Motioner i Andra Kammaren, N:o 7 (Motion 1894:7 Andra kammaren)

Motioner i Andra Kammaren, N:o 7.

■b: !r f *1

=5 In r-rjé s i

A \ Vn |).fl ? W) A ''•. ■

N:o 7.

Af herr A. Y. Ljungman, om beviljande af ett ordinarie anslag
af 4,000 kronor till aflöning af ytterligare en under landtbruksstyrelsen
hörande fisker iinspektör m. m.

Under särskildt de senast förflutna femton åren har hos dem,
hvilka i vårt land egna sig åt fiskerinäringens utöfning, funnits en
ganska allmän önskan efter en ändamålsenligare och kraftigare omvårdnad
om denna näring från det allmännas sida än den som hittills
faktiskt kommit densamma till del. Denna önskan har äfven framförts
till och behjertats af Riksdagen, som aflåtit skrivelser till Kongl. Maj:t
med anhållan om nödiga åtgärders vidtagande åren 1878, 1890 och
1892 samt höjt reservationsanslaget till »fiskerinäringens understöd» år
1889 från 17,600 kronor till 42,000 kronor, eller med 24,400 kronor,
samtidigt med att aflöningen åt fiskeriintendenten öfverfördes från nämnda
anslag till anslagstiteln »landtbruksstyrelsen».

Den administration för rikets sötvattens- och östersjöfisken, som sistnämnda
år anordnades vid inrättandet af landtbruksstyrelsen, är emellertid
i afseende på sin organisation ännu allt annat än tidsenlig och
motsvarande ändamålet. I spetsen för densamma står nemligen såsom
i verkligheten allenastyrande »chef» fiskeriinspektören, hvilken, tvärt
emot hvad eljest inom corpser och stater är fallet, icke är förtroendeembetsman,
utan oafsättlig, under det att hans underordnade fiskeriassistenter
deremot äro afsättliga förtroendetjenstemän. »En-personssystemeU,
ehuru allmänt förkastadt, i fråga om näringarnas så kallade
administration, är sålunda här genomfördt i den mest afskräckande form.

Bih. till Riksd. Prot. 1894. 1 Samt. 2 Afd. 2 Band. 3 Höft. (N:is 7—9.) 1

2 Motioner i Andra Kammaren, N:o 7.

Fiskeriinspektören i landtbruksstyrelsen eger vidare att, sjelf eller
genom någon af sina underordnade assistenter, taga initiativ till särskilda
fiskestadgars stiftande, afgifver utlåtanden till länsstyrelserna
öfver förslag till dylika stadgar, innan de må af länsstyrelserna fastställas,
samt bereder, föredrager och, i händelse af förfall för öfverdirektören,
till och med afgör till landtbruksstyrelsen hänvisade fiskerimål,
hvarförutom han såsom föredragande för fiskeriärenden inom samma
styrelse till följd af sakens natur tydligen blifver den vid dessa ärendens
afgörande i regeln bestämmande. Samme embetsman får sålunda
i flere instanser handlägga samma ärende, hvilket ju allmänt anses
vara »stridande mot andan i vår lagstiftning)), ett förhållande, som vinner
ökad betydelse, då man ihågkommer, att lagstiftningen för sötvattens-
och östersjöfiskena är i öfvervägande grad »prohibitiv», och
att åtgärderna för samma fiskens upphjelpande hittills hufvudsakligast
gått ut på att reglera och inskränka fiskets utöfning genom förbud.
Detta är emellertid en form för den offentliga verksamheten till fiskerinäringens
främjande, hvars anlitande kräfver den allra största omsorgsfullhet
och grannlagenhet, på det att ingens laga rätt må trädas för
nära och ingen inskränkning ske uti näringsutöfningen, som icke af
vården om enskildes fiskerättighet eller näringens bästa oundgängligen
påkallas. Iakttages ej detta, och erbjuder ej den befintliga fiskeriadministrationen
största möjliga garantier mot misstag och missbruk
vid användningen af förbud såsom medel till fiskets upphjelpande, då
kunna rättskränkningar svårligen undvikas och då blifva de fiskeberättigade
lätt utsatta för ett förderfligt godtycke, gent emot hvilket de i
verkligheten stå nästan rättslöse. Dylika garantier stå dock, såsom
äfven under de senare åren upprepade gånger af mig offentligen framhållits,
icke att vinna, då fiskeriadministrationen för mycket centraliserats
i en enda persons händer, utan måste eftersträfvas genom en
klok decentraUsation och lokalisering af samma administration.

Den under landtbruksstyrelsen förlagda fiskeriadministrationen motsvarar,
till följd af felaktig anordning, icke de anspråk, fiskeriidkarne
med rätta ega ställa på densamma, och den förmår af samma skäl
icke heller att tillhandagå Kongl. Maj:t vare sig med tillfredsställande
utredningar af för utlåtandes afgifvande emottagna. mål eller med de
för fiskerinäringens främjande oumbärliga förslagen till nödiga åtgärders
vidtagande, hvarför den ock bör snarast möjligt ersättas med en mer
tidsenligt organiserad institution.

Då nu medel för åvägabringandet af en förbättrad offentlig omvårdnad
om fiskerinäringen år 1889 af Riksdagen beviljats, och då hafs -

Motioner i Andra Kammaren, N:o 7.

fisket vid rikets vestkust — hvars administration, till följd af sin från
sötvattens- och de egentliga östersjöfiskena så uppenbart afvikande samt
med sjöfart, handel och industri mera öfverensstämmande beskaffenhet,
helt rigtigt förlagts under kommerskollegium — föranledt till och för
närvarande, på grund af ansökningar hos Kongl. Maj:t från Göteborgs
och Bohus läns landsting samt enskilda personer, är föremål för utredning
med syfte att erhålla ett tillfredsställande förslag till en möjligast
god anordning af dess administration*, så synes tidpunkten vara
särskildt läglig för, att Kongl. Maj:t samtidigt äfven företager frågan
om anordnandet af en tidsenlig administration för fiskena vid rikets
östra kust och i sötvattnen till behandling.

Redan innan eu sådan utredning medhunnits, bör dock, såsom en
i alla händelser nödig åtgärd, enligt såväl den 1881 tillförordnade fiskerikomiténs
förslag, som det 1886 deröfver af nuvarande fiskeriinspektören
i landtbruksstyrelsen afgifna yttrandet, ännu en fiskeritjensteman med
samma benämning, ställning och aflöning som fiskeriinspektören i landtbruksstyrelsen
anställas å ordinarie stat för att öfvertaga ena hälften
af den nämnde fiskeriinspektör åliggande verksamheten; och kan, på
det att statsutgifterna ej må ökas, anslaget till »fiskerinäringens understöd»
i händelse af bifall för ändamålets vinnande minskas med motsvarande
belopp.

På grund af hvad sålunda anförts och med hänvisning till de
offentliga handlingar rörande fiskerinäringens administration, jag af
trycket utgifvit, får jag härmed hemställa,

det måtte Riksdagen dels i skrifvelse hos Kongl.
Maj:t anhålla om vidtagande af nödiga åtgärder för
åstadkommandet af en mer tillfredsställande administration
af fiskena vid rikets östra kust och i sötvattnen,
dels ock å ordinarie stat uppföra ett anslag
af 4,000 kronor till aflöning åt ännu en under landtbruksstyrelsen
hörande fiskeriinspektör.

Stockholm den 18 januari 1894.

Axel Vilh. Ljungman.