Motioner i Första Kammarent N:o 38

Motion 1903:38 Första kammaren

kammare
Första kammaren
riksdag
tvåkammaren
session
lagtima
Antal sidor
3

Motioner i Första Kammarent N:o 38.

9

N:o 38.

Af herr Hägglund, om anslag för anställande af ytterligare tre
ordinarie landtbruksingeniörer.

Krafvel på och behofvet af biträde utaf agronomiskt och agrikulturtekniskt
bildade tjänstemän har, i den mån landets modernäring
utvecklats, allt mera stegrats, och detta kraf har gifvit anledning till en
mer och mer skeende ökning af antalet landtbruksingeniörer, hvarjämte
åt ifrågavarande tjänstemän gifvits en allt större befogenhet. Dessa
tjänstemäns verksamhet har såsom en följd häraf blifvit allt mera omfattande,
och förrättningarnas antal har tillika flerdubblats.

Då dessa förrättningar helt visst än ytterligare komma att förökas
såväl till antal som omfattning, i samma män som den jordbrukande
befolkningen inom vårt land än mera allmänt lärt sig inse behofvet och
nyttan af landtbruksingeniörernas verksamhet — en insikt, som hastigast
och säkrast vinnes därigenom, att jordbrukaren beredes möjlighet att utan
synnerligt besvär och stor kostnad ofta komma i tillfälle till personligt
sammanträffande med dessa tjänstemän, hvilka just på sådant sätt kunna
med större lätthet tillvinna sig förtroende hos samt få anledningar
att gifva direkta råd och upplysningar i agronomiska och agrikulturtekniska
frågor till den jordbrukande befolkningen — synes det mig vara
i hög grad önskvärdt, att minst en landtbruksingeniör anställes inom hvarje
län, för hvilket ändamål denna tjänstemannakår behöfver ökas med tre
ordinarie landtbruksingeniörer.

Förrättningarnas antal och omfattning hafva visserligen inom
Västernorrlands län — där jag, såsom därstädes boende, äger större personlig
kännedom om hithörande förhållanden än i rikets öfriga län —
Bih. till Rik.Kl. Prat. 1903. 1 Sami 2 Åfd. 1 Band. 15 Häft. 2

10

Motioner i Första Kammaren, N:o 38.

hittills icke ansetts fullt tillräckliga för en särskild, tjänstemans verksamhet,
men under senare åren hafva dock göromålen jämväl därstädes
i betydlig mån ökats och skola helt visst fullt kraft sin man, om icke
förrättningsmannen, som under de senare åren innehaft förordnandet att
handlägga här ifrågavarande ärenden, varit stationerad och bosatt inom
Kalmar län och sålunda på ett afstånd — emellan hans hemvist och
förrättningsställena inom Västernorrlands län — af inemot 100 mil.

Den för Västernorrlands och Jämtlands län tillsatta landtbruksiugeniören
har nämligen varit och är stationerad inom Jämtlands län,
där han erhållit mera arbete, än hvad han medhunnit, och i följd däraf
har Västernorrlands län måst nöja sig med det biträde, som landtbruksingeniören
från Kalmar län varit i tillfälle att lämna.

Gifvet är, att genom en sådan anordning många af Västernorrlands
läns innebyggare ännu lefva i djupaste okunnighet om hvarest deras landtbruksingeniör
är att anträffa, och äfven för dem, som lyckats förskaffa
sig kännedom om ingeniörens vistelseort, ställer det sig i allt fall svårt
att af honom erhålla erforderliga råd och upplysningar, på grund af det
nämnda stora afståndet emellan Kalmar och Västernorrlands län.

Af statistiken öfver utaf landsbruksingeniören verkställda arbeten
inom sistnämnda län kan någon, såsom jag jämväl här förut framhållit,
möjligen bibringas den uppfattningen, att arbetet för en särskild landtbruksingeniör
inom samma län icke skulle komma att bli fullt tillräckligt,
men då — utom att tjänstgöringsdistriktet, om så befinnes lämpligt, kan
utan olägenhet ökas något utöfver länets gränser, såväl i norr som söder,
där riklig tillgång på sådant arbete finnes — man på grund af vunnen
erfarenhet kan vara fullt förvissad om, att göromålen och förrättningarna
komma att inom oftanämnda län ganska snart hastigt ökas, om landtbruksingeniören
stationeras inom länet och förty kommer i tillfälle att
på nära håll göra sig förtrogen med ortens och befolkningens behof och
förhållanden, så bör man vid denna endast skenbara omständighet icke
fästa afseende.

Intresset för täckdikningsarbetena har under senare åren börjat
att jämväl sträcka sig upp till och inom Västernorrlands län och därstädes
år ifrån år i märkbar grad tilltagit, och då därtill kommer, att
behofvet af sådana arbetens utförande inom länet är afsevärdt stort, är
det också gifvet, att en fakmans ledning för dessa arbetens utförande är
nödvändig, om det med dylika arbeten afsedda målet skall kunna i
möjligaste mån ernås. Inom länet befintliga stora odlingsbara samt för

11

Motioner i Första Kammaren, N:o 38,

kultivering tjänliga myrmarker fordra jämväl sakkunnigt biträde för
vattenaflopps- och dikesplaners uppgörande.

Yästemorrlands läns hushållningssällskap har också under åren
1891, 1893 och 1895 hos landtbruksstyrelsen gjort upprepade framställningar
om erhållande af en landtbruksingeniör särskild! för Yästemorrlands
län, hvaraf än ytterligare framgår, att behofvet af en sådan tjänsteman
inom detta län rätt länge varit afsevärdt kännbart.

Blifvande utgifter för af mig sålunda ifrågasatta ytterligare tre
landtbruksingeniörer har jag beräknat på följande sätt:

I löner å 2,000 kronor för hvarje .................................... kronor 6,000: —

I rese- och traktamentsersättningar för hvar och en

1,500 kronor................................................................. * 4,500:

Tillsammans kronor 10,500: —

På grund af hvad jag anfört, vågar jag härmed föreslå,

att Riksdagen anslår erforderliga medel, 10,500
kronor, för anställande af ytterligare tre ordinarie
landtbruksingeniörer, så att minst en sådan tjänsteman
kan inom hvarje län i riket stationeras.

Stockholm den 26 januari 1903.

E. Hågglund.

Motioner

Motioner är förslag som riksdagens ledamöter har lämnat till riksdagen.

Många äldre dokument finns inte digitalt. Behöver du hjälp att hitta äldre dokument kan du vända dig till Riksdagsbiblioteket