Näringsförbud

Motion 1989/90:N272 av Bengt Harding Olson (fp)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1989/90: N272

av Bengt Harding Olson (fp)
Näringsförbud

I ett marknadsekonomiskt samhälle utgör näringsfriheten något av en grundpelare.
Priset för denna frihet måste vara att man vid missbruk av friheten
går rätten förlustig i form av näringsförbud under kortare eller längre tid.

Enligt gällande rätt kan en näringsidkare drabbas av näringsförbud i två
skilda situationer. Automatiskt näringsförbud enligt konkurslagen (6 kap.
1 §) inträder vid varje konkurs för fysiska personer som bedrivit bokföringspliktig
näringsverksamhet. Förbudet gäller under konkurstiden och överträdelse
bestraffas med böter. Härutöver kan särskilt näringsförbud utdömas
av domstol med stöd av speciallagstiftning (SFS 1986:436) vid allvarligt missbruk
av näringsfriheten. Detta förbud kan meddelas även företrädare för juridiska
personer. Förbudstiden är 3—5 år och överträdelse straffas i normalfallet
med fängelse i högst två år.

Den rådande rättstillämpningen torde kraftigt avvika från lagstiftarens intentioner.
Det automatiska näringsförbudet fungerar nämligen inte i praktiken
och inte ens kontrolleras dess efterlevnad. Det särskilda näringsförbudet
begärs av tillsynsmyndigheten (TSM) i åtskilliga konkursfall. Men åklagarnas
handläggning är långdragen och dessutom avskrives alltför många fall.
Lagen tillämpas utomordentligt sällan och inte ens de utdömda förbuden
kontrolleras tillräckligt.

Det är en otillfredsställande rättslig situation beträffande näringsfriheten
och näringsförbuden. Principiellt gäller för all lagstiftning även inom näringsrätten
att den skapats för att tillämpas. Om viktiga lagar inte tillämpas
av de rättsvårdande myndigheterna riskerar den allmänna laglydnaden att
undergrävas. Dessutom ges fel signaler även i sak. Att näringsfrihet inte behöver
drivas i ansvarsfulla former. Att det inte lönar sig att vara seriös företagare.
Att myndigheterna är ointresserade av frågan.

Mot denna bakgrund förefaller det nödvändigt att göra en översyn av näringsförbudsinstitutet
i svensk rätt. Den övergripande uppgiften bör därvid
bli att åstadkomma ökad effektivitet i rättssäkra former för att understryka
budskapet om näringsfrihet under ansvar.

5

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en översyn av näringsförbudslagstiftningen.

Stockholm den 25 januari 1990

Mot. 1989/90
N272

Bengt Harding Olson (fp)