Motioner i Andra Kammaren N:o 53

Motion 1897:53 Andra kammaren

G

Motioner i Andra Kammaren N:o 53.

N:o 53.

Af herr J. G. Hazéll, om tillägg till §26 mom. 1 i lagen angående
tillsättning af presterliga tjänster.

I prestvalsförordningen den 1 april 1843 var stadgadt: »Rösträttighet
utöfve husfader; men är han frånvarande och skriftlig voteringssedel eller
muntlig fullmagt icke lemnat, röste hustrun. Lag samma vare, om han
under förmyndare satt är.»

Såsom bekant, upphörde denna rättighet för gift qvinna genom nu
gällande prestvalslag af den 26 oktober 1883, och detta helt visst genom
dess anslutning till den grundsats, som uppbär den kommunala rösträtten.

I följd af uppkomna olägenheter häraf — synnerligast med afseende
på skärgårdsbefolkningen — täcktes Kongl. Maj:t inför 1893 års kyrkomöte
framlemna ett förslag, upptagande ett tillägg till § 26 mom. 1 i berörda
lag, och detta af efterskrifna lydelse: »Utan hinder af hvad här ofvan i detta
moment är stadgadt om utöfning af rösträtt, må, uppå framställning af församling,
der vid prestval rösterna skola efter upprop afgifvas, Konungen,
om han finner ortsförhållandena föranleda dertill, förordna, att, i händelse
gift röstegande eller ombud för honom vid nämnda upprop icke låter sig
afhöra, den röstegandes hustru, der hon vid uppropet sig anmäler, eger att
vid valet utöfva mannens rösträtt, så framt hon är välfräjdad, tillhör svenska
kyrkan och ej gjortjanmälan om utträde ur densamma.» — Detta förslag
till lagändring godkändes af kyrkomötet, hvarefter det öfvergick till 1894
års Riksdag. Här vann det enhälligt understöd af lagutskottet såsom ock

Motioner i Andra Kammaren N:o 53.

7

godkännande af Första Kammaren. Men i Andra Kammaren föll förslaget
— hufvudsakligen af den anledning, att man önskade en mera oinskränkt
och trogen återgång till den rättighet vid prestval, som gift qvinna förr egde.

Frågan är alltså för närvarande begrafven; men den förtjenar att återuppväckas.
Det må ej förgätas, att den på det närmaste berör stora delar
af vårt land — icke blott skärgårdsbefolkningen, utan t. ex. äfven de orter,
der husfäderna emigrerat eller i öfrigt befinna sig i sådana vilkor, att de ej
kunna bestämma öfver sin tid. Här gäller ock ett ärende, der qvinnan i
regel plägar vara i hög grad intresserad och i öfrigt fullt ut lika väl qvalificerad
som mannen, hvartill kommer, att gift qvinnas rösträttighet i forna
tider ej förorsakat någon olägenhet. Med öfvervägande häraf synes det välbetänkt,
att gift qvinna med det allra första återfår den rösträtt, hon mistat.
Skulle än så vara, att för vidgad frihet i omförmälda syfte går något vid
sidan af den rösträttsprincip, som ligger till grund för vår kommunallagstiftning,
så är väl ändå här ett område, der både grannlagenhet, billighet,
rättvisa och tradition gifva sitt utslag till förmån för berörda sida af personlighetsprincipen.

I anledning häraf tillåter jag mig vördsamt föreslå,

att Riksdagen behagade för sin del besluta ett tillägg
till § 26 mom. 1 i prestvalslagen den 26 oktober 1883
af efterskrifna innehåll:

Utan hinder af hvad här ofvan i detta moment är
stadgadt om utöfning af rösträtt, må, i händelse gift röstegande
eller ombud för honom vid nämnda upprop icke
låter sig afhöra, den röstegandes hustru, der hon vid uppropet
sig anmäler, ega att vid valet utöfva mannens rösträtt,
så framt hon är välfräjdad, tillhör svenska kyrkan
och ej gjort anmälan om utträde ur densamma.

Stockholm den 28 januari 1897.

J. O. Hazén.