Motioner i Andra Kammaren, N:o 7 (Motion 1897:7 Andra kammaren)

Motioner i Andra Kammaren, N:o 7.

N:0 7.

Af herr C. Saudqvist, angående förändrad lydelse af 6 § uti
lagen angående väghållningsbesvärets utgörande på landet.

Uti lag af den 23 oktober 1891, angående väghållningsbesvärets
utgörande på landet, § 6, stadgas:

»I skyldigheten att bygga och underhålla allmän väg, bro och
färja deltaga, efter nedan stadgade grunder, följande beskattningsföremål: a)

all jordbruksfastighet, hvartill äfven hänföras staten eller menighet
tillhöriga allmänningsskogar, dock att äldre lotshemman, så länge
de äro underkastade lotsningsskyldighet, bibehållas vid dem hittills
förunnad frihet från väghållningsbesväret;

b) frälseränta för sitt efter fem procent beräknade kapitalvärde;

c) all annan fastighet, hvarför bevillning till staten utgöres och
hvars taxeringsvärde uppgår till minst åtta hundra kronor, äfvensom
staten tillhörig dylik fastighet, så vidt inkomst deraf dragés och taxeringsvärdet
uppgår till minst nyss nämnda belopp;

d) inkomst, som uppgår till minst ett tusen kronor och hvarför
bevillning till staten utgöres, dock med undantag för

l:o) inkomst af kanal, jernväg och annan farväg,

2:o) inkomst af skeppsrederi och sjöfart,

3:o) inkomst genom aflöning, arfvode och traktamente eller annan
med allmän eller enskild tjenstebefattning förenad förmån, pension,
årligt understöd, gratifikation, lifränta och undantagsförmån; och

4:o) inkomst, som förvärfvas genom arrende af staten tillhörig
jordbruksfastighet.»

Ehuru gerna må medgifvas, att genom dessa lagbestämmelser
ett ganska vigtigt steg tagits i syfte att bereda lättnad åt den i mantal
satta jorden, som förr ensam betungades med väghållningsbesvärets
utgörande, så torde dock icke kunna förnekas, att samma lagbestämmelser
lemna mycket att önska med hänsyn dertill, att ganska svaga
Bih. till Riksd. Prat. 1897. 1 Sami. 2 Afd. 2 Band. 5 Höft. (N:is 7—9.) 1

2 Motioner i Andra Kammaren, N:o 7.

beskattningsföremål blifvit ålagda att deltaga uti väghållningsbesvärets
utgörande, då deremot beskattningsföremål, med tillräcklig bärkraft
blifvit derifrån befriade.

Ty enligt berörda lagstadganden drabbas oftast nog fattige, egare
eller innehafvare af »annan fastighet, taxerad till åtta hundra kronor»,
att för slik, högst torftiga fastighet erlägga vägskatt, men alla herrar
tjensteman äro för den betryggande inkomst, de åtnjuta genom »aflöning»,
derifrån frikände.

Men icke blott med fästadt afseende till nu påpekade orättvisa,
lemnar anförda lagparagraf mycket att önska. Uti alla sådana vägnallningsdistrikt,
hvarest föga eller inga industriella företag finnas, räcker
^en bråkdel af vägskatten, som inflyter ifrån lägenhetsegare, några
iå handlande och kapitalister, icke ens till att betäcka förvaltningskostnaderna,
och ännu mindre förmår den att i någon nämnvärd mån minska
väghållningsbördan.

I öfverensstämmelse med rättvisans fordringar och förhandenvarande
behof af lättnad uti väghållningsbesvärets utgörande, framträder
derför, enligt min öfvertygelse, såsom oafvisligt kraf:

att »inkomst genom aflöning» icke bör vara fritagen ifrån skyldigheten
att lemna, tribut till vägunderhållet, utan göras likställig med
öfrig vägskatt skyldig »inkomst, som uppgår till minst ett tusen kronor».

På grund af det sålunda vördsamt anförda, får jag vördsammast
föreslå,

att Riksdagen måtte för sin del besluta, att 6 §
uti lag af den 23 oktober 1891 angående väghållningsbesvärets
utgörande på landet, i hvad densamma rörer
undantag ifrån skyldigheten att deltaga uti vägunderhållet,
punkten 3 erhåller följande förändrade lydelse:

»inkomst genom arfvode och traktamente eller
annan med allmän eller enskild tjenstebefattning förenad
förmån, pension, årligt understöd, gratifikation,
lifränta och undantagsförmån».

Om remiss till vederbörligt utskott anhålles vördsammast.

'' ‘ ''1.1 ;1!;

Stockholm den 22 januari 1897.

Carl Bandqvist

från Stockholms län.