Motioner i Andra Kammaren, Ako 7

Motion 1890:7 Andra kammaren

Motioner i Andra Kammaren, Ako 7.

I

N:o 7.

Af herr Chl*. A. Ekeborgll, om ändring i vilkoren för statsbidrags
utgående till fortsättning sskolor.

Vigten och betydelsen deraf, att ett barn, som utexaminerats ur folkskolan,
far tillfälle att under lärares ledning ånyo genomgå hufvudgrunderna
af den i folkskolan meddelade undervisningen samt derjemte i
vissa för det praktiska lifvet nyttiga ämnen utvidga sitt kunskapsförråd,
behöfva säkerligen blott påpekas för att af en och hvar inses. Riksdagen
har ock, med hänsyn härtill, anslagit medel såsom bidrag till lärares
aflöning vid s. k. fortsättningsskolor. Men ehuru dessa skolor med allt
skål höra och kunna betraktas såsom sjelfva kronan på våra folkskolor och
fastän tillfälle till erhållande af statsbidrag för sådana i mera än 12 år
erbjudits åt alla församlingar i värt fädernesland, är det dock, såsom bekant
är, endast ett helt litet fåtal församlingar, i hvilka fortsättningsskolor blifvit
inrättade. Att detta är ett ganska nedslående, för att icke säga sorgligt
faktum, lärer väl knappast af''någon verklig vän till våra folkskolor kunna
bestridas.

Hvad kan nu vara orsaken till detta faktum? Och huru skall den
i möjligaste måtto kunna afiägsnas?

I kongl. kungörelserna den 11 september 1877 och den 29 april 1886
bestämmas de vilkor, under hvilka statsbidrag till fortsättningsskolorna
kan erhållas. Bland dessa vilkor förekommer, att skoldistrikt för lärarens
aflöning skall tillskjuta ett statsbidraget motsvarande belopp. Då emellertid
beslut om sådant tillskott skall fattas å kyrkostämma, är det långt ifrån
gifvet, att beslutet, om tillskott vägras, öfverensstämmer med den åsigt,
som flertalet föräldrar och målsmän hyser om fortsättningsskolans »agn
eller — nödvändighet.

Bih. till Riksd. Prof. 1890. 1 Sami. 2 Afd. 2 Band. 2 Käft. I

2

Motioner i Andra Kammaren, N:o 7.

Lätt låter det tänka sig och i praxis förekommer det äfven ofta nog,
att ifrågavarande beslut dikteras af några få personer, som, då de för
egna barn icke behöfva eller vilja anlita fortsättningsskolan eller möjligen
icke inse nyttan af samma skola och det vidgade kunskapsförråd, som den
är afsedd att meddela, begagna sig af sitt på fyrktalet grundade stora
inflytande för att hindra inrättandet af en undervisningsanstalt, som dock
i så mångas ögon är synnerligen önskvärd.

Det synes mig derför vara af nöden, att gällande föreskrifter, angående
vilkoren för erhållande af statsbidrag till oftanämnda skolor, ändras i den
rigtningen, att fortsättningsskolans vara eller icke vara lägges, så att säga,
mera i händerna på barnens föräldrar och målsmän, än hvad för närvarande
fallet är.

Af här förut angifven anledning och med nyssnämnda mål för ögonen
vågar jag vördsamt föreslå följande tillägg till kongl. kungörelsen den 11
september 1877:

Vägrar skoldistrikt att tillskjuta detta belopp, får
statsbidraget ändock lyftas, om föräldrar eller målsmän
till minst tio barn inom distriktet detsamma tillskjuta,
dock under vilkor att fortsättningsskolan och dess medel
ställas under skolrådets ledning och förvaltning.

Om remiss till vederbörligt utskott anhålles.

Stockholm den 21 januari 1890.

Chr. Aug. EJceborgh.