Motioner i Andra hammaren, Nr 97 (Motion 1913:97 Andra kammaren)

Motioner i Andra hammaren, Nr 97.

flr 97.

Av herrar NilSSOll i Tånga och TllOfSSOll, om skrivelse till Kungl.

Maj:t angående undersökning rörande lämpligheten av
det nuvarande sättet för utarrendering av kronans jordegendomar
m. m.

Kronans jordbruksdomäner representera ett synnerligen stort värde,
taxeringsvärdet utgjorde 1911 59,666,600. Många av dessa kronoegendomar
torde för jordbruksändamål icke ha så stort värde men största delen
får anses som synnerligen värdefulla och ägnade att kunna bereda statsverket
avsevärda inkomster. Ser man emellertid på det ekonomiska resultatet
för kronans vidkommande av dessa utarrenderade jordegendomar är
valutan synnerligen klen. Statens domäner gåvo 1911 icke ens 3 procent
på taxeringsvärdet.

Att fel i ena eller andra avseendet i förvaltningen av dessa kronans
domäner föreligger torde vara uppenbart, ty åtminstone i allra sydligaste
delarna av vårt land finnas kronan tillhöriga jordegendomar av så pass
värdefull beskaffenhet att de påtagligen borde ge statsverket eu ansenligt
högre nettobehållning än vad fallet nu är. Hur det ställer sig med denna
nettobehållning i de särskilda fallen kan ju icke avgöras då inkomster
och utgifter icke bokföras för varje särskild domän. För att få klarhet
däri anhöll ju emellertid i skrivelse till regeringen 1912 års riksdag om
vidtagande av åtgärder i syfte att bokföringen ordnas så att därigenom
kan vinnas överskådlighet och tillförlitligare kännedom om det ekonomiska
utbytet från dessa jordegendomar.

Andra och mera vitt omfattande åtgärder böra dock vidtagas. Sålunda
torde behöva tagas under sorgfällig prövning huruvida det nuvarande
sättet för utarrendering lämnar nödig garanti för att arrendevärdet blir
sådant att det tillfredsställer rimliga anspråk från statens sida och i öv -

Motioner i Andra kammaren, Nr 97.

rigt motsvarar orts- ocli tidsförhållandena, huruvida optionsrätten i dess
nuvarande form möjligen föranleder till missbruk med ty åtföljande förlust
för kronan. Vidare borde utrönas huruvida icke statens nybyggnadsskyldighet,
över vilken enligt vårt förmenande icke övas tillräcklig kontroll
från statsmaktens sida, kunde begränsas. Genom bättre anordningar i
förenämnda hänseende kan med största grad av sannolikhet antagas det
kronan kunde beredas avsevärt högre inkomster från sina jordegendomar.

Vid ny utarrendering av en kronans jordbruksdomän tillgår vanligen
så, att domänintendenten med biträde av särskilda personer viss tid före
arrendetidens utgång företager arrendeuppskattning. Vilka grunder man
följer vid denna arrendeuppskattning är svårt att avgöra. Granskar man
den förteckning över statens utarrenderade jordegendomar som årligen
tillställes riksdagen, och vilken redogörelse även angiver tiden för utarrendering,
arrendebeloppen o. s. v. för respektive egendomar blir man något
tveksam om vilka grunder som följts vid arrendeuppskattningen, då arrendebeloppen
med hänsyn till jordens beskaffenhet, dess läge i kommunikationsavseende
och allmänna arrendepriserna i orten äro över hövan låga.
Vi kunde till belysande av detta, i denna förteckning peka ut en hel
del kronoegendomar av Skånes bästa jord, i vete- och betodlingsdistrikt,
där arrendevärdet satts så lågt som till 15—20 i enstaka fall 25 kronor
och något däröver pr tunnland, d. v. s. med hänsyn till arrendepriserna i
orten bortåt halva arrendevärdet. Sålunda finnes i Malmöhus län en kronans
egendom på mellan 2—300 tunnlands areal utarrenderad till 15
kronor pr tunnland där innehavaren varit erbjuden 30,000 kronor i avträde
som dock icke ansågs tillräckligt. För eu annan egendom om cirka
150 tunnlands areal har innehavaren för 10 år sedan betalat 25,000 kronor
i avträde, en annan åter om 90 tunnlands areal och arrendebeloppet
cirka 18 kronor pr tunnland har under senaste åren skiftat innehavare
tvänne gånger och sammanlagt i avträde erlagts 24,000 kronor, en fjärde
åter om 70 tunnlands areal och arrendeavgifter 18 kronor pr tunnland,
för denna har under 23 år i avträde erlagts 23,000 kronor, detta endast
som en liten axplockning i högen. Exemplen kunde mångfaldigas. Det hör
också till ordningen eller riktigare oordningen för dagen att i tidningar
se tillkännagivande, som följande, klippt ur eu tidning för innevarande år:
Kronoegendomar, 260 tunnland, ståtliga åhjggnader 1,700 kronor årligt
arrende, jämte avträdesskilling, 17 år kvar. Dito 267 tunnland, varav
200 tunnland odlad, årligt arrende 1,200 kronor under 19 år jämte avträdesskilling.
Till sådant behöves knappast några kommentarie!1. Kronan

Motioner i Andra kammaren, Nr 97.

utarrenderar sin jord till ett frappant lågt pris, bygger ståtliga åbyggnader
åt innehavaren, varför skulle icke denna begagna sig av tillfället
att skaffa sig förmögenhet — på statens bekostnad. Och några svårigheter
att få överlåtelse möta sällan. Dessa kronans arrendeegendomar äro också,
trots de höga avträdesbeloppen, synnerligen eftersökta. Det är lätt att

räkna ut avträdesbeloppet pr tunnland, vilket belopp, i de flesta fall, plus

arrendeavgiften utgör egendomens reala arrendevärde. Det förefaller som
om detta kommersande med kronans egendomar samt de höga avträdesbeloppen,
som tvivelsutan icke kunna vara för vederbörande domänintendenter obekanta,
borde ha påkallat uppmärksamheten. Att man vid arrendeuppskattningen
icke tager tillräcklig hänsyn till orts- och tidsförhållandena
med avseende på jordens arrende värde är uppenbart.

Till detta kommer nu, under vissa förutsättningar, angivna i kungl.
kungörelsen den 31 december 1909 angående förändrade grunder för förförvaltningen
av kronans jordbruksdomäner, innehavarens optionsrätt, som
utesluter offentlig tävlan om den egendom, som skall för nytt arrende

upplåtas, innehavaren har förmånsrätt till det föreslagna arrendepriset. I

nittionio fall av hundra torde han, eller om han med döden avgått, hans
därtill berättigade arvingar begagna sig av denna förmånsrätt, även om
han eller de icke ha för avsikt att bruka egendomen, ty vid lägligt tillfälle
kan det beredas eu större vinst vid överlåtelse. Och ofta är det
äldre personer, änka eller änkling i ekonomiskt god ställning, men oförmögen
att själv bruka egendomen, som i spekulationssyfte på sig förnyar
arrendet. Det torde ifrågasättas om icke denna optionsrätt borde inskränkas
till att gälla förmånsrätt till vid offentlig auktion avgivna högsta
anbudet.

Yad kronans nybyggnadsskyldighet angår är denna i närmaste överensstämmelse
med lagen om nyttjanderätt till fast egendom. Men även
här borde övervägas om icke ändrade bestämmelser äro nödiga. Staten
uppför vid större egendomar alldeles för dyra husbyggnader och domänstyrelsens
kontroll i detta avseende torde vara inskränkt till det reut tekniska.
En praktisk lantman är alltid försiktig ifråga om nedläggande av
kapital i åbyggnader och iakttager i regel därvid den största sparsamhet.
Yid statens jordbruksdomäner tillgår det så att samtidigt med arrendeuppskattning
tredje året före arrendetidens utgång uppgöres förslag till nybyggnad
under de första fem arrendeåren, under de sista femton åren
beredes arrendatorn ersättning genom arrendeavdrag.

Dessa byggnadsförslag uppgöras ofta i en hast utan att vara så väl

Motioner i Andra kammaren, Nr 97.

övertänkta eller motiverade. Exempel finnas på att en arrendator mot
vad han för egendomens skötsel ansett nödigt påtvingats nybyggnad. Ofta
överlåtes egendomen och den nye innehavaren finner sig ofördelaktigt bunden,
då han icke deltagit i vare sig plan- eller kostnadsberäkning, där han
icke rent av anser nybyggnad onödig. Det synes som om äldre bestämmelser
om avsättande av viss årlig procent av arrendebeloppet att i mån
av behov användas för nybyggnad vore vida bättre avpassade efter förhållandena
vid ett lantbruk, där arrendatorn först efter moget beprövande
och förefintliga behov fick framställa nybyggnadsförslag. En liknande
anordning med skyldighet för arrendatorn att tillskjuta visst belopp årligen
torde kunna bereda kronan avsevärda lättnader.

Då vi härmed draga denna fråga under Riksdagens prövning ha vi
ingalunda därmed avsett att försvåra utkomstmöjligheterna för kronans
arrendatorer, d. v. s. dem som övertagit en kronans egendom för att braka
densamma i och för sin utkomst. Men det ligger i sakens natur att där
detta icke är fallet, utan motivet den rena spekulationen att genom ett
högt avträdesbelopp skaffa sig en i de flesta fall fullkomligt oförtjänt vinst,
Riksdagen i görligaste mån bör förekomma detta. Kronans egendomar
böra minst av allt vara föremål för spekulation.

På grund av vad sålunda blivit anfört anhålla vi vördsamt,

att Riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t
anhålla om undersökning dels huruvida det nuvarande
sättet för utarrendering av kronans jordegendomar innebär
tillräcklig garanti för statsintressets tillgodoseende,
dels ock huruvida den kronan åliggande byggnadsskyldigheten
och kronoarrendator tillerkända optionsrätten
kunna vara i behov av eu revision.

Stockholm den 21 januari 1913.

Olof Nilsson.

F. W. Thorsson.