Motioner i Första kammaren, nr 53

Motion 1951:53 Första kammaren

12

Motioner i Första kammaren, nr 53.

Nr 53.

Av herr Lundqvist, om tilläggspension åt f. d. ingenjören hos marinförvaltningen
G. E. Lundin.

I motion nr 27 i första kammaren till 1950 års riksdag hemställde jag, att
riksdagen måtte bevilja f. d. ingenjören hos marinförvaltningen Gustaf Emanuel
Lundin — utöver honom författningsenligt tillkommande pension —-tilläggspension med det belopp, som måtte anses skäligt.

I motionen anfördes i huvudsak följande,
att Lundin är född den 23 september 1884;

att han år 1906 avlade godkänd examen vid Tekniska skolan i Stockholm,
maskinyrkesskolan, samt vid extrakursen för elektriska montörer;

att han efter studier vid Ingenieur-Akademi und Techniltum Strelitz 1911
1913 avlade godkänd examen från nämnda akademis Elektro-Ingenieursavdelning; att

han före den 1 februari 1918 hade anställning i kommunal och enskild
tjänst omkring 9 år, därav vid Stockholms elektricitetsverk 3 år 17 dagar,
vid Skellefteå stads kraftverk 4 månader 14 dagar samt vid Elektriska prövningsanstalten
i Stockholm 3 år 4 månader 14 dagar;

att han under tiden 1 februari 1918—30 september 1927 var anställd som
ritare vid Stockholms örlogsvarv, från vilken anställning han sistnämnda dag
entledigades på grund av 1925 års försvarsbeslut och i samband därmed erhöll
en avskedsersättning av 3 925 kronor 25 öre jämlikt föreskrifterna i
kungörelsen den 15 januari 1926, nr 10;

att han under tiden 23 oktober 1933—30 september 1948, då han avgick
ur tjänsten med ålderspension, var anställd vid marinförvaltningens skeppskyg8nadsavdelning,
varvid han sedan den 1 juni 1941 innehaft pensionsberättigande
tjänst, senast i lönegraden Ce 22;

att Kungl. Maj:t genom beslut den 11 juni 1948 med stöd av 15 § 3 mom.
i 1947 års allmänna tjänstepensionsreglemente medgivit, att Lundin finge av
tidsperioderna 1 februari 1918—30 september 1927 och 23 oktober 1933—31
maj 1941, varunder han före erhållande av pensionsberättigande anställning
tjänstgjorde såsom ritare och ingenjör vid Stockholms örlogsvarv och marinförvaltningen,
såsom tjänstår för pension enligt reglementet tillgodoräkna sig
två tredjedelar av tjänstetiden (17 år 3 månader) eller 11 år 6 månader;

att Lundins sammanlagda tjänstetid för pension var 17 år 10 månader (6 år
4 månader + 11 år 6 månader);

att han jämlikt statskontorets beslut den 31 augusti 1948 uppbär avkortad
pension med 4 056 kronor för år intill 67 års ålder och 3 756 kronor för år
för tiden därefter jämte rörligt tillägg;

Motioner i Första kammaren, nr 53.

13

samt att Lundins pension år 1950 med 12 procents tillägg utgjorde 4 542
kronor, under det att hel pension i lönegrad Ce 22 skulle utgått med 7 553
kronor.

I motionen meddelades vidare bland annat, att en av Lundin den 22 september
1948 gjord underdånig hemställan om tillgodoräkning såsom tjänstår
i pensionshänseende av vissa tider, varunder han före tillträde den 1 februari
1918 av anställning vid försvarsväsendet varit anställd i enskild eller kommunal
tjänst, den 14 oktober 1949 lämnades utan bifall. Därjämte hänvisades till
vissa till statsutskottet överlämnade handlingar samt till de handlingar, som
finnas bifogade Lundins ovannämnda underdåniga framställning och som
finnas tillgängliga i finansdepartementet.

I utlåtande nr 92 vid 1950 års riksdag hemställde statsutskottet, att motionen
icke måtte till någon riksdagens åtgärd föranleda, vilket också blev riksdagens
beslut.

Sedan jag tagit ytterligare kännedom om hithörande förhållanden, har jag
blivit än mer styrkt i den uppfattningen, att ingenjör Lundin på grund av
ogynnsamma omständigheter och utan eget förvållande först i fråga om sin
anställning i statens tjänst och sedan som följd härav kommit i en mycket
ofördelaktig belägenhet.

Vad först beträffar Lundins förenämnda entledigande fr. o. m. den 1 oktober
1927 i samband med 1925 års försvarsbeslut gör Lundin gällande, att
han efter nära tio års tjänstgöring icke i första hand bort ifrågakomma till
entledigande före flera senare anställda. De militära myndigheterna åter hålla
före, att Lundin var den befattningshavare, som bäst kunde undvaras, och att
staten genom hans entledigande gjorde större besparing än om någon annan
av dem, som kunde komma i fråga, hade entledigats. Anmärkningsvärt är
dock, att Lundin först efter sex år eller från den 23 februari 1933 kunde beredas
förnyad anställning. Härvid må även framhållas, att Lundin i utfärdade
tjänstgöringsbetyg såväl vid entledigandet år 1927 som vid avgången år 1948
erhöll vitsord om att han alltid visat nit och intresse samt plikttroget och
med omsorg utfört sina arbetsuppgifter, varjämte han ådagalagt hedrande
uppförande.

I Lundins ovannämnda framställning till Kungl. Maj :t den 22 september
1948 gör Lundin gällande, att hans förutnämnda kommunala och enskilda
anställningar haft betydelse för hans senare anställning i statens tjänst samt
att han vid en del av dessa arbeten utfört uppgifter för statliga företag och
inrättningar. Detta bestyrkes också beträffande vissa av dessa anställningar
av marinförvaltningen i dess skrivelse till försvarets civilförvaltning den 27
november 1948. Marinförvaltningen erinrade till en början om att marinförvaltningen
i underdånigt utlåtande den 26 april 1948 i anledning av Lundins
ansökan den It) februari 1948 angående tjänstårsberäkning i pensionshänseende
då icke fann sig kunna tillstyrka, att nyssnämnda anställningar tillgodoräknades
Lundin i pensionshänseende. Marinförvaltningen anförde vidare,
att Lundins uppgift om att han under sin anställning vid elektriska prövningsanstalten
Holmgren & Rosander utfört ritningsarbeten för statliga före -

14

Motioner i Första kammaren, nr 53.

tag och inrättningar i en del fall icke kunnat styrkas, emedan ifrågavarande
ritningar och handlingar blivit utgallrade och de chefer och ingenjörer, som
Lundin biträtt, ej längre vore i livet. Efter inhämtade upplysningar från statliga
myndigheter ansåg emellertid marinförvaltningen det styrkt, att prövningsanstalten
uppgjort program och ritningar samt verkställt kontroll av
belysningsanläggningarna vid Säters, Härnösands, Västerviks och Lunds hospital
ävensom att i medicinalstyrelsen återfunnits installationsritningar beträffande
tre av nämnda hospital uppgjorda av prövningsanstalten med av
Lundin uppgiven signatur G. L. Vidare hade i fråga om Trollhätte kanalverk
prövningsanstalten utfört vissa program och ritningar, som numera ej voro
tillgängliga.

Slutligen anförde marinförvaltningen, att den erfarenhet Lundin inhämtat
vid sina kommunala och enskilda anställningar varit av avgörande betydelse
för anställningen vid Stockholms örlogsvarv, vilket muntligen bestyrkts av
Lundins dåvarande chef vid varvet.

Med hänsyn till ovanberörda omständigheter, vilka delvis icke voro kända
av marinförvaltningen, då den avlät sitt förenämnda utlåtande, tillstyrkte
marinförvaltningen bifall till Lundins ansökan om att i pensionshänseende
få tillgodoräkna två tredjedelar av 6 år 4 månader och ca 10 dagar, under
vilken tid han utfört arbeten för statens räkning.

I infordrat yttrande anförde försvarets civilförvaltning: »Vad i föreliggande
handlingar anförts förefaller, såvitt försvarets civilförvaltning kan bedöma,
icke vara av beskaffenhet att utgöra tillräckliga skäl för medgivande
av att ytterligare tid tillgodoräknas sökanden för pension enligt sagda reglemente.
»

Genom förenämnda uppehåll på omkring 6 år i statstjänsten fick Lundin
sin befordran försenad. Därigenom kunde han ej före pensionsåldern uppnå
den lönegradsplacering, som han med hänsyn till utbildning och tjänstgöring
borde kunnat räkna med. Härtill kommer att han med hänsyn till rådande
förhållanden på arbetsmarknaden vid tiden för hans entledigande
i samband med inskränkning i försvarsorganisationen fick gå arbetslös under
närmare 6 år. Då Lundin sålunda i jämförelsevis stor omfattning blivit
lidande på grund av förenämnda inskränkning i försvarsorganisationen
och med hänsyn till marinförvaltningens ovannämnda utlåtande, synas
goda skäl tala för att han beredes tilläggspension utöver den pension han
nu författningsenligt uppbär.

På grund av vad sålunda anförts får jag hemställa,

att riksdagen måtte bevilja f. d. ingenjören hos marinförvaltningen
Gustaf Emanuel Lundin — utöver honom
författningsenligt tillkommande pension — tilläggspension
med det belopp, som må anses skäligt.

-Stockholm den 22 januari 1951.

R. Lundqvist.