsson (v)	Gunilla Wahlén (v)