Motioner i Andra hammaren, Nr 2S2 (Motion 1912:282 Andra kammaren)

Motioner i Andra hammaren, Nr 2S2.

Nr 282.

Af herr Cederborg, i anledning af Kungl. May.ts proposition
angående ändring i aflöning sreglementet för tjänstemän
vid telegrafverket m. in.

I nådig proposition nr 96 har Kungl. Maj:t för Riksdagen framlagt
förslag till ändringar i gällande aflöningsreglemente för tjänstemän
vid telegrafverket. Förslaget i fråga är föranledt af eu framställning
från telegrafstyrelsen, hvilken framställning därpå varit föremål för
granskning af särskilda inom civildepartementet tillkallade sakkunnige.

Telegrafstyrelsen har till stöd för sin framställning åberopat särskild!,
de aflöningsförmåner, som efter senaste lönereglering för telegrafverket
beviljats personalen vid de två andra stora kommunikationsverken
— statens järnvägar och postverket. Äfven de sakkunnige och
föredragande departementschefen hafva betonat vikten af att atlöningarna
inom dessa tre verk ses i sammanhang, men har just ur denna synpunkt
ansetts påkalladt att vidtaga vissa jämkningar och ändringar i
telegrafstjrrelsens förslag.

I åtskilliga afseenden torde dessa ändringar vara nog så befogade.
Men det vill förefalla, som om i några fall och speciellt i hvad angår
en särskild grupp af befattningshafvare — den kvinnliga stationspersonalen
— vissa skäl skulle kunna såväl ur ofvan framhållna synpunkt
som eljest anföras emot de beträffande denna grupp föreslagna ändringar
och för ett bifall till telegrafstyrelsens förslag därutinnan oförändrad!.

I främsta rummet gäller detta aflöningen för telegrafi ster.
Aflöningen för telegrafist utgör för närvarande lägst 1,260 kronor
och högst, efter 12 år, 1,800 kronor. Härtill kommer å ort, där lef Bihang

till Riksdagens protokoll 1912. 4 Sami. 117 Höft. (Nr 282—284.) 1

Motioner i Andra hammaren, Nr 282.

nadskostnaderna äro särskildt höga, dyrortstillägg med tio eller femton
procent på aflöningen. Telegrafstyrelsen har nu föreslagit beviljande af
ytterligare ett ålderstillägg å 300 kronor att erhållas efter 15 års tjänst.

Detta förslag hafva de sakkunnige funnit sig icke kunna oförändradt
tillstyrka, under åberopande därvid särskildt af de kvinnliga
postexpeditörernas löneförhållanden, b ör dessa utgör aflöningen nu
lägst 1,500 kronor och högst, efter nio år, 2,100 kronor, hvartill kommer
å dyrare orter ortstillägg med tio eller femton procent, dock högst
150, resp. 225 kronor. Den, som ej åtnjuter ortstillägg, erhåller efter
tolf år ett extra ålderstillägg å 1Ö0 kronor. Att aflöningen sålunda
för de kvinnliga postexpeditörerna satts högre än för telegrafisterna,
har, enligt hvad de sakkunnige anmärka, sin grund däri att de förra
nå ordinarie befattning senare och hafva sämre befordringsmöjligheter.
Skulle nu emellertid det af telegrafstyrelsen föreslagna ålderstillägg
efter femton år å 300 kronor beviljas, så skulle, enär dyrortstillägget
vid telegrafverket är obegränsadt, telegrafist å dyrort kunna nå en slutaflöning,
som med ända till 90 kronor öfverstiger en kvinnlig postexpeditörs.
Med anledning häraf föreslå sakkunnige dels en uppdelning
af det ifrågasatta ålderstillägget på två perioder, så att telegrafist
skulle erhålla efter femton år 1,950 kronor och först efter aderton år
2,100 kronor, dels ock begränsning af dyrortstilläggets maximibelopp i
enlighet med hvad vid postverket gäller — högst således 225 kronor.
Och Kungl. Maj:t har biträdt denna de sakkunniges uppfattning.

Hvad beträffar frågan om de olika befordringsutsikterna, så finnas
för de 344 telegrafisterna enligt gällande bestämmelser 100 kommissarieplatser.
Emellertid är för närvarande antalet stationer med kvinnliga
föreståndare blott 82, och bland dessa finnas 24 stationer af 7:e klass,
vid hvilka föreståndarens inkomst icke öfverstiger telegrafists slutaflöning,
och hvilka därför mera äro att betrakta blott som trappsteg till
stationerna af 6:e och 5:e klass.

Vid postverket hafva de 240 kvinnliga postexpeditörerna enligt
gällande bestämmelser befordringsmöjligheter dels till 27 förste postexpeditörsplatser,
dels ock tillsammans med den manliga personalen till
100 postmästartjänster af 4:e klass och 76 postmästarplatser af 3:e
klass. Hittills har visserligen befordran af kvinnor skett endast till de 27
förste postexpeditörsplatserna och till fem postmästartjänster af 4:e klass.
Och, enligt hvad vid senaste lönereglering för postverket framhölls,
bör frågan om kvinnas befordran till postmästare änst i hvarje särskildt
fall pröfvas dels ur den synpunkten, huruvida den lediga postmästartjänsten
öfverhufvud är af beskaffenhet att kunna uppdragas åt kvinna,

Motioner i Andra kammaren, Nr 282.

dels med afseende å de sökandes kompetens. Men, enligt livad generalpoststyrelsen
tillika då betonade, var hufvudanledningen, till att
kvinnor ej befordrats till postmästartjänster, den, att under de därförut
senast gångna 20 åren mastan icke några kvinnliga sökande till
sådana tjänster anmält sig — beroende, efter hvad styrelsen antyder,
möjligen på beskaffenheten af de med postmästartjänst förenade göromål,
men möjligen äfven därpå att löneförmånerna för kvinnlig postexpeditör
varit relativt mera tillfredställande, än som giorts gällande.

Det är sålunda icke uteslutet, att, om de kvinnliga postexpeditörerna
mera allmänt sökt och sökte de postmästartjänster, som författningsenligt
stå för dem öppna, ett större antal sådana, åtminstone inom
4:e klassen, skulle blifvit eller blifva dem tilldelade. Men vid sådant
förhållande kan man ej heller tala om någon afsevärd skillnad i befordringsmöjligheter
för kvinnan vid post och vid telegraf.

Någon större betydelse torde ej heller böra tillmätas den omständigheten,
att kvinnlig postexpeditör vinner befordran till ordinarie något
senare än telegrafist. Enligt hvad från de båda verken uppgifvits,
utgör numera extraordinarietiden i medeltal för kvinnlig postexpeditör
sex år och för telegrafist fyra år — således en skillnad på blott två
år. Vid genomgång af de båda verkens personalförteckningar vill det
emellertid synas, som om till och med denna siffra vore väl hög, ty
medellängden af extraordinarietiden för de efter år 1900 antagna tyckes
vara i fråga om kvinnliga postexpeditörer cirka fem år, i fråga om telegrafister
åter cirka fyra Vs år, således icke fullt ett års skillnad.

Äro skiljaktigheterna i de båda nämnda hänseendena mindre betydande,
så kan detta icke sägas vara fallet hvad aflöningsförmånerna
angår. Begynnelseaflöningen för telegrafist är 1,260 kronor, således
240 kronor lägre än för kvinnlig postexpeditör. Det belopp, 1,500
kronor, som kvinlig postexpeditör når efter 5 å 6 års extra tid, når
telegrafisten först efter cirka 10 års tjänstgöring, däraf cirka 4 år som
extra. Slutaflöningen är för telegrafist 1,800 kronor men för kvinnlig
postexpeditör 2,100 kronor. Och slutaflöningen når telegrafist först
efter 12 års, den kvinnliga postexpeditören åter redan efter 9 års ordinarie
tjänst.

T e 1 egr afs tyr el s e n s förslag afser för telegrafisterna ett nytt ålderstillägg
å 300 kronor att erhållas efter femton års ordinarie tjänst. Således
skulle telegrafist först 6 år senare — eller, om extra tiden medräknas,
först 4—5 år senare — än kvinnlig postexpeditör nå samma
slutaflöning som denna. Men fortfarande skulle under hela den före -

Motioner i Andra hammaren, Nr 282.

gående tjänstgöringen aflöningen vid hvarje tidpunkt ställa sig lägre
för telegrafist än för kvinnlig postexpeditör.

För att åskådliggöra detta hänvisas till bifogade tabell, utvisande
sammanlagda aflöningarna — dyrortstillägg ej medräknadt — å de två
olika befattningarna under 35 år eller den tjänstetid, som telegrafist i
regel kan nå. Extraordinarietiden har där beräknats till 4, resp. 6 år,
hvilket till och med är en något för stor skillnad. Det visar sig där,
att äfven om telegrafstyrelsens förslag om ett ålderstillägg å 300
kronor efter 15 års ordinarie tjänst bifalles, så kommer sammanlagda
aflöningssumman att utgöra för telegrafist kronor 60,510, men för kvinnlig
postexpeditör kronor 64,260, således 3,750 kronor mera. Och äfven
om, i enlighet med hvad af telegrafstyrelsen afsetts, någon begränsning
af dyrortstilläggets maximibelopp för telegrafist ej vidtages, så
blir det plus, som härigenom under 35 års tjänstetid tillkommer henne
i förhållande till kvinnlig postexpeditör, icke mera än 1,507 kronor 50
öre, beroende därpå att under den tidigare delen af tjänstgöringstiden,
intill dess maximibegränsningen vid posten börjar verka, de högre
grundaflöningarna därstädes medföra högre ortstilläggsbelopp. Aflöningssumman
för kvinnlig postexpeditör kommer således i allt fall att med
mera än 2,000 kronor öfverstiga telegrafists aflöningssumma.

Nämnas må äfven, att i åtskilliga fall till kvinnlig e. o. postexpeditör
under de sista extra åren utgår ett arfvode af 1,500 kronor.
Skillnaden i aflöningssumma blir då än större.

Med det sagda torde vara ådagalagdt, att äfven vid bifall till telegrafstyrelsens
förslag aflöningsförhållandena för kvinnlig postexpeditör
ställa sig väl så mycket gynnsammare än för telegrafist, som kan anses
betingadt af den verkliga skillnaden i befordringsmöjligheter och extraordinarietid.
Ett bifall åter till sakkunniges i den kungl. propositionen
upptagna förslag torde få anses innebära en afsevärd rubbning af det
lämpliga förhållandet mellan de båda befattningsgruppernas aflöningsförmåner.
Särskilt, må påpekas, att ett bifall till den kungl. propositionen
skulle medföra, att för flertalet telegrafister löneförmånerna under
en afsevärd del af tjänstetiden komme att i förhållande till nuvarande
inkomst direkt minskas i stället för att såsom afsedt varit höjas
och följaktligen att ställa sig än ogynnsammare i förhållande till de
kvinnliga postexpeditörernas aflönmg, än hvad nu är fallet. För de 223
telegrafister, som äro placerade på dyrorter, skulle nämligen följden
blifva, att under de sex år, då deras grundaflöning utgår med först
1,650 och sedan 1,800 kronor, aflöningen kommer att understiga den
för motsvarande platser och åldersklasser nu utgående med tillhopa

Motioner i Andra hammaren, Nr 282.

202 kronor 50 öre för enhvar af dem, som åtnjuta 15 procents dyrortstillägg,
och tillhopa 135 kronor för enhvar af dem, som åtnjuta
10 procents dyrortstillägg.

Vid de ofvan gjorda jämförelserna har hänsyn särskildt tagits till
befattnmgshafvare å orter, där dyrortstillägg utgår. Men det får icke
förglömmas, att å de orter, där detta ej är fallet, kvinnliga postexpeditörer
nå en slutaflöning efter tolf år af 2,200 kronor, medan telegrafist
i motsvarande fall äfven enligt telegrafstyrelsens förslag, ej kommer
högie än till 2,100 kronor efter femton år. Här blir skillnaden i aflöningssumma
under hela tjänstgöringstiden betydlig^ högre än i de
ofvan anmärkta fallen. Detta har äfven af de sakkunniga erkänts, utan
att emellertid däraf föranledts något särskildt förslag.

Hvad här ofvan anförts torde få innefatta skäl för att, i fråga om
telegrafisternas aflöning, telegrafstyrelsens förslag bör oförändradt vinna
bifall. Vidkommande särskildt dyrortstillägget skulle då i § 17 af aflöningsreglementet
orden »samt för kvinnlig tjänsteman» o. s. v. till
styckets slut uteslutas.

Enahanda skäl tala för en liknande ändring beträffande aflöningen
för vakt/''öreståndare.

En tredje punkt, där sakkunniges och Kungl. Majrts förslag torde
få anses väl hårdt träffa ej blott den kvinnliga, utan äfven den manliga
personalen vid telegrafverket, är den ifrågasatta ändringen af aflönino-sreglementets
§ 6, mom. 1, punkt 2.

Telegrafstyrelsen har där föreslagit, att stationsföreståndare, som
utan egen ansökning förflyttas till annan station eller hvars redovisningsområde
förändras till sin omfattning, må, om och så länge den
vid förflyttningen eller redovisningsområdets förändring åtnjutna uppbördsprovisionen
därigenom minskas, kunna af telegrafstyrelsen tillerkännas
ersättning härför.

Kungl. Maj:t har, på de sakkunnigas hemställan, föreslagit den
ändring härutinnan att ersättningsbeloppet må utgå allenast i den mån
sådant kräfves för bevarande af totala tjänsteinkomsten vid samma
höjd som tillförene och sålunda skall, i mån som ålders tillägg intjänas,
minskas eller alldeles bortfalla.

Motioner i Andra kammaren, Nr 282.

Det är gifvet, att tjänstehafvare vare sig män eller kvinnor i allmänhet
böra vara skyldiga underkasta sig de förflyttningar, som vederbörande
verks intressen finnas fordra. De obehag och kostnader, som
en förflyttning medför, måste tjänstehafvaren tala. En sådan skyldighet
är ock stadgad för flertalet statstjänstemän, men alltid med tillägg
af innebörd, att aflöningsförmånerna ej skola genom förflyttningen minskas
— de afiöningsförmåner nämligen, som tjänstehafvaren vid förflyttningen
åtnjuter eller hvilka då äro honom redan tillförsäkrade.
Hvad angår de vanliga fasta aflöningstitlarna lön, tjänstgöringspenningar
och ålder still ägg, torde icke af någon ifrågasättas, att minskning i
dem skulle få ske genom en förflyttning; den förflyttade är efter förflyttningen
berättigad icke blott till det inkomstbelopp, han vid densamma
åtnjöt, utan äfven, i lika mån som förut, till de för hans befattning
stadgade ännu ej intjänade ålderstillägg. Hvad åter angår
sportler är ju numera i allmänhet stadgadt, att tjänstehafvare är skyldig
underkasta sig deras minskning eller indragning. Själfva tillvaron
af ett sådant stadgande torde dock få anses visa, att utan en sådan bestämmelse
vederbörande ej heller i dylikt hänseende skulle vara skyldig
tåla någon förlust utan berättigad till ersättning intill det belopp,
hvartill sportlerna vid förflyttningen uppgingo. Nu är emellertid förhållandet,
att, såsom statsrådet och chefen för civildepartementet riktigt
framhållit (sid. 67 i propositionen), uppördsprovisionen i telegrafverket
»icke har samma karaktär som sportler till andra tjänstemän, utan är
en stationsföreståndarna tillförsäkrad aflöning, som åtminstone till en
ej oväsentlig del är afsedd att ersätta de andra befattningshafvare tillkommande
tjänstgöringspenningarna.)) Statsrådet drager ock häraf den
slutsatsen, att en förflyttning ej får medföra minskning i den uppbördsprovision,
som vid förflyttningen atnjutes. Men lika litet fåi väl erkännandet
af denna befattningshafvarens rätt förknippas med någon inskränkning
uti de honom i öfrigt enligt stat tillförsäkrade fasta löneförmåner,
däribland förmånen af ålderstillägg. Detta är emellertid hvad
som sker vid ett bifall till Kungl. Maj ds förslag; i den man den förflyttade
intjänar ytterligare ålderstillägg, på hvilka han enligt stat kan
göra anspråk, tager man ifrån honom motsvarande belopp af den ersättning,
man tillerkänt honom för skillnaden mellan den vid förflyttningen
åtnjutna uppbördsprovisionen och uppbördsprovisionen i den
nya befattningen. På detta sätt beröfvar man den förflyttade viss del
af den honom i ålderstilläggen tillförsäkrade inkomstökning. För att
ådagalägga till hvilka konsekvenser detta leder, må här uppställas ett
exempel. Telegrafverket beslutar förflyttning af två likställda stations -

Motioner i Andra kammaren, Nr 282.

föreståndare, livilka båda åtnjuta lika stor uppbördsprovision, till andra
stationer, livilka båda ge 500 kronor mindre provision. Af de förflyttade
har vid förflyttningen den ene intjänat alla ålder stillägg, den andra
åter icke något. Följden blir då, att, ehuru båda enligt stat äro
tillförsäkrade samma löneförmåner, och ehuru, enligt hvad i propositionen
framhålles, icke någondera af dem bör vidkännas förlust af den
intjänade uppbördsprbvisionen, den senare kommer att, då han intjänat
alla sina ålderstillägg, alltjämt åtnjuta 500 kronor lägre inkomst än den
förre. Fasthåller man vid, att uppbördsprovisionen ej är en vanlig
sportel utan motsvarar tjänstgöringspenningar, lärer ett dylikt resultat
icke ur löneteknisk synpunkt kunna anses riktigt.

Icke heller torde en sådan anordning vara tillrådlig ur synpunkten
af telegrafverkets ekonomi. Systemet med uppbördsprovision har ju
bibehållits vid telegrafverket för att sporra personalens nit just af den
anledning, att särskildt telefonuppbördens storlek visat sig i ganska
väsentlig mån bero af vederbörande föreståndare personligen. Med
telegrafstyrelsens förslag är föreståndare alltid tillförsäkrad ersättning
för sin möda, i den mån denna redan gifvit frukt genom influten stegrad
uppbörd. Men enligt sakkunniges och Kungl. Maj:ts förslag är
detta ingalunda fallet, och därmed riskerar man åtminstone att i viss
mån slappa intresset för verksamhetens utveckling.

På grund af hvad nu anförts hemställes:

att telegrafister och vaktföreståndare må, i enlighet
med telegrafstyrelsens hemställan, tillerkännas ett
nytt ålderstillägg å 300 kronor efter 15 år;

att för telegrafister och vaktföreståndare dyrortstillägg
må utgå med högst femton procent af aflöningen,
oafsedt dennas belopp; samt

att i aflöningsreglementet för tjänstemän vid telegrafverket
§ 6, mom. 1, punkt 2 må erhålla den
lydelse, som af telegrafstyrelsen föreslagits.

Stockholm den 11 april 1912.

Allan Cederborg.

Motioner i Andra hammaren, Nr 282.

Bilaga.

Jämförande tabell öfver aflöning för telegrafister och kvinnliga

postexpeditörer.

Telegrafen. Posten.

l:a året	...... 960)		1,080
2:a »	1,020		.. . 1.080
3:e »	...... 1,020	extra ordinarie ^ gOO	extra ordinarie
4:e »	...... 1,040		1,200
5:e »	1,260		1,200
6:e »	...... 1,260		1,200
7:e »	...... 1,260		1,500
8:e »	1,380		1,500
9:e »	...... 1,380		1,500
10:e p	1,380	12,060	1,700	13,160, skillnad på de 10
				första åren 1,100 kr.
ll:e »	1,500		1,700
12;e »	...... 1,500		1,700
13:e »	...... 1,500		1,900
14:e »	...... 1,650		1,900
15:e »	...... 1,650		1,900
16:e »	...... 1,650		2,100
17:e »	..... 1,800		2,100
18:e »	...... 1,800		2,100
19:e »	..... 1,800		2,100
20:e »	...... 2,100	16,950	2,100	19,600, skillnadpå ll:e—20:e
				åren 2,650 kr.
21:e »	...... 2,100		2,100
22:e »	...... 2,100		2,100
23:e »	...... 2,100		2,100
24:e »	...... 2,100		2,100
25:e »	...... 2,100	10,500	39,510 2,100	10,500 43,260
10 års aflöningar..		21,000	21,000

Summan af 35 års aflöning 60,510

Skillnad på 35 år — 3,750 kr.