Myanmar

Motion 1990/91:U639 av Ragnhild Pohanka och Eva Goës (mp)

Förtrycket tar inte semester.

Trots att världen brinner på närmare håll kan vi inte
utlämna människor åt sina bödlar i andra länder på större
avstånd från vårt eget land.

Myanmar som tidigare hette Burma är ett sådant land.

Där sker förtrycket i de former vi så väl känner till från
andra länder. Ledare hålls i husarrest, studenter och unga
välutbildade presumtiva ledarfigurer fängslas, torteras och
skräms till tystnad, man skjuter på obeväpnade
demonstranter.

Amnesty känner till 300 samvetsfångar, men de tros
kunna räknas i 1 000-tal.

Detta
land med sin starka isolering mot omvärlden
behöver internationell uppmärksamhet fokuserat på hur
myndigheter och militär begår brott mot mänskliga
rättigheter.

I en fråga till utrikesministern gavs ett positivt svar både
när det gäller Sveriges agerande i FN:s generalförsamling
och i FN:s kommitté för de mänskliga rättigheterna.

Trots detta är det viktigt att Myanmar utsätts för
fortsatta påtryckningar i de båda organen.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om vikten av att arbeta för mänskliga
rättigheter i Myanmar.

Stockholm den 23 januari 1991

Ragnhild Pohanka (mp)

Eva Goe s (mp)