Minnet av 200 år i fred

Motion 2000/01:K331 av Åke Sandström m.fl. (c, fp, kd, m)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att på ett allsidigt sätt uppmärksamma och fira 200 år av fred i
samverkan mellan lokala, regionala och nationella partners.
Motivering

1808-1809 års krig mellan Sverige och Ryssland har betytt väldigt
mycket för Sveriges vidare utveckling. Inte nog med att kung Gustav IV
Adolf blev avsatt och fick abdikera, vilket i förlängningen ledde till att
Bernadotte tillträdde den svenska tronen, utan kriget förde också med sig
att Finland efter 600 års gemensam historia skildes från Sverige. Denna
separation har fått stora konsekvenser för både Sverige och Finland. Det
svenska riket delades vid de efterföljande fredsförhandlingarna. Det nya
Sverige som uppstod fick sin norra gräns förlagd till Torne älv, och inte
Kalix älv som ryssnarna först krävde. Det innebar att de för den svenska
industrialiseringen mycket viktiga malmfyndigheterna i norr kom att
tillhöra Sverige i stället för Ryssland!

Skilsmässan mellan de två länderna var inte smärtfri utan skedde under
krigets hemska skepnad. Genom fördraget i Tilsit så hade den ryske tsaren
Alexander fått fria händer av Napoleon Bonaparte att anfalla Sverige och
därmed Finland. Kriget blev dock inte den promenadseger som den ryske
tsaren hade räknat med. Trots en illa utrustad och stridsovan armé under, på
sina håll, dålig ledning, bjöd den svensk/finska armén hårt motstånd men fick
till sist ge sig för övermakten och retirera till Sverige. Om striderna i
Finland
och om arméns och soldaternas svårigheter där finns åtskilligt nedtecknat,
inte minst i Runebergs skildringar. Även på den svenska sidan så har intresset
för 1808-1809 års krig på nytt blivit uppmärksammat efter flera år i glömska.
Detta hänger säkerligen ihop med det ökade intresset för Napoleontiden men
även med det faktum att både

Sverige och Finland återigen är förenade i en union, nämligen EU. Ett
annat sätt att beskriva tiden efter 1808-1809 är ett Sverige med snart 200 år i
fred. Både krig och fred kan speglas i såväl den lokala historien som de större
nationella och europeiska sammanhangen. Tidligare har de stora historiska
dragen dominerat både forskning och undervisning. Ännu syns spåren efter
det sista slaget i Sverige. Dessvärre håller kunskapen om det på att falla i
glömska hos allmänheten. Olika hembygdsföreningar gör mycket för att
återupprätta minnet samt sprida kunskap om de viktiga historiska händelserna
för snart 200 år sedan.

Situationen i dagens Norden och Europa hittar i många fall sin förklaring i
händelser för snart 200 år sedan. Nationsgränser, kulturmönster och inte minst
den industriella och demokratiska utvecklingen är exempel på detta. Även
den lokala historien och identiteten är viktiga både i Sverige och Finland.

Redan nu pågår förberedelserna för 200-årsminnet av det som kommit att
bli det sista kriget på svensk mark. Det var här i Sävar som det sista slaget
stod den 19 augusti 1809, och med de påföljande striderna i Ratan var det slut
med stridshandlingarna i detta krig. Därför har Sävar hembygdsförening
börjat skissa på idéer kring evenemang med anledning av det stundande 200-
årsminnet. Även i Oravais, Finland, pågår förberedelser runt firandet 200-
årsminnet. Det är en viktig gemensam uppgift för Sverige och Finland att
försöka hitta en gemensam strategi för hur 200-årsminnet skall
uppmärksammans. Därför är det bra om olika aktörer bland museer, inom
forskningen, hembygdsrörelsen, kulturinstitutionerna, folkbildningen m.fl.
arbetar fram en plan för hur 200 år av fred ska uppmärksammas och firas.

Om man tillsammans kan nyskapa aktiviteter med informationscentrum,
teaterspel, föreläsningar, utställningar m.m. som skulle få verka under åren
2008-2009, kunde detta i sin tur skapa ett livligt utbyte över gränserna
bestående såväl av föreläsare, teatergrupper som turistströmmar. Därigenom
kunde 200-årsminnet av det krig som en gång kom att skilja de bägge
länderna åt bli ett bevis för hur freden kan föra länder närmare varandra
genom livliga utbyten och gemensamma initiativ.

Stockholm den 2 oktober 2000

Åke Sandström (c)

Yvonne Ångström (fp)

Gunilla Tjernberg (kd)

Anders Sjölund (m)