Motioner i Första hammaren. Nr 80

Motion 1917:80 Första kammaren

Motioner i Första hammaren. Nr 80.

1

Nr 80.

Av herrar Peirén och von Koch, angående skrivelse till
Konungen om anordnande av särskilda anstalter för
dels smittosamt sjuka alkoholister och dels oförbätterliga
alkoholister.

Enligt lagen om behandling av alkoholister den 30 juli 1913 kunna
i den ordning, som i denna lag stadgas, till dryckenskap hemfallna personer
i vissa fall på grund av myndighets förordnande intagas å allmän
anstalt för vård av alkoholister. Lagen ifråga förutsätter två slag av allmän
anstalt för vård av alkoholister, nämligen dels av staten för sådant
ändamål upprättad anstalt och dels av landsting, kommun, stiftelse eller
annan för enahanda ändamål anordnad anstalt, vilken av Konungen erkänts
såsom allmän. Vid lagens ikraftträdande den 1 augusti 1916 fanns ännu
ingen erkänd anstalt, utan har den vid nämnda tidpunkt öppnade statsanstalten
å Venngarn ända till förra årets slut varit den enda alkoholistanstalt,
å vilken åt dryckenskap hemfallna personer kunnat tvångsinterneras.

Enligt det av Kungl. Maj:t den 17 juni 1916 utfärdade reglementet
för Yenngarns vårdanstalt för manliga alkoholister är denna framförallt avsedd
dels för sådana - å erkända anstalter tvångsinternerade alkoholister,
som icke kunna å sådan behållas utan att äventyra sin eller andra där
internerades ändamålsenliga vård eller anstaltens behöriga skötsel, och dels
sådana, vilka med hänsyn till föregående förhållanden, såsom dåligt uppförande
under tidigare vistelse å vårdanstalt, begångna svårare brott, eller
dylikt, ej lämpligen kunna vårdas å erkänd anstalt, men äger anstalten
ock att i mån av ledig plats mottaga annan manlig, åt dryckenskap hemfallen
person, om vilken förordnats, att han skall intagas å allmän anstalt,
eller, i fråga om vilken, på grund av befarad farlighet för annans personBihang
till riksdagens protokoll 1917. S sand. 41 höft. (Nr SO.) 1

2

Motioner i Forsla hammaren, Nr 80.

liga säkerhet eller eget liv, gjorts framställning av Konungens befallnings
havande om hans intagande tillsvidare i avvaktan på slutligt beslut, eller
som begärt att ingå frivilligt enligt lagens 26 §. Uteslutna från anstalten
äro dock enligt reglementet personer, som äro behäftade med sjukdom,
vilken medför smittofara eller påkallar vård å sjukhus. På grund av denna
bestämmelse kunna smittosamt sjuka alkoholister ieke bliva tvångsindernerade.
Detta är naturligtvis ett stort missförhållande. Mot den liknande bestämmelse,
som var intagen i det första av fattigvårdslagstiftningskommittén
uppgjorda förslaget till reglemente för statsanslag för vård av alkoholister,
riktade också den av Svenska Läkarsällskapet för utredande av frågan om
lämpliga åtgärders vidtagande för alkoholmissbrukets bekämpande tillsatta
kommittén i sitt yttrande över detta reglemente en skarp kritik, framhållande
hurusom det tvärtom rent av kunde ifrågasätta^, huruvida icke
det förhållandet, att eu alkoholist lider av en sjukdom som t. ex. syfilis
eller tuberkulos i smittosamt stadium, i vissa fall borde vara tillräcklig
anledning till hans tvångsinternering (»Alkoholen och Samhället», sid. 196).
Denna uppfattning synes oss vara fullt riktig, då man har all anledning
att betrakta en vårdslös alkoholist, som är behäftad med tuberkulos eller
syfilis i smittosamt stadium som en samhällsvådlig individ. En dylik alkoholist
borde väl därför framför andra kunna tvångsinterneras, medan för närvarande
möjligheten för hans tvångsinternering, som av det ovan anförda
framgår, tvärtom är utesluten. Olägenheten härav har vad Stockholms
stad beträffar redan givit sig tillkänna. Bland de fall, som hittills blivit
anmälda för härvarande nykterhetsnämnd, av vilken undertecknade äro
medlemmar, finnes sålunda även en, beträffande vilken är upplyst, att
han är behäftad med venerisk sjukdom, och tvänne, som lida av tuberkulos
i smittosamt stadium. Till här avhandlade frågas belysande må några uppgifter
rörande dessa fall anföras.

Om den förstnämnde är bland annat upplyst: Född år 1883 och gift sedan
1905 har han i äktenskapet fem barn, av vilka de tre genom fattigvårdens försorg
äro utackorderade. Som nykter, snäll och arbetsam blir han, då han är
drucken, elak och hotfull; började spritmissbruk 1908; är periodvis omöjlig, pantsätter
möbler, husgeråd, t. o. m. sängkläderna för att få medel till rusdrycker,
av vilka han förtär vad han kan komma över, t. o. m. denaturerad sprit; har
dömts till böter för fylleri nästan varje år sedan år 1910; li ler av venerisk sjukdom,
små periodvis är smittosam; hustrun, som blivit smittad av honom, skall
för behandling ingå på sjukhus, och frukiar bon att mannen, medan tion vistas
där, skall förskingra boet, varför hon önskar hans internering. En var måste
väl medge, att det är upprörande, att icke denne person, vilken tillhör en kategori
av alkoholister, som faller inom lagens tillämplighetsområde, i det han genom

Motioner i Första kammaren, Nr 80. 3

barnens inackordering »ligger fattigvården till last», skall kunna bliva intagen å
alkoholistanstalt.

Vad
sterna, som lida av tuberkulos i smittosamt stadium, må följande om dem
erhållna uppgifter här återgivas:

1) K., f. 1884, ogift, inneboende; började missbruka rusdrycker vid 13—14
års ålder, använder maltdrycker, vin, denaturerad sprit och för övrigt vad som
helst, dricker då tillgång finnes, både dag och natt, tycks sätta eu viss ära uti
att konsumera så stora kvantiteter som möjligt; har under senare år upprepade
gånger vant dömd till böter för fylleri; har vidare sedan 1901 upprepade gånger
varit dömd till dels fängelse, dels straffarbete för snatteri och stöld; har även
varit dömd till straffarbete för brott mot krigslagarna; slutligen har han upprepade
gånger varit varnad för lösdriveri och en gång blivit dömd till tvångsarbete,
vartill han emelleriid numera icke kan dömas, då han lider av tuberku os;
har varit intagen å arbetsinrättningen en gång och å allmänna försörjningsinrättningen
7 gånger, senast under 1915, samt 11 gånger vårdats å Katarina sjukhus
och upptagningsanstalt för alkoholister. Då han sålunda genom upprepade sjukhusvistelser
ligger fattigvården till last, har han blivit anmäld för nykterhetsnämnden,
på vars ansökan överståthållareämbetet beslutat, att han skall intaaas
å allmän anstalt för vård av alkoholister. Såsom lidande av tuberkulos i smittoförande
stadium kan han emellertid icke bli mottagen å Venngarns alkoholistanstalt,
vadan beslutet om hans tvångsinternering under nuvarande förhållanden
icke kan verkställas.

2) B., född 1868, ogift; bor på ungkarlshotell och har på många år ej
haft något ordentligt arbete, utan drivit omkring på gatorna och utbjudit diverse
småsaker och då detta ej inbringat honom tillräckliga inkomster, bett lat; han har
upprepade gånger varit bötfälld för fylleri och även varit ådömd fängelsestraff
för våldsamt motstånd m. m.; flere gånger har ban varit varnad för lösdriveri
och upprepade gånger även blivit dömd till tvångsarbete, senast 1912, men saknar
nu arbetsförmåga, då han lider av tuberkulos; har otaliga gånger vistats å
arbets- och försörjningsinrättningarna, flera gånger på grund av alkoholism för
kortare tider vårdats å Katarina sjukhus, senast hösten 1916, då han därifrån
blev anmäld till nykterhetsnämnden, vilken därpå gjorde framställning om hans
intagande å alkoholistaustalt; härom har ock överståthållareämbeUt förordna!,
utan att detta förordnande likväl på grund av hans tuberkulos kunnat gå i verkställighet.

Enligt vad som försports, torde Stockholms stads nykterbetsnämnd ha
att förvänta anmälan om åtskilliga tuberkulosa alkoholister, utan att nykterhetsnämnden
— som här påpekats — för närvarande har några medel att
skydda samhället mot dem.

Det kunde ju tänkas olika sätt att lösa frågan om smittosamt sjuka
alkoholisters tvångsinternering En utväg vore att göra en lagändring, en -

4

Motioner i Första kammaren, Nr SO.

ligt vilken vederbörande myndighet ägde att förordna, det dylik alkoholist,
när han tillhörde eu inom interneringslagens tillämplighetsområde fallande
kategori, intoges å vederbörlig specialanstalt (tuberkulossjukvårdsanstalt,
resp. sjukhus för med könssjukdomar behäftade) så länge han lede av
sjukdom i smittosarat stadium. Genom en sådan åtgärd vore här berörda
missförhållande avhjälpt vad beträffar Stockholm och andra större samhällen,
som äga ett väl ordnat sjukvårdsväsen. I alla de fall åter, där
det vore fråga om en av smittosam sjukdom lidande alkoholist, som tillhör
kommun, vilken icke har tillgång på sjukhus, där sådan kan erhålla vård,
kvarstode ju emellertid alltjämt det missförhållandet, att tvåugsinternering
vore omöjlig, även när interneringslagen eljest vore tillämplig. Den bästa
lösningen av frågan torde därför otvivelaktigt vara den, att staten själv vidtager
de för omhändertagande av smittosamt sjuka alkoholister nödiga åtgärderna,
vare sig genom anordnandet av eu särskild avdelning för sådana
vid statens alkoholistanstalt å Venngarn eller kanske än bättre genom skapandet
av en ny sjuk vårdsanstalt för ändamålet.

1 ännu ett par andra hänseenden synes oss statens austaltväsen på
området behöva kompletteras. Som nämnts är Yenngarnsanstalten avsedd
endast för manliga alkoholister. För kvinnliga alkoholister finnes emellertid
sedan årsskiftet en erkänd anstalt, Gunnarskog vid Flisby i Småland.
Då detta nu är den enda alkoholistanstalt, där till dryckenskap hemfallna
kvinnor kunna tvångsinterneras, har man ingen annan utväg än att göra
ansökan hit, då det gäller att verkställa myndighets förordnande om kvinnas
intagande å allmän alkoholistanstalt. Bland alkoholister kunna emellertid,
som bekant, finnas de mest skilda typer, från sådana olyckliga, som
fallit offer för dryckenskap, men i fråga om vilka eljest icke något är från
samhällssynpunkt att anmärka, till rena brottsliugstyper och lösdrivareelement.
Bland de kvinnliga alkoholister, för vilka Stockholms stads nykterhetsnämnd
gjort ansökan till Gunnarskog, finnas också representanter för
helt olika kategorier, å ena sidan ett par gifta kvinnor, å andra sidan en
djupt förfallen 55 år gammal kvinna, som under de sista 25 åren varit
dömd till böter för fylleri 500 gånger, därav ända till 8ö gånger på ett
år (1913), 43 gånger varit intagen å försörjningsinrättning och slutligen
även blivit dömd till tvångsarbete, därifrån hon emellertid inom kort blev
frigiven av hälsoskäl. För en liten alkoholistanstalt, som huvudsakligen

Motioner i Företa kammaren, Nr SO.

b

är avsedd för sådana till dryckenskap hemfallna, beträffande vilka möjlighet
till förbättring icke kan anses utesluten och som endast har ett fåtal platser
för tvångsinternerade, såsom fallet är med Gunnarskog, måste det emellertid
helt naturligt vara mycket olägligt att mottaga eu alkoholist av den
typ, som den sistnämnda tillhör, dä resultatet av anstaltens verksamhet
med avseende på övriga här intagna därigenom lätt kan äventyras. Det
föreligger med andra ord ett verkligt behov, att det anordnas en statsanstalt
för kvinnliga alkoholister, som tillhöra de oförbätterligas, de kriminellas
och do vagabonderandes kategorier.

Slutligen kan det även ifrågasättas, om det icke är av behovet påkallat,
att det upprättas en ny statsanstalt för oförbätterliga, kriminella och vagabonderande
manliga alkoholister. Det ligger i sakens natur, att sådana icke
gärna mottagas å de erkända alkoholistanstalterna, varav det för närvarande
finnes 4 för till dryckenskap hemfallna män avsedda, nämligen de tre Flodakolonierna
(i Vemdalen, vid Ilästveda och å Salbohed) samt den för Norrköpings
stad anordnade anstalten, Vintersbo i Eönö församling, utan bliva
de oförbätterliga alkoholister, ifråga om vilka tvångsinternering beslutes,
under nuvarande förhållanden samtliga hänvisade till statens alkoholistanstalt
å Venngarn. Denna skall emellertid, som nämnts, enligt det för densamma
gällande reglementet, i mån av plats mottaga även andra manliga
alkoholister än sådana, som ej lämpa sig för de erkända anstalterna. Särskilt
är det naturligtvis av behovet påkallat, att det å statsanstalt beredes
plats för i rusigt tillstånd samhällsvådligt uppträdande alkoholister, om
vilkas tvångsinternering gjorts framställning, när för sådana fall ej finnes
tillgång på plats å erkänd anstalt. Sådana alkoholister höra emellertid ofta
alls icke till de oförbätterligas kategori utan kunna tvärtom från behandlingssynpunkt
höra till de mera godartade fallen. I själva verket finnes
det för närvarande intagna å Venngarnsanstalten å ena sidan åtskilliga fall,
där möjligheten för återuppfostran till ett nyktert och ordentligt liv icke
utan vidare kan anses utesluten, och å den andra alkoholister tillhörande
de oförbätterligas, de kriminellas, och de vagabonderandes kategori. Några
exempel på de av senare slaget å Venngarns vårdanstalt intagna må till
den avhandlade frågans belysande här anföras:

1) L., f. 66, frånskild; dryckenskap orsak till skilsmässan; använder rusdrycker så ofta lian
kommer åt sådana; dricker även tekniska preparat; kan ej försörja sig, utan lijigrer familjen (eu
gammal moder och en syster) till last; tiar i hemmet understundom uppträtt våldsamt; varit
intagen å Katarina sjukhus flera gånger och även flora gånger å alkoholistanstalt (Eolshäll och Flöda).,
där han emellertid haft svårt att finna sig i disciplinen; varit dömd till böter för fylleri och
varit varnad för lösdriveri flere gånger samt ett par gånger även varit dömd tid tvångsarbete;
har under senare år följande tider varit intagen å Stockholms stads arbetsinrättning: “''/u 1912—

6

Motioner i Första kammaren, Nr SO.

''% 1913, 15/S 1913-74 1913, V4—''Vis. å„ s å,V7"si,

’7«—:IS/7 8 å. J6/9—!7o 8. ä., ’/>o-2712 8. å., 6A—S3/8 1915. */<—”/i s. å.,
2/n—''ss/n 8. å., 20/.s 1915—M/a 1916, a8, = —2,/4 s. 7''s—29/e s. å.

10/i-Su/8 1914, */«—,4/» a.å.,
”/t-15/» s. fl., »V8-«/e s. ä„

2) A., född 62, ogift; började missbruka alkohol vid 36 års ålder (?); gflr långa tider och
dricker dagligen, använder maltdrycker och billigt vin; bor å olika ungkarlshotell, har under de
sista åren ej haft annat än tillfälligt arbete vid hamnen; har blivit varnad för lösdriveri 1899,
1901, 1913 samt vant dömd till tvångsarbete 1896, 1902, 1903, 1905 och 19u7. Å arbetsinrättningen
har han varit intagen 15 gånger, senast 1915 och å allmänna försörjningsinrättningen
29 gånger, senast 1914; sedan 1910 flera gånger årligen varit intagen å Katarina sjukhus, år 1910
sammanlagt 157 dagar, år In 11 sammanlagt 237 dagar, år 1912 sammanlagt 299 dagar, år 1913
sammanlagt 3o3 dagar, år 1914 sammanlagt 271 dagar, år 1915 sammanlagt 353 dagar och år
1916 (delvis å Katarina sjukhus och delvis å Långbro sjukhus) sammanlagt 185 dagar.

3) R., f. 68, gift, men rymde hustrun från honom 1903; har sedan många år missbrukat
rusdrycker; sedan 1904 upprepade gånger dömts till böier för fylleri; dömd till tvångsarbete
4 gånger, ett par gånger straffad för stöld, en gång för förfalskning och en gång för förskingring;
under senare år omväxlande intagen å Katarina sjukhus, sinnessjukanstalt (för kortare
tider) och alk‘>holistanstalt; intagen å allmänna försörjningsinrättningen 4 gånger och å arbetsinrättningen
19 gånger.

I)et ligger ju i sakens natur, att därest en alkoholistanstalt, som dock
har till uppgift att mottaga även sådana alkoholister, beträffande vilka förbättring
under gynnsamma austaltsförhållanden icke är utesluten, skall bliva
hämmad i sin uppfostrande verksamhet å dylika personer, därest å densamma
hyses ett större antal alkoholister, tillhörande de typer, varpå bär
anförda fall utgöra exempel. Föreståndaren för Yenngarns vårdanstalt har
också hos Stockholms stads nykterhetsnämnd anhållit, att den ej måtte dit
översända alltför många oförbätterliga och kriminella alkoholister. Med
anledning härav har nykterbetsnämnden ifråga tillsvidare uppskjulit att göra
framställning om tvångsinternering av till nykterbetsnämnden anmälda, till
nämnda typer hörande manliga alkoholister, som ingått å arbetsinrättningen
eller allmänna försörjningsinrättningen. Av sådana kunna nämnas eu
för närvarande å arbetsinrättningen befintlig alkoholist, som varit där intagen
icke mindre än 73 gånger, omväxlande med det han varit intagen å
- allmänna försörjningsinrättningen (12 gånger) samt dömd till tvångsarbete
eller avtjänat slraff för begångna brott (dels stöld, dels misshandel), ävensom
en för närvarande å allmänna försörjningsinrättningen befintlig alkoholist,
som under de sista tio åren varit där intagen sammanlagt 56 gånger.
Anledningen till att för dylika socialt onyttiga individer, då de i sitt
nödläge ingått å den kommunala arbets- eller försörjningsinrättningen, vistelsen
å sådan ofta blir relativt kort för varje gång, är den, att de ju icke,
då de ingått frivilligt och ej äro intagna för skuld, kunna kvarhållas mot
sin vilja utan måste släppas den dag de ej längre kunna motstå längtan
att åter komma ut i samhället. Att en sådan »behandling» av alkoholister
är synnerligen irrationell, ligger ju i öppen dag. Både för alkoholisten

Motioner i Första hammaren, Nr 80. 7

själv och för samhället är det naturligtvis då vida bättre att han utan
avbrott för längre tid kan kvarhållas å anstalt. Det är ju också detta
man med lagen om behandling av alkoholister åsyftat att vinna bl. a. i
dylika fall. Frågan är emellertid, på vad sätt omhändertagandet av dylika
oförbätterliga, kriminella och vagabonderande alkoholister lämpligast skall
ske, då ett hopande av dem å Yenngarns vårdanstalt säkerhgen skulle alldeles
omöjliggöra denna anstalts uppfostrande verksamhet å övriga där intagna.
Öss synes det som den enklaste lösningen av frågan vore om det
å Svartsjö egendom på nödigt avstånd från därvarande tvångsarbetsanstalt,
anordnades en filial till Venngarnsanstalten för här avhandlade slag av
alkoholister. Som bekant framkastade fattigvårdslagstiftningskommittén i
sitt betänkande med förslag till lag om behandling av alkoholister den tanken,
att statsanstalten för alkoholister kunde förläggas till Svartsjö om
också administrativt skild från därvarande tvångsarbetsanstalt. Att det ej
kunnat vara lämpligt att icke hava någon annan statsanstalt än en till
Svartsjö förlagd, synes oss uppenbart. Annorlunda synes oss däremot vara,
när fråga är om en filial till den egentliga statsanstalten, som avser att,
till gagn för dennas verksamhet, mottaga endust oförbätterliga och i högre
grad kriminella samt uti friheten till vagabondage förfallna alkoholister.
Då sådana individer ju i alla fall nästan alltid varit dömda till tvångsarbete,
kan det väl icke vara något olämpligt, att den för dem anordnade
alkoholistanstalten förlägges till Svartsjö. Därigenom skulle också den stora
fördelen vinnas, att kostnaderna för en sådan anstalt skulle bliva relativt
låga, då arbetskraft för arbetet kunde erhållas bland de å Svartsjö tvångsarbetsanstalt
intagna.

Till sist må också framhållas, att en till Svartsjö förlagd alkoholistanstalt
för svårare fall otvivelaktigt skulle komma att utöva ett fördelaktigt
disciplinerande inflytande på de å Venngarnsanstalten intagna.

På grund av vad sålunda blivit anfört få vi härmed föreslå,

att riksdagen ville besluta en skrivelse till Kungl.
Maj:t med hemställan, det täcktes Kungl. Maj:t taga i
övervägande frågan om anordnande av särskilda anstalter
för internering av dels smittosamt sjuka alkoholister
och dels oförbätterliga alkoholister av båda könen.

Stockholm den 26 januari 1917.

Alfred Petrén. G. H. von Kock.

Stockholm 1917. Kungl. Holboktr. Iduus Tryckeri-A.-B.